Sommar. Vinter. Vinter. Sommar.
Vilket velande. Att det aldrig ska ta slut. Argumenten flyger genom hjärnan. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Fördelen med ett sommarbröllop är oändliga. Varmt ute innebär inte bara att det är lättare att hitta kläder som passar (både för oss och för gästerna), man kan dessutom både vara inom- och utomhus, vädret är förhoppningsvis lite solsäkrare än på vintern m.m m.m m.m.
Men en riktigt fin iskall vinterdag. Då snöröken har lagt sig och kylan biter en i kinderna. Då solens strålar glittrar i snön och då allt är sådär perfekt som det nästan bara är på bild. Oh boy. Jag smälter trots kylan.
Förmodligen blir det ett sommarbröllop. Allt (i alla fall nästan allt) talar för det. Men om vi ändå skulle ha ett vinterbröllop, ja då skulle jag vilja ha en dukning som den ovan... :)
Bild lånad från Google.se
Fredag kväll och jag sitter och googlar efter bröllopsmässor. Varför? För att jag noterade på pendeltåget imorse att det skulle vara en bröllopsmässa i Nacka Factory (Nacka Strandmässan) nu i helgen. Jag trodde bara att det skulle vara en bröllopsmässa den här helgen men google säger något helt annat.
Stockholm och januari månad. Så många bröllopsmässor kan det väl inte finnas i en och samma stad, under en och samma helg? Tydligen ryms minst två för Grand Hotel slåss mot Nacka Factory (Nacka Strandmässan) om att locka till sig bröllopssugna gäster.
Personligen så tror jag inte att en bröllopsmässa i dagsläget skulle tillföra mig och Mr Right något utan snarare tvärtom bidra till vill-ha-faktor och ångest - för vem får inte ångest av att se alla vackra klänningar, ringar och festlokaler i flera flera tusen kronors klassen? Ibland funderar jag på om det inte ligger något i det som fd kollegan sa halvt om halvt skämtsamt
"Strunta i en dyrt bröllop och lägg pengarna på en fin klänning och en dyr ring istället och sen sticker ni utomlands å gifter er". Bröllop utomlands? Visst, fast jag gillar ändå tanken på ett traditionellt kyrkobröllop där både släkt och vänner får delta.
Om vi inte kommit längre i bröllopsplaneringen om ett år så tar jag och köper tre flygbiljetter till Vegas och så får mamma följa med som vittne ;)
För dig som till skillnad från mig vill gå på en bröllopsmässa så har du länkar till dom två mässorna här:
Grand Hotel och
Nacka Strandsmässan.
Bild lånad från Google.se
Idag har vi ätit bröllopstårta på jobbet.
Jag beställde tårtan, men det var kollegan som gifte sig i lördags. Lyx!
Någon mer som ser likheten?
Bild lånad från Zelini.
Såhär två timmar innan lunch tyckte jag det passade rätt bra med ett tårt- och cupcake inlägg. Förut då folk gifte sig var det mer eller mindre ett etikettbrott att välja något annat än en tårta på självaste bröllopsdagen. Men tiderna har ändrats och etiketterna med den... Nu förtiden är det inte helt ovanligt att man byter ut bröllopstårtan mot en cupcake (muffins på ren svenska!) eller annan kaka. Och jag gillar den idéen av flera orsaker.
Nummer ett - man kan lätt göra cupcakesen själv och på så sätt spara pengar. Dessutom är hemmagjorda cupcakes mer personligt. Nummer två - varje gäst får en egen liten "miniatyr tårta" och det känns väl ändå lite lyxigt, eller har jag helt fel? I detta inlägg visar jag en helt gudomligt fin tårta, men även minst lika fina cupcakes! :)
Bilder lånade från Google.se
Just denna färg tror jag av någon anledning kommer falla Mr Right i smaken bokstavligt talat ;)
Titta vilken rolig idé jag fann då jag sökte på lite allt möjligt. På självaste bröllopet fick alla bjudna släktingar till detta brudpar kladda ner sin tumme lite och ge ett avtryck. Haha det gäller verkligen att veta vart någonstans i släktträdet som man hör hemma! :)
Bilder lånade från en anonym blogg.
Så fint, så annorlunda och jag gillar det särskilt mycket med tanke på mitt stora bilintresse!
Bild lånad från hemlig fotograf.
Bilder lånade från Blocket.se
När man gifter sig, måste man då per automatik ta mannens efternamn eller är det okej att behålla sitt "flicknamn"? Min nuvarande namnkombination är A.S. Aset. Inte särskilt vackert på något sätt och vis. Och visst skulle jag kunna tänka mig att byta efternamn till Mr Right. Han har ju ett fint, sällsynt efternamn, precis som jag.
Hade Mr Right hetat Andersson eller Svensson hade jag kanske stått på mig lite mer (inget illa menat mot dom som heter så, men jag föredrar speciella efternamn så man sticker ut lite från mängden, särskiljer sig). Krigat för mitt nuvarande efternamn.
Tar jag Mr Right´s efternamn så blir min nya namnkombination A.A. Anonyma... Lika illa det, men det finns ju en tredje variant på det hela. Att jag behåller mitt efternamn och lägger till Mr Right´s. Då blir namnkombinationen A.S.A. ASA - gör inte dom typ... lås? Tur det är många, många månader kvar. Tur att jag inte behöver bestämma mig just nu, just idag.
Hur gjorde du? Vilket efternamn har du? Var det självklart att du skulle ha det efternamn du har?
Jag vill hoppas (för min egen fåniga skull) att detta är ett arrangert fotouppdrag-bröllop för någon fancy amerikansk (eller engelsk) tidning. Att det
inte är
sant. Att hon (och han)
inte fick mitt absoluta drömbröllop i 30-tals stil. För inte kan väl allt detta vara sant? Inte kan väl hon fått ett
in i minsta detalj, sådant bröllop som jag själv
"alltid drömt om" och drömmer om?
Hur som helst så är detta bröllop, på pricken, så som jag skulle vilja ha det. Och vilka underbara bilder sen. Annorlunda men sååå fina. Ja jag är avis.
MYCKET avis.
Bilder lånade från Google.se
Visst är denna 50-tals inspirerade brudklänning helt underbar? Undra hur jag skulle se ut i en sådan här skapelse? Som en gigantisk fet maräng, eller helt fantastisk? Humft.
Bilden är, otippat nog lånad från Google.se ;)
Underbara 50-tal.
Bilder lånade från Grace Kelly online
Varför kan inte jag passa i rött för? :'(
Bild lånad från Google.se
Jag ber om ursäkt i förväg (även om jag är helt säker på att hon inte bryr sig eller läser detta!) men jag drömde en mardröm inatt. En jätteotäck mardröm om en brudklänning. Klänningen som jag fått ärva av någon gammal tant som varken jag eller Mr Right känner var...
gräslig! Klänningen liknade, tyvärr, prinsessan Diana´s.
Klänningen i mardrömmen var som en gigantisk marängbakelse som jag långsamt drunknade i och värst av allt var att jag själv hatade den men inte hade hjärta att säga det åt personen (som ingen av oss som sagt var kände) som lånade mig klänningen. Så där gick jag, på min
"stora dag", klädd i en gräsligt ful marängbakelse och alla i kyrkan tisslade och tasslade om denna gräsliga klänning och mitt gräsliga val av klänning.
En fruktansvärt mardröm med andra ord ;)
Det som ändå förbryllade mig då jag Googlade och fann Diana´s klänning var... Hur kunde kungahuset gå med på att hon försvann i en sådan gräslig klänning? Någon som har någon idé?
Oavsett om det här är en klänning för en tärna eller för en brud så tycker jag att hela konceptet är så fint! Lite väl kort klänning för en brud kanske, men ändå...
Klänningen finns att köpa här och bilden är även lånad därifrån.
Hela klänningen behöver ju faktiskt inte vara svart, ibland räcker det med lite svarta accessoarer för att ändra hela utseendet på en traditionell brudklänning. Här har man använt ett svart halsband och en svart solfjäder.
"Den lilla svarta..." :)
Bild lånad från Google.se
Bilder lånade från Google.se
Svart klänning skapad av modegurun Vera Wang
Måste en brudklänning vara traditionellt vit? Och är det verkligen en gammal tradition att bruden bär en vit brudklänning? Om man går tillbaka i tiden och tittar början av 1900-talet så bar brudarna svarta brudklänning av den enkla orsaken att många var fattiga och att en svart klänning då var mer praktiskt och kunde användas även vid andra tillfällen än till själva bröllopet. Det var först på 1920-talet som vita brudklänningar började användas av samhällsklassen.
Så sorry Vera Wang men du startade inte en trend i och med att du skapade en svart brudklänning. Däremot väckte du en gammal trend till liv igen :)
Bild och fakta, delvis lånad från Sörmlandsmuseum
Minns ni mitt inlägg
"Tänk GULD!"? Om inte så finner ni inlägget
här. Hur som helst så fick jag en kommentar till Tänk GULD-inlägget från inget mindre än en anställd på
Två Hjärtan i
Skärholmen (samma butik som Mr Right och jag köpte våra förlovningsringar) som erbjöd sig att maila över både fler bilder och mer fakta om ringen. Ett tag trodde jag att han/dom glömt bort mig men så igår hittade jag följande mail i min inkorg:
"Hej förlåt att jag inte svarat tidigare. Var hemma sjuk när jag såg din blogg och ingen i butiken har vågat svara på ditt mail :)
Ringarna på bilderna går alla att specialbeställa i vilken höjd eller bredd som helst. Men ca 3,8-4,5 brukar bli ganska lagom beroende på hur stora stenar man vill ha. Ringen du skrev om på bloggen är gjuten och går inte att ändra några mått på. Med ringen Alice har du istället total koll på det mesta och kan justera vad du vill. Dessutom är vitguldskvaliéen bättre på "Alice" än "solitär".
Om man ska polera ringen vill vi gärna ha ca 10 dagar. De flesta Rödguldsringar går att få putsade samma dag.
Att göra en ring tjockare brukar innebära att man tillverkar en helt ny ring i rätt mått från början. Det tar ca 4 dagar.
Mvh
Richard
Guldsmedjan Två Hjärtan Skärholmen"
Till mailet fick jag tre bilder på ringen och jag är...
Såld.
Så ett tips till alla er som går i förlovnings- och giftastankar är att åka till Två Hjärtan i Skärholmen! Personalen är inte bara trevlig utan även oerhört kunnig och kan ge bra råd och tips angående allt från förlovningring val till vigselring. Efter gårdagens mail blev min åsikt om
Två Hjärtan bara ännu starkare och jag rekommenderar dom därför varmt! :)
