Igår efter spinningen kunde jag bara ana hur det skulle kännas idag då jag vaknade och faktum är att imorse gjorde det inte så ont i benen som jag hade trott. Trots detta fegade jag och bestämde mig för att unna mig en busstur ner till jobbet och eftersom jag inte har någon som helst aning om när bussarna går så stod jag redan 07:30 vid busshållplatsen för att konstatera att bussen inte skulle komma förrän om 5 minuter.
5 minuter vid en busshållplats är för mig dötid och så ont gjorde inte benen så jag bestämde mig för att gå. Halvvägs till jobbet blev jag omkörd av bussen men kände ändå att jag fattat helt rätt beslut. Både motion och att jag sparade pengarna till något roligare!
Väl framme på jobbet gjorde det fortfarande inte jätteont i kroppen men när förmiddagsfikat kom vid 09:45, ja då började stelheten komma och stel är just vad jag känner mig. Stel och otymplig på något märkligt sätt. Jag börjar nu ana hur jag kommer må imorgon och kanske håller träningsvärken(?) i sig även i övermorgon.
Det är en skön obekväm känsla som jag lärt mig att älska :)
Så kom då dagen som jag med skräckblandad förtjusning lite smått fruktat för. Dagen då Vasaloppet skulle gå av stapeln. Klockan ringde första gången vid 06 men jag bad Mr Right stänga av den, tok för tidigt att kliva upp på en söndag om man inte måste och måste, jag det behövde vi faktiskt inte.
Jag hade ställt min väckarklocka på 06:45 men gick självmant upp ur sängen redan 06:17 efter att ha försökt somna om men inte lyckats. Satte äggen på spisen och började fixa frukost innan jag väckte Mr Right. Klockan 07:30 klev vi ombytta och faktiskt rätt taggade, in på gymmet. Vi valde med omsorg ut en varsin spinningcykel och ställde in alla inställningar i god tid innan själva spinningpasset började. Instruktören hade med omsorg valt ut 4 timmars musik som spelades på hög volym under hela passet samtidigt som vi såg på Vasaloppet på projektor.
30 minuter kändes som knappt en kvart och allt såg ljust ut men så efter ca 1,5 timme började både jag och Mr Right få rejält ont i rumpan (Varför gör dom spinningcyklar/sadlar så obekväma?!) och det tog helt enkelt emot. Redan innan vi kom till gymmet så hade vi sagt till oss själva att 2 timmar borde vi orka med och klara men att allt över det bara var en bonus. När vi cyklat exakt 2 timmar så klev jag och Mr Right av cyklarna för att snabbt fylla på vattenflaskorna med vatten, få i oss en varsin mugg med blåbärssoppa och jag plockade även med mig en banan in till cykeln.
När 2,5 timme hade gått bestämde vi oss för att kämpa tills vi nått 3 timmar men då tiden var inne så frågade jag Mr Right och vi skulle kliva av eller fortsätta dom ca 45 minuter som vi fått höra att det skulle ta för den troliga vinnaren av Vasaloppet att ta sig i mål, då sa Mr Right "Nu kör vi!" och det var precis vad vi gjorde! :)
Efter 3 timmar och 38 minuter gick så äntligen vinnaren av Vasaloppet 2012 i mål och vi applåderade och nu trodde Mr Right och jag att vi äntligen skulle få kliva av den obekväma sadeln men precis då vi började släppa upp motstånd på cykeln så sa instruktören att han gjort en speciallåt på 5 minuter som han undrade om vi alla ville avsluta med. Alla skrek i kör JAAA!!! varpå ja och Mr Right blev kvar på spinningcykeln i ytterligare 5 minuter.
Då vi 12-nånting kom hem från gymmet var vi rejält ömma framför allt i rumpan. Då vi båda duschat bestämde vi oss för att vi var för trötta för att laga lunch och bestämde oss istället för att åka till Heron City för lunch/middag och bio. Så sagt å gjort, vid 13-tiden åkte vi och åt en jättegod och rätt så nyttig lunch på Amazonas och vid 15:00 började filmen "Hamilton i nationens intresse".
Nu ligger vi i en varsin ände av soffan och känner oss nöjda med dagen. Det ska bli spännande å se hur man mår imorgon ;)
Något stort har skett! Mr Right följer med på söndagens Vasaloppsspinning!
I fredags bestämde sig Mr Right för att följa med mig på Vasaloppsspinningen men då jag i söndags var på gymmet fanns det ingen ledig plats på spinningen så Mr Right fick helt enkelt se Vasaloppet hemifrån. Men så idag fick jag ett sms från gymmet där det stod att alla som inte tänkte komma på Vasaloppsspinningen var tvugna att lämna återbud senast imorgon fredag, annars skulle gymmet debitera en avgift på 150 kronor för uteblivet besök.
Direkt då smset nådde mig tog jag upp telefonen och slog numret till gymmet, med tanken att någon kanske bestämt sig för att fega ur och lämna återbud. Mycket riktigt, en ledig plats fanns det och jag frågade genast om jag kunde få boka den till Mr Right. Det lät mycket tveksamt i andra änden av telefonluren tills jag sa att jag skulle till gymmet bara ett par timmar senare för ett bodypump pass, då gick det bra att boka platsen förutsatt att jag betalade den idag.
Sagt å gjort, då jag nu ikväll besökte gymmet så betalade jag 150 kronor och så var Mr Right´s plats till söndagens Vasaloppsspinning säkrad! :)
Okej så här var det...
Jag och Mr Right slappade hela förmiddagen och större delen av eftermiddagen, tills jag klockan 16:20 blev hämtad av mamma för färd till gymmet. Där hämtade jag ut mitt kort till body pumpen och sedan anmälade jag mig till Vasaloppsspinning söndagen den 4 mars klockan 08:00. FYRA hela timmar ska jag sitta på spinningcykeln och jag som aldrig suttit längre än 60 minuter.
Om jag är förberedd? Näe. Men jag antar att jag måste börja träna inför spinningpasset nu :)
Imorse innan natten ens blivit till dag, åkte Mr Right på kurs. Ledarskaps utbildning i Roslagen. Lyxigt, nyttigt och så värt Mr Right. Själv sov jag tills väckarklockan ringde vid kvart i sju och då gick jag efter en stund motvilligt upp. Det tog tid att lämna sängen, att ta mig till duschen och att där inse att jag inte bara hade migrän-liknande huvudvärk utan även var rejält täppt i näsa och svalj.
När duschen var avklarad och jag var klädd så var det dags att ta bussen (för ovanlighetens skull) ner till det lokala centrumet där jag bytte till pendeltåg Årstaberg. Förmiddagen tillbringades med nöd och näppe vid Globen och jag försökte som bäst bli av med huvudvärken, illamåendet och känslan av att något är på gång att bryta ut i kroppen. Jag klarade förmiddagens möte men fick inte i mig någon lunch förrän jag var tillbaka på jobbet vid halv två tiden.
På jobbet kändes allt en smula bättre. Kanske för att jag känneer mig hemma där, på jobbet, och för att jag där har tillgång till både huvudvärkstabletter, massa frukt (C-vitamin boost!) och vatten/té.
När jag framåt sista timmarna på jobbet började känna en hjälplöshets-dipp så var jag tvungen att maila mamma för att få en pushning i rätt riktning. Det gick så där. Jag berättade läget, hur jag kände mig och ville höra hennes åsikt angående hurvida det var bra att träna eller om jag istället skulle gå hem och lägga mig. Kroppen skrek "Gå hem och lägg dig!" men hjärnan och hjärtat sa något helt annat. Mamma sa att jag själv fick bestämma vilket är farligt då man känner sig hjälplös.
Behöver jag ens säga att jag för ganska exakt en timme sedan kom hem från gymmet efter 60 minuters spinning? ;)
Det gäller bara att bestämma sig. Allt handlar om det. Att ha ett jävla anamma och att tro på sig själv. Att man kan och framför allt, att man vill lyckas.
Jag bestämde mig i tisdags. Då gick jag till gymmet och köpte mig ett årskort till kraftigt rabatterat pris (tack vare jobbets förmåner). Så för 2990 kronor kommer jag nu kunna träna hur mycket jag vill, vad jag vill, i ett år framöver. Dessutom får jag 1500 kronor i friskvårdsbidrag av jobbet så helt plötsligt blev årskortet ännu billigare vilket inte gjorde direkt saken sämre ;)
Mamma och jag tränar ju som allmänt känt body pump på torsdagar och söndagar men i tisdags provade vi på att boxas tillsammans och det var en upplevelse! Första gången i mitt liv som jag fick puckla på mamma och hon gav igen ska ni veta! :)
60 minuters boxning som började med en uppvärmning utan dess like. Herregud vad Monika kan köra med en och jisses vad skönt ont jag hade i magen både i onsdags, torsdags och fredags. Mamma tyckte dock att tiden för passet inte passade henne och det förstår jag. Passet börjar 18:00 och då gäller det att man har fått lite mat i magen annars hungrar man ihjäl. Jag slutar 16:30 på dagarna så jag hinner hem och få i mig middag innan men mamma slutar 17:00 och då passar det inte riktigt.
Så redan efter tisdagens pass började jag övertala Mr Right att han och jag ska boxas på tisdagarna. Jag måste ha med mig en boxningskamrat annars tvingas jag möta Monika (instruktören) och det vill jag inte :)
Vi får väl se om jag lyckas, Mr Right har i alla fall lovat mig att vi ska till gymmet på tisdag och provträna lite kondition och styrka ihop. SÅ KUL! :)
Trots att det är mellan en och tre veckor kvar tills jag ens får börja tänka på att återuppta träningen igen så mjukstartade Mr Right och jag idag kommande hårdträning med en rask promenad direkt efter jobbet. Direkt då vi kom hem så bytte vi om till träningskor och gav oss av ut i mörkret. En 40 min rask promenad runt närområdet och ner till Centrum blev det innan vi hemma i hallen pustade ut.
Nu har vi lovat varandra högt (allt man säger högt måste man hålla!) att vi ska gå minst tre raska promenader i veckan för att få igång flåset och förhoppningsvis förbränna lite samtidigt. Sedan om tre veckor tänker jag gå till gymmet och lösa ut ett årskort! Det finns inget annat nu för jag behöver träna, inte bara för konditionen och för att hålla vikten i chakt utan även för att hålla mig frisk och hel. Så fort jag blev tvungen att ha ett uppehåll i träningen så kom både ryggproblemet och hostan. Det är helt klart ett tecken!
Från och med den dagen jag hämtar ut årskortet så ska jag köra spinning på tisdagar (jag saknar syrrans sällskap!), box med Mr Right då han vill, body pump med mamma på torsdagar och söndagar och där emellan får vi se om jag inte lyckas klämma in något mer pass. Den enda vardagen i veckan som träningen blir lidande är måndagar då jag slutar först halv sju. Då är jag alltid vrålhungrig och blir helt darrig jag inte får mat rätt tätt inpå att jag slutar jobba.
Vad tror ni, kan schemat hålla?
Måndag - vila.
Tisdag - spinning och eventuellt box.
Onsdag - box?
Torsdag - body pump
Fredag - vila, eventuellt promenad.
Lördag - vila, eventuellt promenad.
Söndag - body pump.
Jag vill inte gå ut för hårt för då finns risken att jag antingen skadar mig eller tröttnar direkt...
Dagarna rullar på och jag inser med blandad förtjusning att det är fredag imorgon. För en gångs skulle innebär fredag samma sak som "back in the days", dvs en tripp till Karlstad! Jag har inte varit i Karlstad på ett par veckor nu och känner faktiskt både en längtan och en saknad. Det ska bli mysigt att träffa svärföräldrarna och kul att snacka lite med syrran.
Snart har jag ätit enligt fas 1 i en vecka och jag märker väll ingen direkt skillnad. Möjligtvis att både smoothien- och ägg och bacon frukosten håller mig mätt hela vägen fram till lunch. Inte en endaste dag har jag fuskat - duktiga jag! Men fortfarande är jag inte igång och springer och det beror på foten. Högerfoten. Jag stukade den på något mystiskt sätt då vi hjälpte syrran att flytta och sedan dess har den inte velat bli bra. Det gör oftast inte ont när jag går men ibland vaknar jag och känner att något inte står rätt till, vilket oftast innebär att jag har ont i foten resten av dagen.
Ikväll om exakt en timme, ska jag träffa mamma på gymmet för en timmes body pump men jag känner ingen som helst motivation till att träna idag. Istället skulle jag gärna umgås med Mr Right och Daniel. Istället skulle jag gärna ligga uppkurad i sängen eller soffan med en fet bok och bara mysa. Istället skulle jag gärna...
Fokus. Jag måste finna fokusen. Fokuserar jag tillräckligt mycket så kommer allt gå bra. Jag kanske skulle ta en 30 min lång springtur på löpbandet innan body pumpen? Så jag riktigt kommer i gång och känner motivationen. Så jag riktigt hittar fokusen. Ja det gör jag!
Ps. Vi får väl se om foten bär eller om jag kommer få halta till jobbet imorgon.
Klockan 19:05 idag så stod jag och mamma laddade i träningssalen, redo för body pump. Lite drygt en timme senare lämnade vi gymmet, båda två helt slut! Jag fick ofrivilligt ta över syrrans plats längst fram i träningssalen med speglar från två vinklar och det var sådär lagom o-charmigt att se hur kroppen förfallit under sommaren.
Det är inte alls samma sak att stå en plats längre bak mot att stå längst fram i salen. Det känns som att alla tittar på en och att dom förväntar sig att man ska vara lite av en proffs och en gärna ett vältränat sådant. Jag är varken proffs eller vältränad och saknade syrran framför mig då hon ger bra tips under passet utan att ens veta om det. Det kändes som jag tappat både teknik och massa muskelmassa. T r i s t .
Nog sagt om det meeen... Syrran jag (vi!) saknade dig under passet och gymbesöken kommer inte bli detsamma utan dig :(
I samband med att jobbet och vardagen börjar igen infinner sig alltid en och samma sak, vardags- och träningsångesten. Ångest över att försöka pussla ihop ett arbete med fritid med träning. Dvs arbetstiderna (som i och för sig är rätt flexibla) bestämmer vilket träningspass som jag kan gå på och dom i sin tur bestämmer hur mycket jag och Mr Right ses på kvällen.
Utan att ha tittat på gymmets träningschemat för hösten så hade jag som plan att fortsätta som jag gjort på våren, dvs spinning på tisdagar, body pump på torsdagar och söndagar. Sen hade jag av någon orsak fått för mig att dom (gymmet) hade box på onsdagar och detta har jag lyckats övertala Mr Right att han och jag ska gå på. Men så häromdagen så var jag inne och tittade på höstens schema och inser att boxen och spinningen är båda två på tisdagar, direkt efter varandra. Jag testade att köra dessa två i kombination men efter 45 minuters hård spinning är man rätt trött och boxpasset visade sig då vara på 75 minuter vilket tog musten ur hela mig!
Hur som helst så får jag försöka pussla ihop passen för boxen ska jag och Mr Right testa tillsammans :)
När jag senast igår, på jobbet, fick lite ångest över att jag inte varit på gymmet på snart evigheter (känns det i alla fall som) så stillade jag snabbt dessa tankar med det faktum att vi, jag, Mr Right och Daniel, hållt på att genomföra den här flytten i drygt en vecka. Det har varit massa spring i trappor (ben- och konditionsträning), massa tunga och lätta lyft (styrketräning) och varje kväll har jag gått till sängs med en aning träningsvärk. Det måste väl ändå betyda något? ;)
Hur som helst, från och med torsdag i veckan som kommer så blir det mjukstart med body pump. Känns skönt och efterlängtat! :)
Gårdagens träning var helt sjuk! Jag hade noll i motivation innan jag kom till gymmet. Jag var trött, orkeslös och kände allmän NEJ TACK känsla, trots det gick jag upp på löpbandet och körde 4,4 km intervallträning där jag gick 400 meter följt av att springa 400 meter och så höll jag på. När jag går tillåter jag mig aldrig att gå långsammare än 6,5 km/h och då jag springer försöker jag ligga runt 9,8-10 km/h vilket nog får anses rätt bra med tanke på mina korta ben (jag är bara 165 cm lång).
Efter intervallträningen fortsatte jag och syrran med nästan 25 minuter magträning och söndagens bodypump kändes både här och där. När vi 18:15 satte oss på en varsin spinningcykel så kände jag mig rejält uppvärmd och under andra uppvärmningslåten skedde det som aldrig tidigare skett, jag började må illa. Först mådde jag bara lite illa och lastade av lite motstånd på cykeln men sekunderna senare började jag må (ursäkta det ofräscha) kräk-illa och la av allt motstånd. Cyklade aningen långsammare samtidigt som jag tog två-tre klunkar vatten och djupandades. Efter ett tag försvann illamåendet och jag kunde lasta på mer motstånd igen. Skönt!
Igår var dessutom den dagen då jag ökade mest i motstånd hittills på spinningen så jag var mer än nöjd då jag imorse knappt höll på att kunna resa mig ur sängen för att benen värkte så mycket!
Hello träningsvärk nu kör vi! :)
Nyss hemkommen från gymmet ramlar jag nyduschad ner i soffan och grubblar på varför jag inte ser någon skillnad i hallspegeln. Min kropp utsätts för gym-träning tre dagar i veckan. Tisdagar är jag på gymmet från ca. 17:00 till 19:05. Först kör jag intervallträning på löpbandet. Går ett par hundra meter, springer ett par hundra meter och så håller jag på. I tisdags höll jag på så i hela 45 minuter vilket resulterade i en rätt bra sträcka trots + 28 grader utomhus. Idag blev det bara 60 minuter på gymmet men minst lika svettigt och intensivt då bodypump stod på schemat. På söndag är det samma sak, 60 minuters bodypump.
Mellan dessa träningspass går jag till och från jobbet
VARJE DAG, jag lever
uteslutande på GI-sallad till lunch då jag jobbar och får inte i mig särskilt mycket onyttigheter förutom på helgerna då något vinglas ibland kan slinka ner. Trots allt detta ser jag ingen som helst skillnad och börjar nu undra allt mer...
Vad gör jag för fel?Är min egen uppfattning om mitt utseende skev? Visar spegeln fel? Eller vad beror det på?
Att vågen både går upp och ner beror säkert på att muskler väger och muskler kan jag stolt säga att jag börjar få! Och jag vet att jag förbränner mer genom att gå i rask takt än att jogga/springa. Och GI-mat och LCHF funkar tydligen inte på mig.
Någon som har tips hur jag ska göra för att forma om mina former? Hur jag stöper mig i en ny, lite snyggare, form?
Bild lånad från Google.se
Var det verkligen bättre förr? Var det trevligare att träna då? Denna bild gör i alla fall mig tveksam...
Bild lånad från Google.se
Jag har en svart iPod Nano av gamla modell (den första som släpptes?) som jag bytt musik i kanske... 4 gånger sedan jag köpte den. Senast jag la in musik i den måste ha varit... 2008? Så ni kan ju ana om jag blev glad då syrran, som är lite mer insatt i iTunes, erbjöd sig att uppdatera iPoden med lite mer modern musik :)
Idag fick jag tillbaka den och efter att ha lyssnat igenom låtarna på jobbet så kan jag bara konstatera att jag förstår varför syrran vill ut och springa! Vilken bra blandning av musik! Gissa vem som ska springa 30 minuter intensivt på Attractbandet.... NU?! ;)
Tusen tack syrran för träningsmusiken! Vilken typ av musik tränar du allra helst till? Har du någon favorit träningslåt att tipsa om? :)
Jag hamnade bakom en kvinna med kulstötar-kropp på spinningen idag. Illa, särskilt illa eftersom någon fått för sig att dra ihop cyklarna så avståndet till personen framför var extra litet. Vilket i sin tur naturligtvis ledde till att så fort hon (alltså kulstötar-kvinnan) sträckte på sig, satte om sin hästsvans eller på annat sätt rörde sig, så drog en vindpust av gammal svettdoft mot mig. Du vet en sådan där svettdoft som man dragits med minst hela dagen, kanske ett par dagar till och med.
Stackars kulstötar-kvinnan och stackars mig.
Titta vad som låg innanför dörren idag då jag kom hem. Ett rykande färskt nummer av tidningen Topp hälsa! En tidning som min underbara syster gav mig i födelsedagspresent för att jag skulle få ännu mer inspiration och pepp till att träna och gissa om jag blir sugen att slita upp tidningen ur sitt plasthölje, krypa ner i sängen och gotta mig i text och tips! :)
Det var fruktansvärt kvavt igår på gymmet och varmare lär det bli. Skönt förvisso, men helt galet att jag och syrran befann oss inne på gymmet istället för ute i solen. Jag värmde upp på löpbandet innan jag fortsatte med lite intervallträning. Gå 200 meter, springa 300 meter, gå 300 meter springa 600 meter osv. Skönt och jag klarade av uppvärmningen på 40 minuter innan det bar av in till styrkerummet där vi körde mage och armar. Benen fick sig ju en hård omgång under spinningen och jisses vad svetten lackade.
Idag är en vilodag då jag bara ska njuta av det fina vädret och det gäller att passa på för redan imorgon ska tydligen vädret bli sämre :(
24 grader i skuggan och klarblå himmel. Just nu känns det
tungt att veta att jag om ca 3 timmar kommer jag stå på gymmet. Inomhus. På ett rullband och kämpa mot klockan och avståndet räknat i kilometer. Dessutom ska vi (syrran och jag) köra typ 30 minuter mage och 45 minuter spinning.
GE MIG VILJAN(
!) för just nu tar det emot...
Ny vecka om än lite kortare än normalt. Tre dagar och ett par timmar sen sätter jag mig i Saaben och åker tillbaka till Karlstad och Mr Right. Men bara för att det är kort arbetsvecka så innebär inte det att de inte finns å göra, åh nej, jag har massor att göra på jobbet men skamm den som ger sig, även jag ska nog få njuta av påskledigheten till slut...
Hur ska ni fira påsk? Jag och Mr Right är fast beslutna att vi ska göra så lite som möjligt, ta dagarna som dom kommer och bara ha det bra. Jag tänkte även försöka hinna med ett par varv runt den närliggande "travbanan". Egentligen är spåret till för hästgården som tränar sina travhästar runt en slinga som är oval men jag tycker att den mjuka terrängen är perfekt för lite jogging så fredag, lördag och söndag tänkte jag ta med mig Mr Right ut i spåret.
Sprang första gången ute igår som en bestraffning till mig själv då jag kom hem från Karlstad så pass sent att jag missade gårdagens bodypump. Ett varv runt Möllebadet (en närliggande sjö) var det jag orkade sen var jag totalt slut. Kasst, men jag antar att jag borde vara nöjd eftersom jag nyss varit vrålförkyld och fortfarande inte är helt hundra. Eftersom jag bara orkade springa ett varv så gick jag ett extra varv runt elljusspåret innan jag vände av hemåt.
Imorgon tänker jag springa igen, fast vi får se om det blir ute eller kanske inomhus på löpbandet hos mamma och pappa.
Igår var tredje dagen i rad som jag besökte gymmet tillsammans med syrran. I söndags var även mamma med. Det är bra att ha en träningskompis, någon som sporrar en när man tror att orken är slut. Någon som säger "Kom igen nu! You can do it!". Det gjorde syrran igår.
Vi kom till gymmet ca kvart i fem och jag började med 10 minuter på trappmaskinen. 10 minuter kan tyckas som ingenting, men igår ökade jag hastigheten vilket innebär att jag måste gå fortare för att inte trappstegen ska sjunka ner och göra stegen för långa. Då 10 minuter gått kände jag mig rejält uppvärmd och till och med lite svettig och fortsatte till löpbandet där jag körde intervallträning. 300 meter i 6,2 km/h och 300 meter i 7 km/h och så fortsatte jag i 20 minuter. Efter 20 minuter började orken svika en aning och jag kände mig både torr i halsen och anade svid. Jag hann bara tänka "Ingen förkylning nu" och sänka hastigheten till 6 km/h innan syrran som gick på bandet bredvid lutade sig över och höjde upp min hastighet till 7 km/h igen.
Det är precis sådan sporrning, sådant pepp som jag behöver då allt känns tungt och det tar emot.
Efter en halvtimme på löpbandet så gick vi in till lilla styrketräningsrummet där vi fortsatte med armar och mage. Det kändes att magen fått sig en omgång dagen innan - underbar känsla! Vid 18-tiden gick vi ner till spinningsalen och ställde in cyklarna och kvart över drog 45 minuter spinning igång. Jag ökade i motstånd i samtliga låtar och har aldrig svettats och flåsat så mycket som igår :)
På vägen hem från gymmet sa syrran att hon var stolt över mig, att jag äntligen börjar visa dom rätta takterna. Det är ord som verkligen värmer och som peppar mig om möjligt ännu mer :) Märkligt nog kändes promenaden och framför allt uppförsbacken hem inte lika jobbig som den brukar. Jag antar att den var ett lätt motstånd i jämförelse med vad jag hade på spinningen.
Imorse vaknade jag öm i både mage, armar och ben - ä n t l i g e n börjar träningen ge något. Äntligen ser och framför allt märker jag resultat. NU börjar det bli kul att träna igen!
Jag hittade denna på ViktVäktarnas hemsida. Tror att deta schema kan vara bra att ha som riktmärke om du bestämmer dig för att gå istället för att jogga eller springa :)
Jag har
bestämt mig. Från och med
nästa vecka (läs; onsdag pga att jag är i Karlstad på måndag och kör spinning på tisdag) tänker jag gå och jogga
varje vardag. 30 minuter får det bli eftersom det är så länge som mitt Attract band har som intervall. Jag tänkte mjukstarta och undrar om ni vill vara med mig? Det spelar ingen roll om du bestämmer dig för att gå, jogga eller springa. All form av motion är bättre än inget!
Jag tänkte använda mig av ViktVäktarnas tips för nybörjare och föreslår att du göra detsamma. Om du bestämmer dig för att promenera kan du ju öka promenaden till raskpromenad där det i texten nedan står joggning.
Vad säger ni? Nu kör vi! Mot snyggare kroppar och bättre kondition!
Någon mer än mig som reagerar på det jag ringat in i texten ovan? Även denna text är tagen från Kostdoktorn.se och jag hoppas att detta är en grov felskrivning eller feltolkning, för inte kan det väl stämma att man ska dricka
13 LITER mjölk
eller äta
1 KG margarin på en dag? Jag skulle i alla fall
inte vilja göra det...
Jag har alltid fått för mig att frukt är bra och att jag med undantag för vissa frukter kan vräka i mig hur mycket frukt jag vill. För visst kan väl inte frukt vara onyttigt och dåligt för mig, eller? Jag läste nyligen på Kostdoktorn.se om viktminskning och vad man kan göra för att förutom träna, bidra till viktnedgång.
Jag tänker inte köra LCHF som dom rekommenderar då jag fortfarande anser att GI-mat både är godare och betydligt mycket mer nyttigt än att stoppa i sig en massa fett, men just det som de stod om frukt och fruktsocker fick mig att tänka till lite. Varje dag då jag arbetar äter jag ca en apelsin eller ett äpple vid nio-fikat på förmiddagen, gärna en kiwi eller apelsin till lunchen och säkert en banan eller ett äpple på eftermiddags fikat vid halv tre. Borde jag tänka om? Borde jag kanske inte avstå helt från frukten, men minska ner det till att enbart ta en frukt på eftermiddagen då småhungern och tröttheten faller på?
Vad tror ni? Kan det stämma att frukt är onyttigt? Hur mycket frukt äter du på en dag?
Följande går att läsa på Kostdoktorn.se:
Länk och mer fakta kring frukt finner du här och här.
Bild lånad från Google.se
Igår var jag som sagt var på gymmet. Körde 60 minuter bodypump och behöll mina nya vikter på varje muskelgrupp utom ryggen där jag la på 2,5 kg. Kan tyckas som rätt lite, men om du tänker att du ska uthärda en låt på 4-5 minuter (om inte mer) så är det rätt bra ökning ändå.
Det enda bakslaget som kom igår var då vi tränade axlarna. Min vänstra axel hoppar och knakar vid varje rörelse och efter passet var slut så frågade jag instruktören vad detta kunde bero på och om det kunde vara skadligt för axeln. Hon visste tyvärr inte exakt vad hoppet av muskeln och leden berodde på men hon rådde mig att lyssna på min kropp. Så länge jag inte har ont av det tänker jag fortsätta. Visst, det är en jätte obehaglig känsla och det låter hemskt om axeln men nej, det gör inte ont (än?)!
Eftersom jag åker till Mr Right och Karlstad på torsdagkväll så kommer jag inte kunna vara med på torsdagens bodypump pass. Och eftersom jag stannar i Karlstad tills på måndageftermiddagen så kommer jag inte heller kunna gå på söndagens pass, vilket bidragit till att jag bestämt mig för att träna måndag till onsdag med syrran. Idag ska vi gå och springa (jogga) på löpbandet innan det blir dags för lite armar, mage och rumpa :)
Imorgon är det spinning och på onsdag antar jag att vi kör samma träning som idag. Det kan tyckas tufft att träna fyra dagar i rad, men jag tror att jag ska orka det och framför allt tror jag att det är en bra uppvärmning inför nästa vecka då jag tänkte försöka gå 30 min på Attract bandet varje dag!
Jag
ska bli
smalare. Jag
ska gå
ner i vikt. Så är det bara!
Man ska inte tro på allt man hör och ser, men jag kan ändå inte låta bli att undra om reklamen för Reebok Easytone stämmer, i alla fall lite? Skorna påstås träna rumpa, lår och vad i vartenda steg man tar. Någon som testat dessa och vet om dom är bra?
Jag är sugen på att köpa dom och testa för skorna är ju inte bara superbra om dom fungerar så som reklamen lovar, dom är ju även snygga! Skorna finns i en hel drös olika färgkombinationer men mina absoluta favoriter är skorna ovan och även ett par som går i vitt och guld. Jag tror att jag ska ta med mig Mr Right till en sportbutik i helgen och prova skorna och får dom följa med hem så vet jag vad jag ska ha på mig under promenaderna i vår men frågan är... kan man jogga i dom? :)
Bilder lånade från Reebok´s hemsida.
Bild lånad från Google.se
Idag var första gången sedan min rygg blev inflammerad som jag ställde mig i bodypump salen. Jag har ju kört spinning under tiden jag låtit ryggen läka, men det är ändå inte riktigt samma sak. Då arbetar ju främst benen och det är konditionshöjande. Bodypump är mer muskelträning och ansträngande på ett helt annat sätt.
Jag fegade till en början. Först gick jag och hämtade basvikterna. De vikter jag i vanliga fall kör till uppvärmningen och armar, axlar och rygg. Dessa vikter hade jag tänkt köra hela passet igenom med, eftersom det är ett par veckor sedan jag senast närvarade på bodypumpen, men efter att ha sett mammas viktberg på platsen framför öka så blev jag sporrad. Så sagt å gjort, jag gick och hämtade ett par vikter till.
Det är skrämmande hur mycket muskelstyrka jag tappat på bara dessa veckor. Till och med uppvärmningsvikten, där jag idag totalt hamnade på minus 2,5 kg mot i vanliga fall kändes jobbigt. Då det sedan var dags för benen så kände jag mig väl uppvärmd trotts att jag inte kört någon annan uppvärmning innan själva passet. Minus 2,5 kg även där.
Skandal! På resten av kroppen höll jag dock min standardvikt. Visst jag la inte på någon vikt utöver min standardvikt men jag minskade inte heller. På torsdag blir det nästa bodypump pass, men redan imorgon ska jag spinna!
Jag funderar på att lägga upp ett träningsschema här i bloggen för att sporra mig själv, men även för att se om det finns intresse för att tillsammans sätta upp mål och försöka nå dom? Vad är ett rimligt mål? Vad är rimligt för mig? Hur många kilo kan jag tappa?
Vad säger
ni, är ni
med mig?
ÄNTLIGEN! Nu är jag på G! Nu kan både jag och Mr Right träna hemma, framför TV:n eller till våran egna favorit musik. Så de dagar då gymmet känns för långt bort eller vädrets makter gör så att träningsorken tar emot, finns det inga ursäkter till att vi inte ska gå en rask promenad eller jogga en stund på löpbandet (promenadbandet).
Sedan jul då mamma och syrran köpte sig ett varsitt Attract promenadband har jag varit sugen på ett eget och nu äntligen står det ett svart promenadband ihopmonterat hemma hos mig och i skrivande stund är Mr Right i full gång att testa det. Snart är det min tur - bäst jag kastar på mig träningsskorna!
Bild lånad från google.se
Jag försöker komma i form, inte bara inför det kommande bröllopet utan även för att må bättre. För att känna mig tillfreds med mig själv. Att få kilona att rasa, bara sådär, vet vi alla att det inte fungerar. Det finns ingen genväg till en snygg kropp och ett sundare levene. "Vill man vara fin får man lida pin" som det så fint heter.
Jag tänker dock inte pina mig själv. Det finns ingen poäng eller mening med det. Däremot tänker (och har) jag lägga om vissa vanor och försöka komma igång med motioneringen på allvar. I dagsläget promenerar jag till och från jobbet istället för att åka buss och jag besöker det lokala gymmet två till tre gånger i veckan, men för att verkligen lyckas gå ner i vikt och få bättre grundkondition tror jag att jag behöver lägga upp ett träningsschema över vad och när jag ska träna.
Förutom den alldagliga motionen till och från jobbet så har jag och Mr Right lagt om våra matvanor. Vi äter sedan årsskiftet nästan uteslutande GI-mat, men är inte för den delen nitiska eller fanatiker. Vi började laga och äta GI-mat i samma veva som jag fick upp en tavellist/hylla i köket där jag numera förvarar alla mina fina kokböcker väl synliga och lätt tillgängliga. Att komma in i köket och direkt se kokböckerna och däribland "Klaras goda GI-dagar" inspirerar till goda, nyttiga och lättlagade maträtter och nu vill jag faktiskt inte äta någonting annat.
Som ytterligare två steg i rätt riktning fixade jag idag ett 30-klippskort på det lokala gymmet och imorgon får jag förhoppningsvis hem ett efterlängtat Attract promenadband så att jag hemma, tex framför TV:n kan motionera :)
