Sommaren 2012.

Om någon hade sagt till mig för ett år sedan att jag skulle sitta och planera mitt bröllop ett år senare hade jag förmodligen skrattat och svarat något i stil med ”Mmm säkert”. Men nu sitter jag här, drygt 25 år gammal och sneglar på den vackra förlovningsringen som pryder mitt vänstra ringfinger.

Jag vet att många tycker att allt har gått fort, alldeles för fort men faktum är att jag själv inte tycker det, att jag själv inte känner det. Om allt känns 100% rätt, så varför vänta? Vad blir bättre av att man väntar ut tiden och när vet man att man väntat tillräckligt länge? När vet man egentligen att rätt tid är inne? Att förlova mig med Mr Right den 10:e december 2010 är ett av de bästa besluten jag tagit, hittills.

När Mr Right frågade om jag ville förlova mig med honom så blev jag både förvånad och oerhört glad. Förvånad för att vi då inte hade varit tillsammans särskilt länge när han frågade och glad för att han, i egenskap av kille var den som tog initiativet, tog kommandot och la fram förslaget. Att han dessutom sa att förlovningen skulle leda till giftemål kändes helt fantastiskt! En kille som vill gifta sig!

Mr Right pratade redan då vi planerade förlovningen (som inte blev något märkvärdigt) om att vi skulle gifta oss sommaren 2012 och även om vi i skrivande stund inte spikat något så är det fortfarande den sommaren som jag planerar och drömmer om.

Vem av er pratade först om giftemål? Vem av er frågade?