En kväll ute.

 
Jag minns inte riktigt när jag senast hade en kväll ute på stan så det var verkligen dags igår!
 
Efter att ha besökt Farsta centrum med mamma och syrran, där jag hittade en liten söt klänning från Vila och lite smink inne på Make up store så åkte jag hem för att mer eller mindre vända i dörren och bege mig av in till stan för att möta upp min allra äldsta killkompis Robban vid Medis.
 
Trots det lite sviktande vädret, det var varmt men solen hade under eftermiddagen försvunnit in bland molnen, så var det smockfullt på alla uteserveringar så vi hamnade tillslut på Papagallo där vi åt middag och drack en varsin öl. Då personalen var så hetsig och mer eller mindre var på oss hela tiden om vi ätit klart så bestämde vi oss för att gå vidare till Imperiet.
 
Jag vet inte hur jag kunnat missa Imperiet. Kanske beror det på det lite avskilda läget i förhållande till alla andra ställen kring Medis? Hur som helst. Imperiet var bra. Uteserveringen var totalt död då vi kom dit, vilket inte gjorde något då Robban och jag sågs för att catcha-up saker som hänt sedan vi senast sågs. Så där, på uteserveringen, satt vi med ett varsitt glas rosé och pratade i ett par timmar innan infravärmen som var på och värmde oss på fredagskvällen plötsligt slog av. Då drog vi oss in och upp på övervåningen där vi blev sittandes ytterligare någon timme innan jag sa att jag kände mig rejält trött och drog hem.
 
Från Medis hem till mamma och pappa och så småningom även sängen tog det mindre än 45 minuter. Det, nattetid, är riktigt riktigt bra.
 
Bild lånad från Imperiet

Äckligt.

Nyss hemkommen från veckans andra spinningpass så kan jag bara konstatera. Vissa människor är äckliga.
 
Eftersom det är kvavt ute så har vi på extra många fläktar inne i spinningsalen, så att luften ska vispas runt och invagga oss i en falsk förhoppning om att det är "svalt". I själva verket är det precis lika varmt som innan, bara det att det drar lite. Hur som helst, tack vare, eller snarare pga dessa fläktar kände jag idag under andra uppvärmningslåten en äcklig doft som spred sig från någon av dom tre tjejerna/kvinnorna som satt framför mig.
 
Det luktade prutt. ÄCKLIG prutt. (Inte för att någon prutt luktar gott, men ändå...)
 
Herregud jag förstår att man kan lassa på motstånd som gör att man nästan tar i så man spricker, men prutta, inte bara en gång utan flera under ett spinningpass är... osmakligt.
 
Bild lånad från google.se

PW och pajfabriken.

 
Efter en intensiv arbetsdag var det skönt att komma hem, få i sig lite mat och sedan byta om till träningskläderna för att ta en powerwalk med syrran ner till Vårsta Centrum. Där, i Vårsta, handlade jag ingredienserna till mitt (och syrrans) kommande citronpajsbak.
 
18:40 började vi gå och vi var inte hemma förän 20:00. Fast då hade jag ju handlat också.
 
GRYMT skön sväng att gå ner till Vårsta. Lagom långt (tar ca en timme) och precis rätt placering på den lätt lutande uppförs/nerförsbacken. Dit. Till Vårsta. Lutar det lätt neråt hela vägen och på hemvägen, då man börjar bli lite varm i kläderna så går det långsamt uppför.
 
Väl hemma satte vi igång pajfabriken. Syrran stod för degen (alltså pajdegen) och jag stod för fyllningen. Då hon pressat dit första pajdegen så fyllde jag upp pajen med citronfyllningen och sedan skjutsade jag in pajen i ugnen innan vi påbörjade nästa paj. Varje paj fick 30 minuter i ugnen och det var precis lagom för då hann vi skapa paj nummer två och paj nummer tre.
 
Orsaken till hela pajfabriken är att jag idag bad registratorn på jobbet skicka ut ett mail att jag tänker bjuda på lite avskedsfika imorgon förmiddag och det blir ju ingen riktig fika utan hemmagjord paj. Citronpajsreceptet är i min mening syrrans (sen att hon fann det på nätet är en helt annan femma) och ett av mina absoluta favoritrecept på pajer. Visst, pajen är rätt mäktig då den innehåller grädde, men samtidigt gör den syrliga citronen att det hela harmonerar väldigt väl.
 
Imorgon blir det en tunn bit paj och en stor kopp kaffe. Jag längtar redan!

Stockholm i mitt ♥

Allsång på Skansen. Måns ser lillgammal ut och Agnes sjunger så man får gåshud. Laleh och Gustav gör inte heller så dåligt ifrån sig om du frågar mig. Magnus Uggla, E-type och Markoolio kör en låt ihop och verkar totalt ha glömt bort att Sverige inte tog sig särskilt långt i fotbolls EM. Sean Banan kör den enda stora låten han haft. Hur som helst...
 
Det är sommar och Stockholm kommer för evigt vara i mitt hjärta!
 

Lite uppskattning och mycket saknad.

 
Idag på lunchen tog jag och syrran en sväng till det lokala centrumet för att bland annat besöka Interflora. Med mig därifrån fick jag fyra stycken rosa mini rosor som jag senare gav till två av dom totalt fyra kollegorna som jag anser mig arbetat närmast (i alla fall tre av dom, den fjärde är bara så himla toppen på alla sätt och vis och det är inte så bara!). Vet inte om det är helt okej att dela ut små gåvor till bara vissa utvalda, men hey jag slutar nästa fredag och kände att jag vill visa att just dessa fyra personer betytt oerhört mycket för mig under min tid på jobbet.
 
Det känns vemodigt att lämna sådana toppen kollegor som jag haft och fortfarande har, men jag hoppas att några av dom även vill hålla lite kontakt privat och kanske ses då jag åker hem och hälsar på i Stockholm.
 
Orsaken till att jag bara gav bort två av fyra idag var för att en kollega var ledig och den andra hann smita hem redan på lunchen. Imorgon gör jag ett nytt försök! :)

Världens bästa fästman fixade det!

 
Världens bästa fästman fixade så att jag fick mitt nya SIM-kort till telefonen hemskickat med posten idag. Det Tele2 inte lyckades med, att skicka SIM-kortet från dom till mig blev istället en resa från våran lägenhet i Karlstad, hem till mamma och pappa här i Stockholm, där jag kommer befinna mig i åtta dagar till.
 
Mr Right hade till och med satt inget mindre än fyra frimärken på kuvertet så att han skulle vara säker på att SIM-kortet skulle komma fram till mig.
 
Mr Right är underbar. Han är min underbara fästman. Den bästa fästman en tjej kan få...
 
Och nej, Tele2 har inte givit mig någon ursäkt, någon kompensation för att jag i morgon kväll skulle varit utan ett fungerande SIM-kort i en vecka. Istället fick jag ett brev som skickas till alla operatörer som ska byta SIM-kort... Dåligt!

Jag har totalt glömt bort att visa er...

 
Vilka otroligt smarta och fina vinglas i plast som Mr Right och jag fick av Mr Right´s bror då han och syrran var över på tacos/syskonmiddag. Jag (vi) blev jätteglada! Så himla fina färger och så himla smart att ha om man tex ska ut i det gröna och ha en picknick :)

Prima ballerina.

 
 
 
Högklackade stilett pumps i all ära, men när jag promenerar till jobbet (i två veckor till sen blir det för långt att gå) så vill jag stoppa ner fötterna i ett par sköna, snygga ballerina. Jag funderar på om det inte är dags för ett besök på Scorett då dessa två skönheter har kommit in. Båda är så läckra men sko nummer två ska vi inte ens tala om! Jag älskar detaljer och sko nummer två är inspirerad av Gucci´s horsebit Hobo. Mums ♥
 
Bilder lånade från Scorett.se

Adressändring - ett skämt!

Den 17 maj genomförde jag min adressändring på Adressändrings hemsida. Jag ogillar fakturor så jag loggade in med min e-legitimation och betalade 440 kronor direkt. För dessa 440 kronor skulle jag ha fått/blivit skriven på min nya adress i Karlstad och jag skulle få min post eftersänd till mig i ett års tid.
 
När jag åkte till nya jobbet för att få en introduktion till min nya tjänst så skulle jag även skriva ut en A-skattesedel från Skatteverkets hemsida för att löneenheten skulle kunna se min skattesats. Nemas problemas. Jag trodde att min nya adress och folkbokföring skulle börja gälla from 25 maj, vilket var dagen jag valde, men då det den 28 maj inte gått igenom så tänkte jag (och även nya kollegorna) att det säkert berodde på att det tog ett par dagar för folkbokföringen att falla igenom.
 
Hela första introduktionsveckan gick, men inte blev jag skriven i Karlstad. Då jag var inne på andra introduktionsveckan och det fortfarande inte hänt något mailade jag kundtjänst och fick snabbt svar. Dom skulle försöka hjälpa mig men behövde mitt bekräftelsenummer vilket jag gav dom. Kundtjänst lovade nu att skicka ut en blankett som jag skulle få fylla i och skicka tillbaka till dom. Tiden gick men ingen blankett kom, däremot en bekräftelse på min betalning för eftersändningen av posten. Jag blev inte heller folkbokförd i Karlstad. I samma veva försvann mitt Tele2 SIM-kort som med hjälp av Adressändring borde blivit eftersänt till Karlstad.
 
Tillslut tröttnade jag i torsdags och ringde Adressändrings kundtjänst. Jag pratade med en mycket artig norrlänning som på alla sätt och vis försökte hjälpa mig. Jag förklarade att jag gjort adressändringen med e-legitimation och betalat direkt online just för att slippa fakturor och krångel och han förstod mig till punkt och pricka. Jag berättade om Tele2 incidenten och att jag tycker att det känns olustigt att betala Adressändring 440 kronor för något som uppenbarligen inte fungerar. Jag bad om hjälp att få adressändringen att gå igenom nu, snarast och fick svaret att Adressändring måste skicka ut en blankett till mig som jag ska fylla i och skicka tillbaka, för att bekräfta att jag verkligen vill skriva mig på en annan adress och eftersända posten. Då förklarade jag för norrläningen på Adressändrings kundtjänst att det i mina öron lät helt befängt. Inte nog med att jag genomfört min adressändring på säkrast möjliga sätt, via e-legitimation, jag har dessutom direkt givit Adressändring 440 kronor för att dom ska sända min post vidare, sen måste jag skicka in en påskriven blankett där jag lovar att jag verkligen vill flytta. Vad trodde dom bekräftelsen med e-legitimationen och inbetalningen var? Ett skämt? En gåva?
 
Förslaget jag då fick av Adressändring var att gå in på Skatteverkets hemsida och där genomföra min adressändring. Nu blev jag eld och lågor och meddelade norrläningen på andra sidan luren att detta var det förslag jag fått från allra första början av min killkompis Daniel men att jag då sagt till honom att jag ville ha posten eftersänd då jag trots allt skulle flytta 30 mil bort. Jag ifrågasatte nu även varför jag hade betalat 440 kronor för något som jag i sådana fall kunde gjort gratis. Jag fick inget svar...
 
Det ska bli spännande att se om jag får en blankett hemskickad som jag måste skriva på. Och om den kommer rätt, med tanke på eftersändningens brister...

Man (jag) vänjer mig.

Det är märkligt hur snabbt människan vänjs in i beroenden. Jag är nog lite mobilberoende. Det kan jag erkänna.
 
Mobilberoende som i att jag aldrig skulle bege mig någonstans utan min mobil vid min sida. Jag kan (knappt) inte begripa hur människor förr i tiden kunde åka in till stan och ses. HUR hittade dom då varandra? Nu bestämmer man ett par dagar innan att man ska ses, sen när dagen närmar sig smsar man varandra på förmiddagen (om man ska ses på eftermiddagen/kvällen) för att något sånär bestämma en plats och en tid. Sen när man väl är på väg för att ses, ja då bekräftar man att man är på väg och vilken tid man kommer befinna sig där man bestämt. Om om man vill, kan man byta mötplats.
 
Är du utan mobil, som jag är nu (FEL FEL FEL, jag är inte utan mobil, jag är utan SIM-kort) så blir allt så mycket svårare. Eller också blir det en helt annan utmaning? I veckan som kommer har jag bestämt att jag någon dag ska försöka träffa Robban efter jobbet. Om inte ett SIM-kort hinner komma till mig innan dess förutsätter hela träffen att vi hörs på typ Facebook(?) eller msn (vem använder msn nu för tiden?) ett par dagar innan själva dagen då vi ska ses, att vi där och då bestämmer en plats och en exakt tid och att det då dagen vi ska ses väl faller in inte sker några som helst ändringar i planerna, för då får jag inte veta om dessa. Så SL m å s t e komma i tid, Robban får inte gå och snubbla på någon kullersten på vägen och jag får inte ha ställt mig på fel "uppgång" från tex Tunnelbanan. Massa saker skulle kunna ske som skulle innebära katastrof för en träff.
 
Kommer inget nytt SIM-kort innan onsdag ska jag börja ge mig av ut på en Blocket.se jakt efter personsökare, för någon gammal läkare måste väl ha en till salu? :)

Älskade midsommar!

Så var ännu en midsommar förbi. Förra året firade Mr Right och jag midsommar med stora feta släkten hos mamma och pappa och i år var vi hos moster och morbror i Sköndal (fortfarande med resterande släkten).
 
Midsommar bjöd på ett helt fantastiskt väder så att välja min "nya" axelbandslösa klänning från London kändes som ett givet val. Klockan 13:00 skulle vi vara i Sköndal och då alla var trötta från torsdagskvällen så som vi så pass länge att vi mer eller mindre bara hann göra oss i ordning innan det var dags att åka.
 
Framme i Sköndal blev det ett väldans hälsande innan vi tillslut slog oss ner vid två bord. Ett större bord som rymde alla "vuxna" och ett litet mindre bord som rymde oss fem "ungdomar". Till lunch bjöds det på tre sorters sill med alla tänkbara tillbehör så som gräddfil, gräslök och färskpotatis, det bjöds även på inlagd strömming, ägghalvor med rom, olika sorters mjukt- och hårt bröd och flera olika sorters ostar däribland hushållsost(?) och brieost(!).
 
När sillunchen var i magen så dukades det av samtidigt som vi började förbereda inför den traditionsenliga kubbspelsmatchen. Jag, Mr Right, mamma och mormor hamnade i ett lag och i motståndarlaget fanns syrran, kusinen, kusinens kille, morbror och moster. Vi var helt klart i ett underläge. Matchen pågick säkert en timme och vi drack iskall god Singha (öl) vilket bidrog till ett toalettbesök. Då jag kom tillbaka från toaletten hade mamma och mormor lyckats kamma hem årets kubbspelsmatch till våran fördel! Nöjda över vinsten slog vi oss ner till bords igen för lite kaffe och en riktigt härlig jordgubbs och gräddtårta. Midsommarafton är inte bara midsommarafton utan även mamma, mammas tvillingsyster och syrrans födelsedag så lagom till tårtan sjöng vi för de tre födelsedagsbarnen och det blev även presentöppning.
 
När magen var ännu mera mätt än tidigare så blev det någon (några) timmars vila innan det blev dags för morbror att tända grillen. Till middag bjöds det på jättegod flintastek, chorizo, hemmagjorda potatisklyfter med rosmarin, mammas goda soltorkade tomater och fetaoströra, kryddsmör, hemmagjord tzatziki och två olika sallader, varav den ena var en GI-coleslaw. MUMS!
 
Vi satt ute inpå småtimmarna, grabbarna (pappa, morbror, Mr Right och kusinens kille) gick in vid 21:30 för att titta på EM-matchen mellan Tyskland och Grekland men vi andra blev kvar ute runt bordet pratandes om allt och inget :)

TACK Tele2 för kundvänligheten...

Tack Tele2 för kundvänligheten! Sist tabbade ni till det genom att fakturera mig för mer trippelt så mycket som jag skulle betala och den här gången har ni lyckats med något heeelt annat.
 
Vi tar allt från början. Den 15 maj, samtidigt som Mr Right och jag börjar intensiv packa ner alla våra tillhörigheter för att så småning om flytta får jag ett sms från Tele2 där det står "Hej, du behöver byta ditt SIM-kor, det nya SIM-kortet kommer med posten inom kort. MvH Tele2". Med tanke på hur mycket det på TV och radio pratas om bedrägeri och försök till bedrägeri tog jag första smset inte särskilt seriöst. Inte skulle väl den telefonoperatören som jag som jag haft sedan jag var 14(?) år gammal (jag är 27 år nu!) skicka ett kortfattat sms utan någon som helst förklaring till en kund? Näe... eller?
 
Jag mailar kundtjänst och hör efter om detta 1) Är ett sms från min telefonoperatör eller om det är ett sjukt skämt från en bedragare. 2) När det nya SIM-kortet beräknas komma till mig och i sådana fall till vilken adress? (Vi närmar oss som sagt var flyttdagen). Jag hör INGENTING av Tele2 och antar att deras kundtjänst graderat ner mitt mail till en - 10 på intresselistan. Den 22 maj får jag ett nytt sms (nu tro jag att det är från Tele2 då detta sms är mer välskrivet och tillochmed har en länk till deras hemsida). Det står såhär: "Hej. Du har nu fått brevet med ett nytt SIM-kort. Du behöver byta ditt gamla SIM-kort mot det nya, instruktion finns i brevet och på tele2.se/bytasim. MvH Tele2". Eftersom inget nytt SIM-kort kommit kontaktar jag tjejen som numera bor i min gamla lägenhet men hon känner inte till att något brev skulle ha kommit från Tele2 och i nya lägenheten (dit all post ska eftersändas) har det inte heller dykt upp något kuvert innehållandes ett SIM-kort.
 
Tiden går och jag tar för givet att Tele2 gör allt som är i sin makt att 1) Besvara mitt mail där jag ställer mig undrande till hela sms-grejen 2) Snarast möjligt skickar ut det där SIM-kortet som dom påstår att dom redan har skickat. Eftersom jag anser att hela grejen ligger hos Tele2 så tänker jag inte mer på saken utan ägnar dom kommande dagarna åt slutspurten med flytten och även åt själva flytten tills jag den 29 maj får ett nytt sms. Denna gång står det nästan som ett hot: "Hej! Du har fått hem ett brev med ett nytt SIM-kort. Du behöver genomföra bytet av SIM-kort snarast, ditt gamla SIM kommer att tas ur drift. MvH Tele2". Jag tar nu ytterligare en gång för givet att Tele2 är 1) Medvetna om att SIM-kortet aldrig nått mottagaren (i och med mitt mail till deras kundtjänst där jag ställer mig frågandes) 2) Självklart inte spärrar en befintlig kunds SIM-kort förrän det nya SIM-kortet sitter i telefonen.
 
Efter 29 maj får jag ytterligare två "hotfulla" sms från Tele2 med samma text som det sista smset där dom ber mig sätta i det nya SIM-kortet i telefonen då dom tänker stänga av mitt gamla SIM-kort. Jag börjar nu själv tröttna på Tele2 som leverantör men tänker att jag får fixa till allt sen.
 
Sen blev ofrivilligt natten till idag för när jag gick och la mig så fungerade min telefon alldeles perfekt. Jag skickade ett godnatt-sms till Mr Right och somnade sedan. När jag vaknade imorse upptäckte jag att mitt SIM-kort blivit spärrat då det stod "Ange PUK-kod (10)". Jag trodde då att detta var ett sjukt skämt, ungefär som det absolut första byta-SIM-kort-smset från Tele2 och stängde av mobilen för att sedan starta om den. Icke sa nicke. Inget sjukt skämt utan ett faktum. Tele2 hade angripit mitt SIM-kort.
 
Ett par timmar senare, under fikarasten på jobbet satte jag mig i telefonkö till Tele2´s kundtjänst och efter ungefär 6 minuters väntetid hamnade jag hos en kille. Jag återberättade vad som hänt, från dom skumma smsen som jag inte trodde kom från Tele2 fram tills dess att jag vaknat och mobilen var spärrad till PUK-koden. Jag frågade sedan kundtjänst killen två saker. 1) Om dom brukade tala om för sina kunder att dom skulle byta SIM-kort via sms 2) Att jag fann det mycket olustigt att dom spärrat mitt befintliga SIM-kort innan jag fått ett nytt. Svaret jag fick chockade mig...
 
Killen på Tele2´s kundtjänst sa att visst gick det till så att man fick ett sms som talade om att SIM-kortet behövdes bytas ut och vidare sa han att Tele2 ALDRIG skulle spärra mitt SIM-kort utan att jag själv måste ha gjort det. Då svarade jag honom "Så du menar att jag för första gången i mitt liv skulle ha gått i sömnen, stängt av min mobiltelefon för att sedan starta om den och slå in fel PIN-kod tre gånger på raken så att telefonen låser sig till PUK-koden?". Killen svarade på fullaste allvar "Ja så skulle det ha kunnat gått till, det är mycket möjligt, för vi spärrar aldrig några SIM-kort förrän kunden aktiverat sitt nya SIM-kort i telefonen".
 
OM Tele2´s kundtjänst haft något som kallas KUNDSERVICE överhuvudtaget så hade killen innan hela den absurda jag-skulle-ha-gått-i-sömnen-diskutionen uppstod bara sagt "Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, vi har gjort fel och jag ska göra allt som står i min makt för att rätta till det". Det är allt som hade behövts för att göra mig någolunda tillfredställd som kund, där och då. Men nej, han beskyller mig för att ha gått i sömnen och spärrat mitt SIM-kort till PUK-kod.
 
Tillslut fick jag hjälp med PUK-koden (som jag omöjligt kan minnas eller för den delen sparat då jag som sagt var fick mitt första SIM-kort till min allra första mobiltelefon, en Nokia 5110) och då säger killen från kundtjänst "Nu fungerar allt va?". NEJ det fungerar inte. Där mobiltelefonen visar hur bra täckning den har är det ett stort kryss och framför hela displayen är det ett utropstecken och det står "BEGRÄNSAD TJÄNST".
 
Summa av kademumma. Jag ska få ett nytt SIM-kort skickat till mig men killen på kundtjänst visste inte exakt hur lång tid det skulle ta. Om jag inte hade tid att vänta kunde jag åka till en Tele2 butik så kunde dom "kanske hjälpa mig". Stor chans att jag ska för egna bensinpengar åka till närmaste Tele2 butik och chansa på att dom kan hjälpa mig. Tele2 LÄR ER. NI GÖR FEL, NI FÅR RÄTTA TILL DET!
 
Det nya SIM-kortet kommer i alla fall till Karlstad. Synd bara att jag befinner mig två veckor till i Stockholm. Frågade om det gick att få det skickat till någon annan adress, tex den jag kommer befinna mig på i två veckor till men icke. Antar att Mr Right får skicka SIM-kortet vidare till mig. Jag har alltså en jättefin mobiltelefon som jag inte kan använda. Överhuvudtaget. Är jag hemma hos mamma och pappa kan jag via WiFi använda telefonen som en liten surfplatta eller som digitalkamera, men som mobiltelefon är den heeelt värdelös då SIM-kortet fortfarande är spärrat.

God Jul, eller?

 
Mamma verkar tro att det är ute med sommaren för denna mugg fick jag mitt te i...

Sol, vind och vatten!

I fredags då Mr Right hämtade mig efter afterworken som jag hade med jobbet så sken solen och kvällen var riktigt fin. Vi grillade och satt ute på mamma och pappas baksida, visserligen med intravärmare och terassvärmare på, men ändå, ute, tills EM-matchen mellan Sverige och England började. Sverige förlorade mot England och i och med det så var våra chanser att ta hem en medalj i EM avslutade så det fanns inte mycket mer å göra än att gå och lägga sig.

Igår, lördag, då Mr Right och jag vaknade såg vädret rätt hyfsat ut men vi hann inte mer än äta frukost förrän det började regna och så fortsatte vädret fram tills kvällen. Vädret gjorde inte så jättemycket då Mr Right och jag tillbringade ett par timmar i Skärholmen Centrum, på jakt efter bland annat ett par nya Lacoste skor till Mr Right. När vi efter lite om och men tillslut fick tag på ett par skor så fortsatte shoppinglyckan för Mr Right´s del och vi lämnade Skärholmen med både skor, strumpor, ett par shorts och en skjorta.

Väl hemma hos mamma och pappa igen fortsatte vädret att vräka ner medan vi gjorde oss i ordning för att vid halv fyra åka till min kusin i Sköndal. Det vaknades släktkalas då kusinen fyllt år på fredagen. I Sköndal bjöds det på ost- och skinksallad och efter det fick vi hemmagjord jordgubbstårta med kaffe - mums! När Mr Right och jag vid sju-tiden lämnade kalaset så sken solen och vi satte av hemåt för att hämta upp Daniel. Vi bestämde oss för att testa den öppna ranchen som Grödinge golf har och stack dit. Mr Right var sugen på att slå ett par bollar och frågade mig om inte jag också ville testa. Jag kan säga så mycket som att jag inte tänker ställa mig på en ranch igen förrän Mr Right har visat mig åtskilliga gånger hur jag ska svinga klubban! :)

Idag, söndag, var inte vädret mycket bättre då vi vaknade. Regnet slog som spön i marken men mamma och pappa trotsade vädret och åkte till Plantagen. Mr Right och jag ägnade istället förmiddagen åt att parkera om bilarna. Skruttis bytte plats med V50 som Mr Right skulle ta hem till Karlstad. När bilarna var omparkerade och vi var näst in till genomblöta så gick vi in och värmde oss en stund innan mamma och pappa kom hem. Vi åt en lunch tillsammans och någon gång under lunchen så slutade regnet tvärt och solen tittade fram precis innan Mr Right satte sig i bilen och började köra hem till karlstad. Perfekt!

Vädret var så fint att jag och mamma bestämde oss för att ta en promenad och väl hemma igen kröp vi upp i en varsin fotölj och tittade på filmen "Nobels testamente" när det helt plötsligt började spöregna igen. Märkligt nog slutade det igen lika snabbt som det kom och nu går solen sakta ner från en klarblå himmel. Märkligt väder eller är det bara den svenska sommaren som gör sig påmind?

Snart kommer han och jag längtar!

Imorgon kommer Mr Right till Stockholm. Imorgon efter jobbet hämtar han mig och då ska vi åka hem och förbereda inför kvällens grillning med mamma och pappa. Imorgon är det inte ens en vecka sedan vi senast sågs och ändå känns det som längre än en evighet. Löjligt men sant! Jag saknar att kunna krama om honom, att kunna pussa på honom och att få krypa upp vid hans sida om kvällen.

Imorgon kommer allt det att ske och för att skynda på det tänker jag gå och lägga mig. Nu!

Spinning.

Den här veckan har det blivit två spinningpass. Två är bra, men tre hade varit ännu bättre.

Natten till tisdag landar syrran på svensk mark efter en vecka i Turkiet. Jag hoppas verkligen att hon har lite ork över efter allt festande så att vi tillsammans kan dra igång träningen. Jag har satt upp ett hemligt mål, med ett delmål och dit hoppas jag kunna nå innan vi når augusti. Alltså delmålet ska vara färdigt sista juli och slutmålet ska vara färdigt innan oktober.

Avtackad, fast ännu slutar jag inte!

Så kom då dagen som jag fruktat lite, dagen då kollegorna skulle tacka av mig. Kan tyckas lite märkligt att tacka av någon nästan fyra veckor innan sista arbetsdagen men chefen ville att så många som möjligt skulle få en chans att vara med. Det som gjorde min avtackning ännu märkligare var att min efterträdare arbetade sin absolut första dag hos "oss" och "tvingades" höra på chefens fina tal till mig. Talet var både underhållande och rörande - så mycket fina saker har nog aldrig en chef sagt om mig innan!

Av förvaltningen fick jag boken om Stockholm, en bok som jag vet att chefen brukar ge till personer som slutar. När han sedan tog fram ytterligare ett paket så blev jag rejält förvånad! Det andra paketet innehöll en helt otroligt fin glasvas föreställande konturena av Botkyrka kommun. Vasen ser ut att kunna vara en Iittala vas men så är inte fallet. Utöver detta fick jag en vacker ljusrosa orkidé i en vit söt kruka. Jag kände mig lätt generad och oerhört uppskattad och uppvaktad/avtackad och då en av mina absolut bästa kollegor tog över presentutdelandet efter chefen så blev jag lätt tårögd. Mina helt fantastiska kollegor hade samlat ihop till en jättegod fransk(?) parfym och en champagneflaska. Så himla gulligt!

Jag fick mer saker än jag själv klarade av att bära hem så mamma fick hämta upp mig på jobbet, vilket resulterade i att vi till och med hann med ett spinningpass på kvällskvisten :)

Ingen rast, ingen ro.

Märkligt. Med fyra veckor kvar att jobba på gamla jobbet så får jag mer än någonsin att göra. Är det inte nu det borde börja lugna ner sig? Är det inte nu jag borde börja fasas ut?

Jag trodde att min efterträdare skulle börja idag men tydligen har detta skjutits upp tills på torsdag. Kanske lika bra då jag idag haft 150 mail att gå igenom och ungefär lika många fakturor. Fyra veckor sen åker jag tillbaka till Karlstad. Då börjar livet som värmlänning :)

Nu kör vi!

Löjligt?

Det är löjligt hur mycket man kan sakna en annan människa. Hur mycket jag kan sakna en annan människa. Sakna min Mr Right!

Mr Right och jag har smsat till och från sedan vi (jag, syrran och syrrans kompis) lämnade Karlstad igår vid 12 och ändå kan jag inte få nog av hans sms. Så fort mobilen piper till så hoppas jag att det ska vara från honom och är det de så får jag ett löjligt lyckligt leende på läpparna. Jag är inte sms-beroende men helt klart Mr Right beroende! Är det bra? Är det löjligt? Eller kanske rent av överdrivet? I juli/augusti har jag och Mr Right varit ett par i 2 år och fortfarande känner jag mig nykär och fortfarande saknar jag honom så fort han går ut genom ytterdörren.

Att vara ifrån varandra så här länge blir ingen prövning för jag vet att vi kommer att klara det galant! Men som syrran sa, så här länge kommer vi förmodligen aldrig mer vara ifrån varandra. Ska jag försöka njuta av saknaden? Kan man det? Kan jag det?

Vi får väl se. Just nu längtar jag bara tills nästa gång vi ses...

Vila och träning.

Igår kväll umgicks jag med pappa. Vi tittade på den svenska filmen Kocken och slappade. Jag var obotligt trött och gick och la mig i hyfsad tid men innan jag kröp ner i sängen sa pappa att dessa fyra veckor ska vara återhämtning och uppvilande för mig. Imorse, direkt efter frukosten tog jag och syrran en en timmes powerwalk och hon har lovat att de tre veckor som vi har tillsammans ska vara ett riktigt boot camp!

Vila eller återhämtning? Kanske både och? Jag behöver i alla fall båda.

Fick jag med mig allt? Glömde jag något?

 
Igår vid 16-tiden landade ja och syrran hos mamma och pappa fast det var bara pappa som var hemma. Efter att ha suttit 30 mil i en bil så stormade vi in i hallen till mamma och pappas hus, fullpackade med väskor och IKEA´s stora blåa påsar. När jag på morgonen igår packade tänkte jag att det inte skulle bli så mycket, att jag inte kunde behöva så mycket men sen när jag började tänka efter... 4 veckor, en månad, det är en rätt lång tid och bara för att det är dåligt väder nu så behöver inte det betyda att det är det fram över och sen har vi midsommarafton, då vill man ju gärna vara finklädd och sen...

En fullproppad IKEA påse, en weekendbag, en datorväska, min vintage Dior handväska och en skopåse senare fick det räcka. Syrran hade ungefär lika mycket packning som jag, kanske lite mer, fast hon ska å andra sidan stanna i 8 veckor.

Imorgon börjar det gamla livet igen. Då är mitt "nya" liv satt i standby läge. Dags att förbereda sig.

.















Nu har han gått & direkt kom saknaden.

Mr Right jobbar idag. Nio till fyra och sen ska han och några kollegor sitta på våran terass och umgås. Själv ska jag packa för att sedan, i sällskap av syrran och hennes vän, köra till Stockholm för fyra veckors jobb.

Mr Right´s klocka ringde redan sju imorse, men han gick inte upp för det. Morgontrött som han är så låg han och drog sig medan jag kokade ägg, fixade kaffe, juice och bröd med pålägg. Till och med en liten skål med vaniljyoghurt. Att äta frukost ihop även då Mr Right ska jobba är trevligt och som Mr Right själv sa "Så här borde man börja varje helg, gå upp tidigt ta en promenad och äta frukost. Dagen blir längre."

Jag ska snart resa mig från soffan och sätta fart. Har dock ingen som helst aning om vad jag ska packa ner, vad jag behöver ha med mig för att känna att jag klarar mig kläder- och skormässigt hos mamma och pappa i fyra veckor. Den här helgen kommer jag och Mr Right inte umgås eftersom jag åker till Stockholm idag, nästa helg har Mr Right firmafest och jag ska fira min kusin som fyller år och helgen därpå är det midsommar och då kommer Mr Right till Stockholm och mig. Helgen därpå tänker jag åka hem till Karlstad för jag känner redan nu att saknaden kommer bli alldeles för stor. Inte bara saknaden av Mr Right utan även våran lägenhet. Sen är det bara en arbetsvecka kvar tills jag åker hem till Karlstad.

Nog pratat om resorna fram och tillbaka, dags att sätta fart med packandet - klockan tickar...

9 dagar senare.

Så var 9 arbetsdagar på nya jobbet förbi, tidrapporten inlämnad (jag har gått på timmar under den här tiden men from i juli så är jag tillsvidareanställd) och jag har fått en alldeles egen nyckel så att jag kan komma och gå som jag vill, när jag vill. Great!

Upplärningen har varit intensiv. Intressant och omväxlande. Jag har lärt mig mycket. Inte bara stora delar av min kommande tjänst med alla dess arbetsuppgifter, jag har även lärt mig vägen till och från jobbet och dessutom lärt känna mina nya kollegor om än ytligt. Jag har varit sjuuukt trött! Förmodligen för att jag suttit i bilen samma tid som jag i normala fall blir väckt av väckarklockan men jag antar att det är något som kommer ge sig med tiden, eller också kommer jag ge efter tröttheten och bege mig till jobbet senare. Vi får se.

Efter jobbet hämtade jag upp syrran som fick agera smakråd då jag skulle åka och titta på en soffa som jag och Mr Right fattat tycke för på Mio. Soffan var jättefin på internet och även fin när vi väl såg den på plats men 304 cm bred är i mitt (och syrrans) tycke lite för brett. Visst får det plats, men då tror jag att vardagsrummet kommer kännas litet och det vill jag inte gärna. Så besviken över att soffan inte var en 10 poängare provsatt jag och syrran varenda soffa som Mio har att erbjuda och jag är inte helt övertygad om att det är en soffa från Mio som kommer få följa med hem en vacker dag.

Just nu sitter jag och väntar in Mr Right som ännu arbetar. Vad kvällen har att bjuda på återstår att se. Imorgon ska jag i alla fall packa för att så småningom åka till Stockholm.

Stenskott och laglöshet.

Det är farligt (för bilen) att köra till jobbet. På vägen till jobbet varnar vägverket(?) för sprättande stenar på två av tre ställen och första dagen då jag körde till jobbet så fick jag eller rättare sagt bilen smaka på bilen framför stenkastande. Tur i oturen tog de två stenar som träffade bilen i framrutan. I förrgår då jag körde till jobbet så kom inte en sten studsandes från bilen framför utan en svart liten fågel, stor som min knytnäve.

Idag då jag körde till jobbet så kom en liten Toyota Yais Verso upp bakom mig. I bilen satt en äldre man och tillslut låg han så nära mig att jag knappt såg bilens framlyktor. Herregud det var 90 väg och ändå kände han sig tvungen att pressa på bakifrån. Rätt som det var såg jag hur mannen började vingla ut i väggrenen och tänkte försöka köra om mig på insidan. LÄSKIGT!

Vägen till jobbet är bra och fin men många förare beter sig som att dom är i ett laglöst land där inga som helst trafikregler existerar. Kör dom inte för fort så kör dom om på vansinniga ställen. Kör dom inte om på vansinniga ställen så beter dom sig så underligt att jag undrar hur dom kunde få körkort första gången. Så vitt jag vet ska det finnas en polisstation i stan fast jag har aldrig sett någon polis...

Nyss.

Nyss satt vi där och åt fruktsallad och drack kaffe. Insvepta i en varsin filt, med två terassvärmare igång och brasan tänd. Nu har dom åkt och gått hem till sig, syskona alltså. Mr Right och jag sitter uppkrupta i soffan och njuter av dom sista lediga timmarna tills på fredagkväll. På lördag åker jag, syrran och syrrans vän Sara hem till Stockholm. Och ja, det kommer vara hem ett tag till, 27 år sätter trots allt sina spår...

Taco/syskonmiddag.

Nu har dom kommit, min syster och Mr Right´s bror. Låt syskonmiddagen börja! :)

Nationaldagsfika.

Nationaldagen och det är skönt att få en ledig dag mitt i veckan. Vardagslyx på hög nivå! Vid tre-tiden kom Mr Right´s föräldrar äver på en fika för att få se hur vi fått det och jag tror att dom tyckte att vi hunnit med mycket för att bara ha bott i lägenheten i snart två veckor!

Älsklings Milou var med också och genomsökte hela lägenheten i jakt på vad-det-nu-var. Framför allt tror jag Milou gillade terassen och den delen av terassen där det är glas så han kunde se ner på gatan nedanför.

Bilden visar den fina nationaldagsblomman som vi fick av Mr Right´s föräldrar

Badkars badkruka.

Mr Right slutar sent idag. Sent som i åtta. Själv slutade jag fyra och var hemma en stund innan fem. Då Mr Right slutar sent så fick jag idag äta middag ensam. Det blev Mr Right´s vitlöksbomb-thaisoppa som är så himla god (och rätt stark)! Med tanke på all vitlök som var i soppan så finns det ingen risk att jag blir sjuk dom närmsta veckorna...

Då Mr Right inte är hemma så har jag passat på att ha lite egen tid. Jag har hunnit ta ett bad, vilket absolut inte tillhör vanligheterna. Jag älskar visserligen att bada, fast helst i en pool, då jag tycker att badkar gör mig dåsig och att duscha är så mycket smidigare. Nu funderar jag på att se en tjejfilm - bara för att! :)

På onsdag blir det syskonmys gånger 2 då både syrran och Mr Right´s bror kommer hit på tacomiddag.

Att hitta den perfekta taklampan...

IKEA i all ära (och vi har faktiskt en hel del saker från IKEA) men ibland kan det vara kul med lite variation, kvalité och något som man känner kan vara för evigt. I dagsläget har vi en taklampa som följt med sedan tre lägenheter tillbaka. En lampa från IKEA som kostade ca 200 kronor. Inget fel på det eller den, egentligen, men nu när jag och Mr Right flyttat ihop på riktigt och är skrivna på en och samma adress, skulle det vara roligt med en ny lampa som passar över vårat stora matbord.

Vi har varit runt och tittat på lite av det utbud taklampor som finns och IKEA tilltalade oss inte, Mio hade den svarta lampskärmen nedan men den kanske känns för "vanlig" och trist? EM-möbler hade exakt samma lampa som Mio fast aningens billigare och så mycket mer fanns det inte i butik. Mitt i stan finns en lampaffär som jag funderat på att besöka fast ryktet går att det inte är helt billigt att handla där och de flesta lampor som jag (och Mr Right) fallit för finns att köpa, aningens billigare på nätet.

Vad för sorts taklampa är bäst lämpad att ha över ett matbord? Kan man ha hur spaceade lampor som helst utan att det ser dumt ut? Är Kartell (den färgglada) ett alternativ eller tröttnar man snabbt på dom?

Vilken av lamporna nedan tycker du bäst om? Kan du kanske tipsa om fler taklampor, gärna av större modell?

Bilder lånade från Mio.se, belysningsdesign.se och rum21.se

Dagens komplimang.

Visade bilderna på terassen för en av mina nya kollegor varpå hon säger "Man skulle nästan kunna tro att ni tagit hjälp av Bygglov eller Martin Timell-gänget när ni inredde terassen".

Jag hoppas att hon menade att Mr Right och jag har bra smak och en känsla för hur en terass ska inredas och inte att terassen ser kall och opersonlig ut ;)

Tid att lära sig hitta.

Det tar lite tid att lära sig hitta. I Karlstad tycker jag att jag hittar hyfsat bra men att lära sig hitta i en ny mataffär, ja det tar tid. Idag de flesta andra ens hade haft en tanke på att besöka en affär, var jag och Mr Right på den stora närliggande WILLY:S affären och storhandlade mat för första gången.

Förmodligen kommer det bli fler besök på WILLY:S då butiken hade framför allt ett fint sortiment av kött och frukt & grönt.

Bild lånad från WILLY:S

En vecka i lägenheten

Igår var det en vecka sedan vi flyttade in i lägenheten och en hel del har hunnit hända sedan dess. Jag har jobbat fem dagar på nya jobbet och även om jag är långt ifrån helt upplärd så har jag ändå börjat förstå och koppla samman saker och ting. Tjänsten som jag kommer att tillträda i början av juli är något jag aldrig tidigare arbetat med så det blir massa nytt för mig att sätta mig in i och massor av information som ska in i min hjärna på nio dagar.

Förutom mina fem dagar på nya jobbet så har vi - eller rättare sagt, Mr Right, hunnit fixa en hel del i lägenheten under veckan. Efter ett besök på IKEA igår, där vi bland annat köpte två palmer och en tavellist, så är nu terassen helt färdig och det känns ruskigt skönt att ha ett rum mindre att fixa med. Igår lyckades vi även få upp tavellisten i köket och Mr Right´s 32" LCD-TV på väggen i sovrummet. Visserligen har vi hittills inte lyckats få någon bild på just den TV:n men ändå... :)

Bild 1 - Terassen är lite för stor för att rymmas på en bild. På terassen står det lilla café bord och de två stolar som vi hade på balkongen i Stockholm. På bilden finns även våran inflyttningspresent från Mr Right´s föräldrar, en utomhus kyl.

Igår kväll kom Mr Right´s vän K förbi med sin flickvän för att titta på lägenheten och ca en timme senare kom även Mr Right´s bror. Kvällen spenderades mestadels inomhus med musik och prat men vi satt även en kort stund på terassen innan det blev lite för kyligt. Jag fick veta jättemycket hur K´s tjej har det på sitt jobb och då det är inom samma område som mig så rätades en del frågetecken jag haft under veckan ut! :)

K, hans flickvän och Mr Right´s bror gick hem en stund efter midnatt och en timme senare gick vi och la oss. Trötta efter en intensiv första arbetsvecka.

Bild 2 - Direkt i anslutning till skjutdörren som går från vardagsrummet står en rottinggrupp från Plantagen som vi är mycket nöjda med. Prisvärd och väldigt bekväm! :)