Bild lånad från TV4

Första säsongen av Solsidan var absolut bäst, men andra säsongen som sänds på TV just nu är absolut inte dålig. Varje söndag ser jag på Solsidan. Oftast ser jag det ensam men ibland har jag förmånen att få se det med Mr Right ;)

Bild lånad från Longchamp.com

ÄNTLIGEN får jag det svart på vitt att jag gör rätt i att elda en massa ljus. Dessutom bevisar detta att jag inte bara inbillar mig, utan att det även blir varmare i min lägenhet, tackvare (eller pga av) alla ljus jag tänder. Så nu har jag ytterligare en orsak att åka till IKEA och grossa upp ännu fler 100-pack med värmeljus och stöpljus. I vanliga fall hamstrar jag 5-6 100-pack värmeljus åt gången tillsammans med två 100-pack med stöpljus. Visst IKEAs värmeljus kvalité, eller ljuskvalité överhuvudtaget är inte världens bästa, men om jag tänder mina ca 15 ljus som jag oftast tänder varje kväll så värmer dom tillsammans upp min lilla lägenhet flera grader mer än vad mina element som konstant står på max, gör.

Print screen tagen av mig från Aftonbladet.se

En av alla nagel kreationer jag haft...

Mina långa naglar är ett minne blott. I måndags(?) bestämde jag mig för att fila ner dom. REJÄLT!

Allt började egentligen med att nagelteknologen som jag gick hos fick för sig att ta ett "uppehåll" från allt vad naglar är och att jag då bestämde mig för att ge hennes tillfälliga (under uppehållet) efterträdare en chans. Det skulle jag ALDRIG ha gjort. Resultatet blev en total skandal. Inte nog med att min ordinarie nagelteknologs efterträdare var hårdhänt, hade noll koll på hygienen och gjorde sneda, "knöggliga naglar", hon lyckades dessutom fila mig i fingret så illa att det började blöda och hon inte fick stopp på det förän nästan tio minuter senare.

Där och då bestämde jag mig att inte göra nya naglar så länge som ordinarie nagelteknolog tänkte ha en pause. Visst skulle jag kunna söka upp någon annan nagelteknolog, men där jag bor är detta en begränsad skara, och hemskt att säga, men jag har nästintill kört laget runt. Jag gör visserligen naglar själv, fast i ett annat material än vad jag haft på sistone, men nu tänkte jag att jag lika bra kunde låta mina naglar vila från materialet ett tag då jag haft material på naglarna konstant de senaste... åren?

Trotts att mina före detta långa vackra naglar numera är korta stumpar och att jag även tycker att mina fingrar som innan uppfattades som lite längre och framför allt slankare också känns kortare, eller rättare sagt, hela min hand känns mindre, så kunde jag inte låta bli att unna mig lite nagel fåfänga i måndags då jag och min syster besökte vårat lokala centrum.

Inne på parfymaffären inhandlade jag en liten flaska som påstås stärka naglarna. Priset? 149 kronor! Det tycker jag är mycket för ett lack som påstås (finns det bevis?) göra mina naglar starkare. Visst, H&M tar 29 kronor för sina egna nagellack och kanske upp emot 89-100 kronor för andra, välkända märken, men detta nagellack gör bara naglarna lite glansiga. Jag lovar att utvärdera nagellacket (eller vad jag nu ska kalla det) så fort mina naglar vuxit ut lite :)

Vad ska man ha för smycken då man gifter sig? Jag är lite inne på att bära ett enkelt pärlhalsband, typ det jag har hemma i smyckeskrinet, där pärlorna hänger glest och har en guldkedja mellan sig. Till det skulle jag vilja ha ett par pärlörhängen i droppform och kanske ett pärlarmband. Låter det fint eller är det för... sött?

Ska jag kanske köra all in och skaffa mig hela brud outfiten med något nytt, något gammalt, något lånat och något blått? Ska jag bära slöja? Eller rent av tiara? Slöja känns inte jag. Det känns snarare Kungabröllop och "I sagornas värld". Men tiara kan kanske vara fint, om man har det som en del av håruppsättningen. Om tiaran fyller den plats som ett diadem annars skulle haft, eller är det någon skillnad på ett diadem och en tiara? Någon som vet? Jag gillar i alla fall nedanstående tiara, den tycker jag är lite små söt.

Och vad är det då som ska vara i den färgen man väljer, för att det ska bli ett tema? Inbjudningskorten, brudnäbbarnas klänningar, brudens blombukett och alla andra blommor(?), bröllopstårtan, utsmyckningen av festlokalen och middagsdukningen. Något mer?

Ett bröllop måste ju inte vara begränsat till en eller två färger. Man kan självklart ha fler färger om man så vill, men jag tror att det är bra om man håller sig till max tre färger för att inte göra färgvalet allt för rörigt. Förresten måste jag bara få delge er att jag älskar den enkla men ack så vackra utsmyckningen som de fått till på den översta bilden. Jag älskar idéen med vinglasen som en kombinerad blomster- och ljus utsmyckning. Det är just det jag själv hoppas uppnå, något enkelt men unikt!

Vilket färgtema hade ni på erat bröllop? Har ni någon färg att tipsa om? Kanske en kombination att tipsa om? :)


Samtliga bilder är lånade från Google.se

Bild lånad från Google.se

Vi innan vi tog på oss ytterkläderna och åkte till Akkurat

Bild lånad från Google.se

Jag är ingen tillfällighet, jag är här för att stanna.

Idag kom chefen in till mig och frågade om vi inte kunde ta morgondagens inplanerade lönesamtal redan idag. "Visst, klart vi kan det" svarade jag så sagt å gjort vi hade det samtal som många nog går och är lite små nervösa och har en massa funderingar kring. Själv hann jag knappt tänka alls.

Idag fick jag (äntligen!) en tillsvidare anställning på jobbet och jag är upp över öronen GLAD! :)

På jobbet har jag mitt egna arbetsrum, min egna fristad där jag i lugn och ro, eller under total stress, får arbeta. Oftast ifred även om jag titt som tätt får besök av kollegor och externa besökare. Härom dagen fick jag lite kontorstyling av chefen, två krukor med gröna plastväxter. Plastväxter är kanske inte alla gånger så vackra, men ack så praktiska dom är och särskilt på jobbet då bristen på vattning och omtanke ibland är stor.

Hur ser det ut på ditt jobb? Har du ställt dit något privat för att höja trivselfaktorn?

Jag hittade en "kopia" på ringen som jag visade i "Tänk GULD!" inlägget. Eller kopia och kopia, dom är snarlika varandra. Denna skönhet är från Schalins och heter "Solvind". Fin? :)

Samtliga bilder är från Google.se

Mr Right och min förlovningsring. Foto: Jag

Foto: Jag

Med all snö och kylan utanför fönstret är det svårt att tro att om bara ett par månader så är våren här. Det är knappt så att jag minns hur det var att få gå i enbart en tunnjacka och öppna skor. Åååh vad jag längtar efter våren!

Bild lånad från Guldsmedjan Två Hjärtan

Vad tycker ni om ringen? Fin? F u l ? Eller kanske rent av... Vulgär?

Själv kan jag inte bestämma mig vad jag tycker om ringen. Jag känner mig splittrad. Visst gnister och diamanter i all ära, men det kanske kan bli för mycket i och med att ringen ska sitta på mitt vänstra ringfinger varje dag? För ringen kommer ju att finnas där i både fest men i framför allt, i vardag och passar den till det? 

Och nej jag ska inte ha en vigselring i vitguld. Inte för att det inte är fint, utan för att Mr Right och jag har förlovningsringar i rött guld och på något sätt tycker jag att rött guld mer symboliserar förlovning och äktenskap, mer än en ring i vitguld. Vad dessa åsikter bottnar i vet jag dock inte, kanske för att vitguld i mina ögon ändå känns väldigt likt silver och jag alltid sett silver som vardag och inte särskilt lyxigt. Men nu handlade det inte om mina tankar kring rött- eller vitguld utan kring ringen och ringar. Allians eller vigselringar.

Ikväll tänkte jag ge er ännu fler Anna-favorit-vigselringar så håll ögonen öppna :) 

Eftersom jag tagit mycket annat i fel ordning (både brudklänning-spanning och tärnklänning spanning) så tänkte jag att jag lika bra kunde fortsätta och då jag ändå var inne på ämnet blommor så tänkte jag passa på att visa ett par vackra brudbuketter som jag hittat på Google.se. Alla fyra buketterna är väldigt traditionella och snälla, det är inte direkt något som sticker ut eller är särskilt extremt.

Jag skulle vilja ha en brudbukett (utan att ha bestämt färgerna eller typen av blommor) som är enkel men ändå speciell/tuff. Så jag tar mer än gärna emot tips på brudbuketter av alla dess slag men gärna på de lite roligare eller mer speciella brudbuketterna. Vad kostar egentligen en "normalstor" brudbukett? Vad betalade ni? Och finns det några big no-no´s i kategorin brudbukett? Något man absolut inte får ha eller får använda?

I veckan gav Mr Right (som den sanna romantiker han är) mig en bukett med vita tulpaner och idag då jag kom hem från Karlstad så hade tulpanerna börjat slå ut. En bukett tulpaner fräschar upp varje hem och vardagsromantik är den absolut bästa romantiken, då den sker spontant och utan massa tvång.

Imorgon är det Alla hjärtans dag och jag tycker att det finns flera andra, bättre dagar att uppvakta och visa sin kärlek till sin käresta än den 14 februari. Det jag egentligen har emot Alla hjärtans dag är först och främst att det känns som ett tvång att man måste vara extra söt eller visa sin kärlek på just en utsatt dag i kalendern istället för att vara söt då man själv vill och känner för det. Vidare tycker jag att Alla hjärtans dag blivit en dag som butikerna utnyttjar maximalt. Om det inte är röda rosor så är det gelehjärtan eller chokladaskar. Eller tavlor med hjärtan, eller bakelser eller söta nallebjörnar.

Är den som inte uppvaktar sin partner på Alla hjärtans dag, en dålig pojk- eller flickvän? Är han eller hon oromantisk och tråkig som inte tar tillfället och dagen i akt att köpa något och uppvakta? Eller är det fler som jag, som Mr Right, som inser att det finns 364 andra dagar på året att vara romantisk och visa sin kärlek på?

Bild lånad från Vintageonline.se

Är det fler än jag som är morgon- och kvällsfrusna? Som tycker det är mysigt och skönt att krypa upp i soffans ena hörn och svepa in sig i en filt med en kopp té och massa levande ljus? Jag tar mer än gärna varje tillfälle i akt och burrar upp mig likt en fågel i vinterkylan. Fast i och för sig sveper jag mer än gärna in mig i en filt och genomför ovanstående procedur även sommartid.

På jobbet är det inte lika lätt att svepa in sig i en filt då man fryser. Inte heller på stan. Vinterjackor och jackor överhuvudtaget, i all ära, men ingenting går upp mot en riktigt fin och varm cape. Med risk för att bli hatad av alla djurvänsaktivister måste jag ändå delge er att jag nu har hittat min drömcape på Vintageonline.se. Det är en svart cape gjord av kamelhårull (som enligt hemsidan påstås inte ska stickas?) och halsringningen är prydd av en vacker kaninpäls. Capen går på inget mindre än 900 kronor och du finner den här.

Skönt med måndag då man kan se tillbaka på helgen och känna att den var toppen! Toppen trevlig, toppen rolig, toppen härlig. På alla sätt och vis. Visst till en början var helgen lite rörig. Jag hade planerat att ha en borta-helg och hade därför lämnat ett kanske-besked till min äldre yngre kusins (och sambos) fest men då vi blev kvar i Stockholm så tänkte jag, med ond rygg att vi skulle ha en lugn helg på tu man hand med lite Vapiano och en skybar men så blev det ju som ni säkert vet inte.

Jag vet inte hur länge Mr Right "tjatat" om att han vill besöka en skybar. Att jag ska ta med honom till en skybar. Så att det skulle bli av i helgen var en händelse som Mr Right verkligen såg fram emot och då det inte blev av, eftersom jag vände om hela kvällen på en femöring så såg jag Mr Rights besvikelse lysa i ögonen tills vi väl var på plats i Sköndal, på festen. Så nu i veckan ska jag försöka se till att vi kommer iväg till en skybar varifrån Mr Right kan se stora delar av Stockholm "från ovan" och samtidigt få sig ett glas rött eller en drink.

Att detta dessutom är den sista veckan som Mr Right bor hos mig, efter att ha levt som sambos sedan... mitten av november(?) gör det bara ännu mer självklart att vi ska hitta på något alldeles extra just den här veckan.

Efter en lugn morgon där jag fixade frukost på sängen till Mr Right så satte vi fart. Först ut blev Farsta Centrum där Mr Right hittade jätte fina maschettknappar från Skultuna och en vit skjorta. Då vi fått i oss en varsin italiensk sallad på Il Plato så styrde vi bilen hemåt för en fika hos mina föräldrar. Vi stannade till på ett av de lokala hembagerierna och plockade upp fyra semlor innan vi fortsatte hem till mina föräldrar där det bjöds på kaffe.

Meningen var att vi skulle ta en lugn kväll, bara Mr Right och jag. En middag på tu man hand på Vapiano i Gamla stan och sen en drink på en av Stockholms skybars men väl hemma från mamma och pappa ändrades planerna lite. Nu ska vi istället för själva, äta middag med Robban på Vapiano och sedan åker vi tre hem till min äldre yngre kusin i Sköndal där det vankas fest. Trevligt! :)

Bild lånad från Google.se

Läste idag en blogg om en tjej vid namnet Frida, som liksom jag har ett distansförhållande som hon kämpar med att få det att fungera. Till skillnad från mig och Mr Right så träffar hon sin kille mer sällan och nu var det nästan 2,5 månad sedan de senast sågs. Det är då jag inser hur lyckligt lottad jag är som får träffa Mr Right så gott som varje helg och att det "enbart" är nästan 30 mil mellan oss. För trotts 30 mil och det faktum att vi inte kan ses varje dag eller bara har någon timmes resväg för att ses så får vi vårat förhållande att fungera bättre än många "vanliga" förhållanden där de (kan) ses dagligen och jag är lyckligare än någonsin!

Så vad beror våran lycka på? Och hur gör man egentligen för att få ett lyckat distansförhållande? Här nedan listar jag mina tips till hur man får det att fungera och vad man bör tänka på.

1. Svartsjuka funkar inte. Inte en sekund. Om du går runt med en järntrea i handen och funderar på vad för sms den andra personen får, lägg ner. Du kommer få magsår på mindre än en månad.

2. Prata varje dag. Under stora delar av året, finns inget annat än ord er emellan. Tröst, glädje, längtan - allt måste kunna uttryckas i ord. Tycker du inte om att prata? Aj då. Tystnaden funkar inte. Ni glider snabbt isär. Vi pratar en timme om dagen. Minst. Varje dag.

3. Njut av ensamheten. Du kan inte gå runt och vänta på den andre, räkna ner dagarna tills ni ska träffas igen. Att vara tillsammans ska vara underbart, men livet måste vara underbart även då ni inte är tillsammans. Annars blir det olidligt. Har du svårt att umgås med dig själv, försök inte ens ett distansförhållande.

Jag dyrkar min ensamhet. Och efter att ha varit tillsammans ett tag, njuter jag av att vara själv ibland.

4. Ni måste veta när ni ska träffas nästa gång! Ovissheten kan också vara olidlig. En månad, två eller sex - det är alltid bättre att veta än att gå runt i ovisshet. Vi har varit ifrån varandra (enbart) 1,5 vecka som mest. Det gick (fungerade). Man hittar sin smärtgräns. 3 veckor (tror jag) är lugnt. Mer blir jobbigt.

5. Sätt ord på känslorna. Det är så viktigt! Vi är vana att uttrycka känslor i handlingar - vi älskar, vi tänder ljus, lagar en god middag eller tittar på Bonde söker fru. Inget sånt existerar. Och det räcker inte med ett "Jag älskar dig" då och då. Var intensiva! När ni är glada, stapla orden på varandra. Bilda ett torn med dom, ett litet lutande torn i Pisa, för att uttrycka er kärlek.

När ni är ledsna, lägg försiktigt ut orden efter varandra som en konvoj, en hjälpsändning full med tröst. Var lyhörda, pejla stämningen. Ord kommer inte alltid lätt, ibland måste man locka fram dem.

6. Glöm inte detaljerna. Vad åt jag till frukost? Vem bråkade jag med på jobbet? Hur är vädret? Den andres vardag får inte kännas främmande, vi får inte tro "det här är för oviktigt" bara för att man är 30 mil från varandra. Vare sig man sover tillsammans eller inte, de små detaljerna är byggstenarna i vardagen.

7. Satsa. Pengar och tid. Mr Right och jag turas om, i stort sett är det varannan gång som gäller. En helg i Karlstad följt av en helg i Stockholm. Att pendla fram och tillbaka med tåg eller bil varje helg kräver ett yrke och inkomst som tillåter detta "extravaganta" liv.

8. Var organiserad. Det är inte som man gärna tror, att man måste vara impulsiv för att ge sig in i något sånt här. Eller kanske till en början. Sen gäller det att ha hjärtat varmt men huvudet kallt. Det blir en väldig massa planering, sitta med kalender, göra om planer, anpassa och se över. För att kunna bryta rutinen så systematiskt måste man vara organiserad och strukturerad.

9. Det måste vara värt det. När du aldrig är fången i vardagens trista upprepning, får du också många möjligheter att omvärdera förhållandet, titta på det på avstånd. Mitt sista och viktigaste råd: Personen måste vara något alldeles exceptionellt. Ditt hjärta måste skrika efter honom (eller henne). Du måste känna med versaler och älska med utropstecken - hur gör du annars för att vakna varje morgon och välja någon som inte ligger bredvid dig?

Nu när jag läser listan igen, blir jag ändå lite osäker för gäller inte det här alla förhållanden? :)

Rätt svar på den tidigare "Gissa vad jag ska baka"-frågan är scones. Sex hyfsat stora och ack så goda scones blev det. Inte alls GI, jag vet. Men ibland måste man få unna sig något gott och vad passade då bättre än att ha en mysig afternoon tea fika med Mr Right. Faktum är att för ett par år sedan hade jag afternoon tea fika med scones på fredagarna som min lilla tradition. Ibland fick syster komma på besök, ibland mamma eller någon vän. Kanske är detta en tradition som jag borde införa igen då Mr Right verkade uppskatta det :)

Till sconesen blev det apelsin- och blåbärsmarmelad, ost och massa té.

Bild lånad från Bröllop.se

En fråga till experterna - ska man köpa eller hyra brudklänningen? Jag träffade härom veckan min väninna Katja och hon berättade att då hon var i fullfärd med att planera sitt kommande bröllop (hon gifte sig för tre år sedan) så jämförde hon priserna mellan att köpa och att hyra en brudklänning och på hennes klänningsval skiljde det inte mer än 1500 kronor. Behöver jag ens nämna att hon köpte sin drömklänning och att den sedan den stora dagen hänger i hennes klädkammare?

Min första och största tanke har hela tiden varit att jag ska hyra brudklänningen då jag inte kommer använda klänningen vid något annat tillfälle än på den stora dagen. Sen tycker jag det vore synd att ha köpt en klänning som bara hänger i garderoben och tar upp plats, och jag tror tyvärr inte att tex. jag och min syster har samma smak (eller storlek heller för den delen) på klänning så att den kommer kunna "gå i arv" till henne.

Klänning märkt Benjamin Roberts

Hur gjorde ni, hyrde eller köpte du din brudklänning? Och stämmer det att de verkligen bara skiljer 1500 kronor mellan att köpa och hyra en klänning? Tips mottages varmt!

Igår var jag och Mr Right och handlade mat på City Gross, en butik som helt klart varit underskattad av mig tidigare men som nu visat sig vara en av de absolut fräschaste matbutikerna i min "närhet". City gross frukt- och grönsaksdisk är helt klart fräschare än bland annat ICA Maxi men framför allt är City gross styrka köttdisken där dom alltid har färskt och i-butiken-styckat-kött!

Gårdagens inköp bestod mest av grönsaker men även lite nya frukostprodukter. Eftersom jag kör GI så har min frukost hittills bestått av mest hårt bröd med något GI-korrekt pålägg och en kopp té. Jag har funderat på havregrynsgröt med lättmjölk som är helt GI-korrekt men fann igår ytterligare ett alternativ. För att det ska bli helt GI-korrekt så ska jag egentligen välja lättyoghurt av naturell smak men då denna laktosfria yoghurt hade så låg fetthalt så ansåg jag mig värd den. Till yoghurten tänker jag äta en osötad müsli :)

Vad äter du till frukost?

ÄNTLIGEN! Nu är jag på G! Nu kan både jag och Mr Right träna hemma, framför TV:n eller till våran egna favorit musik. Så de dagar då gymmet känns för långt bort eller vädrets makter gör så att träningsorken tar emot, finns det inga ursäkter till att vi inte ska gå en rask promenad eller jogga en stund på löpbandet (promenadbandet).

Sedan jul då mamma och syrran köpte sig ett varsitt Attract promenadband har jag varit sugen på ett eget och nu äntligen står det ett svart promenadband ihopmonterat hemma hos mig och i skrivande stund är Mr Right i full gång att testa det. Snart är det min tur - bäst jag kastar på mig träningsskorna!

Jag försöker komma i form, inte bara inför det kommande bröllopet utan även för att må bättre. För att känna mig tillfreds med mig själv. Att få kilona att rasa, bara sådär, vet vi alla att det inte fungerar. Det finns ingen genväg till en snygg kropp och ett sundare levene. "Vill man vara fin får man lida pin" som det så fint heter.

Jag tänker dock inte pina mig själv. Det finns ingen poäng eller mening med det. Däremot tänker (och har) jag lägga om vissa vanor och försöka komma igång med motioneringen på allvar. I dagsläget promenerar jag till och från jobbet istället för att åka buss och jag besöker det lokala gymmet två till tre gånger i veckan, men för att verkligen lyckas gå ner i vikt och få bättre grundkondition tror jag att jag behöver lägga upp ett träningsschema över vad och när jag ska träna.

Förutom den alldagliga motionen till och från jobbet så har jag och Mr Right lagt om våra matvanor. Vi äter sedan årsskiftet nästan uteslutande GI-mat, men är inte för den delen nitiska eller fanatiker. Vi började laga och äta GI-mat i samma veva som jag fick upp en tavellist/hylla i köket där jag numera förvarar alla mina fina kokböcker väl synliga och lätt tillgängliga. Att komma in i köket och direkt se kokböckerna och däribland "Klaras goda GI-dagar" inspirerar till goda, nyttiga och lättlagade maträtter och nu vill jag faktiskt inte äta någonting annat.

Som ytterligare två steg i rätt riktning fixade jag idag ett 30-klippskort på det lokala gymmet och imorgon får jag förhoppningsvis hem ett efterlängtat Attract promenadband så att jag hemma, tex framför TV:n kan motionera :)

Om någon hade sagt till mig för ett år sedan att jag skulle sitta och planera mitt bröllop ett år senare hade jag förmodligen skrattat och svarat något i stil med ”Mmm säkert”. Men nu sitter jag här, drygt 25 år gammal och sneglar på den vackra förlovningsringen som pryder mitt vänstra ringfinger.

Jag vet att många tycker att allt har gått fort, alldeles för fort men faktum är att jag själv inte tycker det, att jag själv inte känner det. Om allt känns 100% rätt, så varför vänta? Vad blir bättre av att man väntar ut tiden och när vet man att man väntat tillräckligt länge? När vet man egentligen att rätt tid är inne? Att förlova mig med Mr Right den 10:e december 2010 är ett av de bästa besluten jag tagit, hittills.

När Mr Right frågade om jag ville förlova mig med honom så blev jag både förvånad och oerhört glad. Förvånad för att vi då inte hade varit tillsammans särskilt länge när han frågade och glad för att han, i egenskap av kille var den som tog initiativet, tog kommandot och la fram förslaget. Att han dessutom sa att förlovningen skulle leda till giftemål kändes helt fantastiskt! En kille som vill gifta sig!

Mr Right pratade redan då vi planerade förlovningen (som inte blev något märkvärdigt) om att vi skulle gifta oss sommaren 2012 och även om vi i skrivande stund inte spikat något så är det fortfarande den sommaren som jag planerar och drömmer om.

Vem av er pratade först om giftemål? Vem av er frågade?