Märklig känsla.

Det tog emot att lämna Karlstad idag. Delvis för att jag skulle göra det ensam och delvis för att det innebar att jag inte skulle få träffa Mr Right förän på fredag. Visst veckan kommer rulla på, förmodligen lika snabbt som vanligt. Fem dagar utan Mr Right är fem dagar för mycket. Särskilt då vi varit vid varandras sida sedan Juldagen och kanske till och med innan dess.

Känslan då jag klev in i lägenheten idag beskrivs bäst som tom. Jag kände mig tom, som om luften gått ur mig och framför allt kändes lägenheten tom. Tom, kall och ensam. Men jag ska fylla kommande vecka med massa bra. Massa träning, massa god GI-mat, massa umgänge med familjen och vännerna och massa, framför allt, jobb. På så sätt borde veckan gå fort och viiips så är det helg igen och Mr Right kommer, visserligen bara över helgen, men ändå. Märklig känsla att tycka att de fem kommande dagarna känns jobbigt jobbiga istället för bara jobbiga. Vi som sedan dag ett levt i ett distansförhållande har helt plötsligt vant oss vid sambo-vardagen och den normala vardagen för de som bor ihop och nu då vi ska återgå till distansen så känns det mer motbjudande än vanligt.

Det är dumt att vänja sig vid lyxen att bo ihop då vi vet att vi inte kommer kunna få bo ihop på riktigt, förän jag fått ett jobb i Karlstad. För det är de som är tanken, att jag ska få ett jobb där. I vackra Karlstad och att vi då ska kunna påbörja ett riktigt liv, ett gemensamt liv, tillsammans. Och att som Stockholmare och arbetandes Stockholmare, 30 mil bort från Karlstad, få ett jobb på Karlstad arbetsmarknaden är oerhört svårt. Men skamm den som ger sig och för att få leva tillsammans med Mr Right inte bara tillfälligt utan permanent, tänker jag kämpa!

Men just nu längtar jag bara tills på fredag... :)