Tisdag och jag har haft det stundvis kaotiskt mycket att göra på jobbet. Tisdag och jag är nyklippt. Tisdag och dagen blir om möjligt ännu bättre då jag kommer hem och hittar senaste numret av tidningen ToppHälsa innanför dörren! Jag är jätteglad över att första av tre tidningar har anlänt - som jag har längtat. Nu undrar jag bara när resten som skulle ingå i den förlängda prenumerationen kommer?

Strunt samma. Nu tänker jag unna mig lite vardagslyx!

Sommar. Vinter. Vinter. Sommar.

Vilket velande. Att det aldrig ska ta slut. Argumenten flyger genom hjärnan. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Fördelen med ett sommarbröllop är oändliga. Varmt ute innebär inte bara att det är lättare att hitta kläder som passar (både för oss och för gästerna), man kan dessutom både vara inom- och utomhus, vädret är förhoppningsvis lite solsäkrare än på vintern m.m m.m m.m.

Men en riktigt fin iskall vinterdag. Då snöröken har lagt sig och kylan biter en i kinderna. Då solens strålar glittrar i snön och då allt är sådär perfekt som det nästan bara är på bild. Oh boy. Jag smälter trots kylan.

Förmodligen blir det ett sommarbröllop. Allt (i alla fall nästan allt) talar för det. Men om vi ändå skulle ha ett vinterbröllop, ja då skulle jag vilja ha en dukning som den ovan... :)

Bild lånad från Google.se

Tips! Tips! Tips!

Det är ju inte bara jag i släkten som är hooked up för det här med att blogga utan även mina två kusiner Sara och Tove. Saras blogg handlar om vardagen och hur det är att vara student och Toves blogg handlar om hur det är att lämna gråa Sverige bakom sig och flytta till ett ännu gråare land - England. Låter detta intressant? I sådana fall hittar du bloggarna här och här.

Idag slog jag slag i saken och bestämde mig för att det var dags för mig att besöka en frisör. Senast jag besökte en frisör var under semestern då jag besökte en manlig frisör i Karlstad. Sju månader och en hel del användning av plattången har minst sagt tagit ut sin rätt på framför allt mina hårtoppar.

Orsaken till mina glesa besök hos frisören beror främst på att jag vill spara ut mitt hår på längden, men även att jag aldrig riktigt i vuxen ålder hittat en frisör som jag tycker förstår vad jag vill ha och hur jag vill ha det. Det var därför jag idag motvilligt började titta runt på nätet efter utbudet frisörer i närområdet. Den ena frisörsalongen gick bort då dom klippt mitt hår snett en gång. Den andra salongen gick bort pga min inställning till personalen som jag uppfattar som slarvig och skvallrig och den tredje salongen slog jag till på.

Av alla salonger så valde jag en hyfsat nyöppnad salong och jag bestämde mig för att det bästa var att ringa och boka en klipptid så att jag inte kunde backa ur och ångra mig. Sagt å gjort, jag slog numret och hamnade hos en kvinna. Jag frågade om dom hade en klipptid ledig inom 1,5 timme (i vanliga fall inbillar jag mig att det är svårt att få en tid så snabbt) vilket dom hade, ett litet varningstecken ringde i mina öron men har man väl ringt till en salong för att höra om dom har en tid kan man inte riktigt fega ur. Jag tog tiden.

Prick klockan 16:30 klev jag ensam in på salongen. Mr Right som kört mig dit ville hellre tanka- och tvätta bilen än sitta och titta på mig när jag blev klippt. Inne på salongen befann sig förutom en manlig och en kvinnlig frisör, två killar som satt i en varsin stol och fick en varsin snaggning. Jag slog mig ner i den klassiska IKEA skinnsoffan som alla frisörsalonger har och slö bläddrade i en av dom sönderlästa tidningarna som låg på bordet.

När det var min tur att ta plats i stolen så hade jag min bild av hur jag ville bli klippt färdig. Den kvinnliga frisören skulle få klippa det som ansågs nödvändigt för att mitt sju månaders slitna hår skulle må bra igen. Jag ville även ha håret uppklippt och detta fick jag. Frisören frågade om jag brukade föna håret och jag svarade ja, varpå hon tog upp en hårfön och med bara händerna kammade hon igenom mitt hår innan hon visade mig klippningen i den runda spegeln.

Klippningen blev som jag förväntat mig. Varken mer eller mindre. Till skillnad från alla andra salonger jag besökt så fick jag här ingen som helst styling av mitt hår (de allra flesta frisörer vill annars använda en massa kletiga hårprodukter (i ett försöka att sälja in dom?) och en rund borste som dom sedan fönar på så att jag får hårtopparna lätt inåt vända).

För 240 kronor får jag anse mig vara nöjd och nu kan jag vänta sju månader till ;)

Rusta och Ö&B i all ära, men vill man handla riktigt riktigt(!) billigt så är IN & FINN i det lokala centrumet minst lika bra och billiga. Nu i veckan, då jag hade varit vid Globen och jobbat så bestämde jag mig för att åka buss hem (jag hade ju ändå stämplat från Globen och då "ingår" en resa hela vägen hem) vilket gjorde att jag hade ca 9 minuter att fördriva på annat innan bussen skulle komma till busstorget.

Att vara ute i 9 minuter i minusgrader är ingen höjdare så jag gick in på IN & FINN. Tanken var inte att jag skulle köpa något då jag inte var i något behov av något särskilt men så fann jag en body scrub tub för 20 ynkliga kronor och en spray deodorant för samma summa och en body lotion för inte mycket mer och så vid kassorna fann jag en förpackning med två läppsyl för 10 kronor och så råkade dom ha en sådan där lång tändare (heter det tändare eller något annat?) för 10 kronor... 80 kronor senare lämnade jag butiken för att istället stiga på bussen hem. Nöjd och fortfarande varm.

För ett tag sedan slängde jag och Mr Right ut våran håriga, vita IKEA (rya) matta. Mattan hade dragit på sig en del fläckar, fällde värre än mina tre katter gjorde tillsammans och var helt enkelt en enda stor hälsofara. Sedan den dagen då mattan åkte ut har lägenheten varit mattlös. Vardagsrummet har varit kalt (inte kallt) och mysfaktorn har krympt en aning.

Så för ett tag sedan började jag söka av alla möjliga inredningsbutiker online på jakt efter en ersättare. En mysig men funktionell (dvs inte hårande!) matta. Resultatet blev aningen misslyckat, mycket pga att mattor generellt inte gör sig särskilt bra på bild, då inredningsbutikerna i 90% av fallen valt att fotografera mattan ensam, rakt ovanifrån, vilket gör att mattan snarare ser ut som en tavla än en matta. Tips(!) till inredningsbutikerna är att istället för att lägga upp en intetsägande bild på mattan ta en bild av mattan i dess rätta miljö, tex med en soffa eller ett matsalsbord.

Anyway. Ingen matta funnen. I alla fall ingen inom rimligt pris. Jag fann i mitt sökande online en färgfull matta från Missoni (och ja det var bloggdrottningen Blondinbella som först fick mig att få upp ögonen för Missoni). 35 dyra tusenlappar och en färgfull, mönstrad matta är din. Humft.

Självklart kommer vi aldrig lägga 35 000 kronor på en matta men Missoni fick mig att få upp ögonen för lite färg. Hela våran lägenhet är som ni säkert vet vid det här laget, en aning blek. Bleka (vita) väggar och inte så mycket klatchiga färger. Så lite mer färg tänkte jag försöka föra in i vårat hem och eftersom jag gillar en röd tråd inom heminredning så tänkte jag tillsammans med Mr Right, försöka enas om en färg som ska få gå igenom hela lägenheten. Vi får väl se om vi lyckas... :)

Bild lånad från Google.se

Nästan en månad efter nyårsafton hakar jag på mammas nyårslöfte - att läsa minst 10 sidor ur en bok per dag. Orsaken till att jag hoppar på mammas nyårslöfte är främst för att jag tycker om att läsa men aldrig riktigt känner att jag har tid. Är det inte jobbet som uppehåller mig så skyller jag på något annat. 10 sidor per dag tar dessutom inte jättelång tid att läsa och låt säga, en kvart per dag, borde jag kunna "offra" för lite läsning.

I "vanliga fall" ägnar jag mig bara (mest) åt läsning på somrarna. Främst under utlandssemestern. Då kan jag ligga i timmar under ett solparasoll och sluka bok efter bok, pocket efter pocket. Min absoluta favorit kategori är deckare och typ-av-självbiografi.

En annan orsak till det försenade nyårslöftet är att jag dessutom har määäängder av spännande, olästa böcker som ligger och väntar på att bli slukade. Första (lånade) boken ut att bli läst är BOX21 av Roslund och Hellström.

Fredag kväll och jag sitter och googlar efter bröllopsmässor. Varför? För att jag noterade på pendeltåget imorse att det skulle vara en bröllopsmässa i Nacka Factory (Nacka Strandmässan) nu i helgen. Jag trodde bara att det skulle vara en bröllopsmässa den här helgen men google säger något helt annat.

Stockholm och januari månad. Så många bröllopsmässor kan det väl inte finnas i en och samma stad, under en och samma helg? Tydligen ryms minst två för Grand Hotel slåss mot Nacka Factory (Nacka Strandmässan) om att locka till sig bröllopssugna gäster.

Personligen så tror jag inte att en bröllopsmässa i dagsläget skulle tillföra mig och Mr Right något utan snarare tvärtom bidra till vill-ha-faktor och ångest - för vem får inte ångest av att se alla vackra klänningar, ringar och festlokaler i flera flera tusen kronors klassen? Ibland funderar jag på om det inte ligger något i det som fd kollegan sa halvt om halvt skämtsamt "Strunta i en dyrt bröllop och lägg pengarna på en fin klänning och en dyr ring istället och sen sticker ni utomlands å gifter er". Bröllop utomlands? Visst, fast jag gillar ändå tanken på ett traditionellt kyrkobröllop där både släkt och vänner får delta.

Om vi inte kommit längre i bröllopsplaneringen om ett år så tar jag och köper tre flygbiljetter till Vegas och så får mamma följa med som vittne ;)

För dig som till skillnad från mig vill gå på en bröllopsmässa så har du länkar till dom två mässorna här:
Grand Hotel och Nacka Strandsmässan.

Bild lånad från Google.se

Mr Right sover och jag myser med frukost framför filmen 50/50. Sååå trevligt.

Jag och Mr Right bildar ett par. Min väninna Susanna och hennes Lasse likaså. Ett par plus ett par blir två par. Två par som tillsammans utövar par-sysslor så som att ses en fredag efter jobbet, hemma hos mig och Mr Right, och dricka lite vin och äta lite ost tillsammans.

Både vi och dom hade handlat så vi hade dubbla uppsättningar av det mesta och det var väldigt skönt att få tillbringa helgen i Stockholm utan något direkt bilåkande och utan några som helst planer. Vi bestämde oss redan på fredag förmiddagen att vi skulle ta helgen lite som den kom och kom, ja det gjorde den fort. Lördag morgon, en stund innan nio ringde Mr Right´s jobbmobil. Att jobbmobilen ringer en kvart innan Mr Right´s kollegor/anställda ska börja jobba betyder dessvärre bara en sak. Någon är sjuk eller någon är inte på plats. I detta fall var det en kombination. En var sjuk och tänkte således inte vara på plats.

Första minutrarna efter att Mr Right lagt på telefonen så var han iskall. Kollegorna skulle få klara sig själva och skriva övertid för det extra jobb dom nu skulle tvingas dra på sig då en var borta. Fem - tio minuter senare hade Mr Right ändrat sig. Mannen med stort hjärta och omtanke ville ställa upp. En för alla, alla för en. Sagt å gjort, jag körde Mr Right till jobbet (för att inte själv känna mig upplåst hemma) och när han började sitt lördagspass så tog jag en dusch och slappade i soffan. Ett par timmar senare gjorde jag sällskap med mamma och pappa till Farsta Centrum där pappa hittade en fin tjocktröja och mamma fick en kinesisk akupressurbehandling för sin inflammerade arm. Själv fick jag mig en fika och utnyttjade MQ´s värdecheck på 150 kronor innan den skulle gå ut i slutet av januari. Två pack Björn Borg kalsonger till Mr Right då MQ inte hade något som tilltalade mig själv. Vid tre-tiden åkte jag tillbaka till Mr Right´s jobb och överraskade honom med kalsongerna.

Väl hemma var vi båda två rätt trötta efter dagen och slappade i soffan resten av kvällen.

Söndag och vi ska snart åka hem till Stockholm. Märkligt nog är varken jag eller Mr Right särskilt trötta efter gårdagens festande, vilket är skönt med tanke på att vi har 30 mil framför oss att köra.

Vi började morgonen med en långpromenad. Vi tog med Milou till den närliggande hagen där två islandshästar stod. Milou visade tydligt att han har terrier i sig och började först morra åt hästarna vilket sedan övergick i små-skällande. Plutten kan knappt skälla och det hela såg mest löjligt och gulligt ut. Trots detta tyckte vi att det var dags för Milou att träffa hästarna så jag lockade på dom och efter en stund kom dom gåendes :)

Väl hemma hos svärföräldrarna igen så kom jag på att vi faktiskt inte bara behöver leka inomhus med Milou utan vi kan ju även bege oss av ut i snön och leka. Så detta är precis vad vi har gjort. Vi har övat på att kasta en boll (som vi givit Milou i present) och tanken är att Milou ska apportera tillbaka den till oss. Det går sådär. Milou vill gärna ha bollen för sig själv och springer därför iväg och gömmer bollen då vi ropar på honom.

Men övning ger färdighet eller hur?

Vi bröt trenden igår. Vi åkte inte till Karlstad i fredags, då vi istället bowlade och hade jättekul! Igår, lördag, åkte vi istället till Karlstad för att fira Mr Right´s vän A som fyllt 30 år. Vi kom till Karlstad lagom till lunch-middagen och vid 18-tiden började vi göra oss i ordning inför kvällen.

Eftersom 30 års festen var i Deje 3 mil utanför Karlstad så bestämde jag mig tidigt för att vara nykter och köra. Vi gjorde sällskap till Deje med Mr Right´s bror, deras gemensamma vän K och K´s flickvän. Med oss i 30 års present hade vi en magnum Champagneflaska som jag och Mr Right köpt med oss hemifrån, samt en Champagne-is-skål.

Festen var trevlig och sträckte sig till efter tolvslaget. Vid två-tiden hade jag och Mr Right släppt av K och hans flickvän hemma hos dom och vi var påväg hem till svärföräldrarna för ett par timmars sömn.

Om du gissade bowling så har du helt rätt! Ikväll överraskade jag (med Daniel´s hjälp) Mr Right med middag på O ́learys följt av en timmes bowling. Jag minns inte när jag bowlade sist och jag kan väl erkänna att det gick sisodär. Men skojigt - ja det var det!

Det är definitivt inte sista gången vi bowlar :)

Fredag den 13:e. Dagen många fruktar utan orsak. 13. Otursnumret fast för många bringar det raka motsatsen, tur. Själv bryr jag mig inte märkvärt. Jag tror att du kan råka ut för minst lika mycket otur den 12:e eller 14:e som du gör den 13:e.

Idag har till och med den 13:e varit lite lyckobringande för mig. I alla fall lite. Efter att ha kämpat mig igenom ytterligare en arbetsdag med lätt illamående och allmänt dåligt välbefinnande så bestämde jag mig för att utnyttja SL. Så in på sl.se och ta reda på när bussarna egentligen går. Jag fick då veta att det går en buss 14:27 hem till mig och att nästa buss efter den går 14:43. Jag bestämmer mig för att det får bli 14:27 bussen eftersom jag jobbat in lite tid och inte behöver ha dåligt samvete över att gå ett par minuter innan jag egentligen slutar.

Jag går till busshållplatsen men ingen buss syns till. Märkligt. Visst var det 14:27 det stod på hemsidan? Mycket riktigt. 14:27. Informations skyltarna som SL införskaffat meddelar att nästa buss går 14:43. Va? Jag känner mig lurad då jag inser att sl.se har fel. HELT FEL. Vänta från 14:23 till 14:43 eller gå hem. Det tar ungefär lika lång tid att gå hem som det tar att vänta på bussen. Jag velar. Länge. Så länge att bussen hinner komma och jag vet fortfarande inte om jag vill hoppa på och slösa ett klipp på remsan eller inte.

Busschauffören frågar mig där jag står längst fram i kön om jag kan vägen. "Kan vägen?" tänker jag och svarar att jo det kan jag väl. "Bra då får du åka med gratis mot att du visar mig vägen. Det är nämligen min allra första gång jag kör den här sträckan". Är det min tur vecka med busschaufförer eller är det min tur vecka med busschaufförer?! :) Lätt att jag guidar busschauffören mot att få åka med gratis hem. Att gå en dag som denna innebär med största sannolikhet benbrott-deluxe!

Vi börjar bussturen och jag tror för mig själv att busschauffören skämtat i alla fall lite då han sa att han inte hittade men redan då vi lämnar busstorget svänger busschauffören höger där alla andra busschaufförer som kör denna linje svänger vänster och jag blir både chockad och samtidigt ler jag lite för mig själv. En nybörjare. Hela bussen protesterar och stackars busschauffören försöker backa bussen men en annan buss står så tätt inpå bakom att det är omöjligt. Vi får en liten extra sväng innan vi kommer runt och in på busstorget igen. Nu börjar jag guida busschauffören likt en GPS och vi klarar av att ta oss till min busshållplats där jag kliver av. Busschauffören tackar för guidningen och innan jag kliver av tackar jag för att jag fått åka med gratis och berättar hur han ska fortsätta sin färd till bussens slutmål.

Imorse innan natten ens blivit till dag, åkte Mr Right på kurs. Ledarskaps utbildning i Roslagen. Lyxigt, nyttigt och så värt Mr Right. Själv sov jag tills väckarklockan ringde vid kvart i sju och då gick jag efter en stund motvilligt upp. Det tog tid att lämna sängen, att ta mig till duschen och att där inse att jag inte bara hade migrän-liknande huvudvärk utan även var rejält täppt i näsa och svalj.

När duschen var avklarad och jag var klädd så var det dags att ta bussen (för ovanlighetens skull) ner till det lokala centrumet där jag bytte till pendeltåg Årstaberg. Förmiddagen tillbringades med nöd och näppe vid Globen och jag försökte som bäst bli av med huvudvärken, illamåendet och känslan av att något är på gång att bryta ut i kroppen. Jag klarade förmiddagens möte men fick inte i mig någon lunch förrän jag var tillbaka på jobbet vid halv två tiden.

På jobbet kändes allt en smula bättre. Kanske för att jag känneer mig hemma där, på jobbet, och för att jag där har tillgång till både huvudvärkstabletter, massa frukt (C-vitamin boost!) och vatten/té.

När jag framåt sista timmarna på jobbet började känna en hjälplöshets-dipp så var jag tvungen att maila mamma för att få en pushning i rätt riktning. Det gick så där. Jag berättade läget, hur jag kände mig och ville höra hennes åsikt angående hurvida det var bra att träna eller om jag istället skulle gå hem och lägga mig. Kroppen skrek "Gå hem och lägg dig!" men hjärnan och hjärtat sa något helt annat. Mamma sa att jag själv fick bestämma vilket är farligt då man känner sig hjälplös.

Behöver jag ens säga att jag för ganska exakt en timme sedan kom hem från gymmet efter 60 minuters spinning? ;)

Vilken romantisk fästman jag har. Vilken fantastisk blivande make! Han är det finaste jag har och utan tvekan det bästa som någonsin har hänt mig.

I lördags ville Mr Right att jag skulle köra honom till Bergvik köpcentrum för att Mr Right skulle få besöka apoteket. Mr Right lurade i mig att han snabbt bara skulle springa in och köpa en handkräm så det var ingen mening med att jag följde med in utan istället kunde (skulle) jag stanna i bilen och vänta vilket jag också gjorde. Då det tog lite längre tid än jag hade räknat med så började jag ana ugglor i mossen men vips så var Mr Right där och vi fortsatte ut till Skutberget efter Mr Right´s förslag att vi skulle ta en promenad längs vattnet.

När vi kom fram och parkerat bilen så började vi gå mot vattnet men Mr Right hamnade hela tiden efter mig och jag gruppblade på vad han höll på med. Då vi kom fram till vattnet och var på exakt samma plats som där vi hade picknick för 1,5 år sedan så tog Mr Right fram ett väldigt fint litet inslaget paket ur sin ena jackficka. Nu förstod jag vad det var som Mr Right sysslat med i Bergvik och varför han gått efter mig en bit.

Det jättefina paketet innehöll ett par helt fantastiskt fina örhängen i formen av ett hjärta med små diamanter på ena sidan av hjärtat. Jag tog genast på mig örhängena vilket tyvärr gjorde att jag fick ta av mig dom andra, favorit örhängena som jag fått av Mr Right :)

Så fort jag blivit en bättre vän med MacBooken och kommit mig för att ladda batteriet i min system digitalkamera så lovar jag att det kommer upp en bild på örhängena.

Tänk dig följande;

Onsdag morgon, du vaknar och hör direkt att det spöregnar ute. Du vet att du ska ut i det där skitvädret och att du har minst 20 minuters promenad framför dig. Under tiden du tar och gör dig i ordning så hör du hur det inte bara spöregnar utan även blåser rejält utanför husknuten. Det liksom viner.

Du vill inte gå. Vad som helst men inte gå. Så du börjar rota runt i handväskan och sedan i plånboken. Där! En bussremsa. Perfekt... eller? Inte riktigt. Du åker buss och kommunalt för sällan så bussremsan är inte längre giltig men du bestämmer dig ändå för att chansa. Det är bara ett par dagar sedan bussremsan gick ut och eventuellt kanske busschauffören inte märker något eller också kanske, men bara kanske, har han överseende.

10 minuter väntar du på att bussen ska komma. Snällt står du och trycker i busskuren tillsammans med en massa främmande människor som precis som du valt att inte gå denna morgon. Bussen kommer och du kliver på. Alla andra har sådana där plastkort som man håller mot en avläsare som berättar att dom alla har giltigt färdbevis. Dom har. Du har inte. Din tur att kliva fram. Nervöst eller hur?

Du visar upp din bussremsa men busschauffören sneglar bara på den och visar med blicken att du ska passera. Utan en stämpel utan att ha behövt kliva av. Du får åka med till det lokala centrumet. Vilken busschaufför. Vilken ängel!

Tack du snälla snälla busschaufför som imorse bestämde dig för att jag skulle få åka med din buss till jobbet trots att min bussremsa hade gått ut för 4 dagar sedan! Du gjorde min dag! :)

Idag har jag bestämt mig för att förlänga min prenumeration på tidningen ToppHälsa med 3 stycken nummer! För 59 kronor plus porto får jag allt ovanstående. Trevligt! MYCKET trevligt :)

Mr Right och jag skulle egentligen ha tillbringat nyår i Oslo i goda vänners sällskap men många olika faktorer gjorde att vi till sist beslutade oss för att vara ensamma, hemma. Bara vi två och en fantastiskt god tre rätters middag.