Jag har verkligen kommit igång med cyklingen. Det är Mr Right som får mig att gilla cyklingen och tackvare hans gamla cykel så tar jag mig också runt i dom olika motionsspåren där inte en vanlig cykel inte kan vara. Nu ikväll följde jag med Mr Right och hans bror till i2 skogen (ett gammalt militärövningsområde) och cyklade. Vi avverkade drygt 2 mil på stundvis rätt jobbig terräng. Ganska direkt då vi kom in på spåret så gjorde jag en slow motion minivurpa men klarade mig riktigt bra, mycket tack vare att det gick så långsamt :)
Idag fick jag min premiärtur på en MB-cykel. Jag har aldrig innan suttit på en MB och än mindre cyklat på en. Mr Right och hans bror är lätt cykelnördiga och även om jag velat, så har jag inte med min PEAK Citybike kunnat hålla varesej deras tempo eller cykla på samma vägar (stigar) som dom.
Mr Right fick ju en ny, bättre MB-cykel av mig i 30-års present. Dyrt kan tyckas men jag anser att cyklar man ca 10 mil i veckan bara till och från jobbet, så är en riktigt bra cykel en investering och en del av en bättre hälsa och ett ännu bättre välbefinnande. Igår då Mr Right tog en kvällstur med den nya cykeln så ringde Mr Right efter ca 40 minuter och jag kände direkt att någonting var fel. Tur i oturen hade Mr Right råkat få in en metallbit i bakhjulet vilket bidragit till att slangen i däcket givit upp. Idag köpte Mr Right en ny slang och med hjälp av sin bror lyckades han få cykeln användbar igen.
Vädret idag har varit fruktansvärt fint, visst känns det i luften att hösten smyger sig på men det gäller att njuta av den lilla värme och sol som fortfarande finns. Sagt å gjort, jag frågade killarna om vi inte kunde ta en cykeltur ut till svärföräldrarna för att testa å cykla med Milou. Idéen till att cykla med Milou fick jag i söndags då jag och Milou tog en promenad till Mariebergsskogen och mötte en äldre farbror som cyklade med sin överviktiga Jack Russel. Farbrorn berättade för mig att han fått recept av sin veterinär att cykla med hunden då den var överviktig och behövde gå ner i vikt men farbrorn sa även något väldigt klokt "Det finns inget annat sätt (än att cykla) som en människa kan trötta ut en Jack Russel". Sagt å gjort Mr Right erbjöd sig att låna ut sin gamla MB-cykel till mig och vi sänkte sadeln så långt det gick vilket gjorde att jag faktiskt kunde sitta på cykeln OCH nå ner till marken :)
Eftersom jag aldrig någonsin cyklat på en cykel utan fotbroms så tog vi en liten uppvärmningstur till Mr Right´s bror innan vi vände om och cyklade genom stan ut till svärföräldrarna. Väl där hämtade vi upp Milou som ganska direkt fattade galoppen med att springa bredvid cykeln. Vi (jag, Mr Right och hans bror) cyklade i ca 28 km/h på grusvägen och ändå var Milou nästan konstant lite framför cykeln. Det är helt otroligt vilken energi han har och imorgon tror jag nog vi får ge oss ut på ytterligare en cykeltur men denna gången en längre :)
Ps. Cykeln ovan på bilden vore inte helt fel att få äga om jag skulle fortsättningsvis tycka att cykling "offroad" är kul. En Skye SL Disc från TREK. Fin men ganska dyr, 5699 kr.
Sedan flytten från Stockholm så har jag inte besökt ett gym eller någon annan form av träningslokal så det var med blandade känslor som jag idag gick in genom dörrarna till sjukhuset för att tillsammans med kollegorna och övrig administrativ och chefspersonal delta i ett ca ett år långt hälsoprojekt.
Visst har jag rört på mig, både cyklat, joggat och gått en massa men jag har inte lyft tyngder eller suttit på en spinningcykel sedan juni(?). Hur som helst den 17 september ska jag genomgå ett hälsotest. Jag har redan fyllt i och svarat på en blankett om diverse självskattningar och min egen uppfattning om min hälsa men den 17:e ska jag cykla i 6 min med motstånd som bestäms ut av dom som håller i testet. Borde inte vara något problem men man vet aldrig...
Dags att börja lägga i ett kol när det gäller cyklingen, joggingen och framför allt - bestämma vilket gym jag ska börja på!
Märkligt väder. Ena sekunden skiner solen från en klarblå himmel, för att i nästa sekund spöregna. Jag gillar kontraster men detta känns nästan löjligt!
Dagen har spenderats väl. Direkt efter frukosten tog vi V50 till Biltema där vi köpte bland annat spisbränsle, en cykelkorg och belysning till min cykel. Efter Biltema fortsatte vi till Plantagen där jag fick tag i blomjord och tre vita plastkrukor av modell större som tomatplantorna ska kunna växa i. Väl hemma igen åt vi lunch innan vi började montera gårdagens inköpta lampa. Rättare sagt, Mr Right monterade lampan och jag planterade om tomatplantorna :)
Framåt tre-tiden bestämde vi oss för att cykla ut till svärföräldrarna för lite middag och umgänge. Jag som inte cyklat på en vanlig cykel (läs; spinningcykel cyklar jag på två gånger i veckan) på typ 15(?) år kände mig lätt ringrostig då jag hoppade upp på cykeln och började trampa. Det märktes direkt att cykeln inte använts på länge då det var dåligt med luft i däcken så första stoppet fick bli på torget där kommunen ställt ut en cykelpump.
Vidare genom stan och längs den fina cykelvägen som går hela vägen hem till svärföräldrarna. Jag skulle uppskatta att cykelfärden kanske tog 20 minuter och Mr Right som har en lite flashigare cykel än mig kunde med den digitala hastighetsmätaren på se att vi snittade 20 km/h. Rätt bra för första cykelturen va?
Hos svärföräldrarna bjöds det på grillat och kaffe innan det blev dags för oss att cykla tillbaka hemåt. Med ett kort stopp på Mr Right´s jobb så tog hemfärden ca 30 minuter och vi räknade ut att första turen blev ca 1,4 mil lång.
Jag fick helt klart blodad tand för cykelturer i Karlstad så vi får se vart det bär av nästa gång.
Tisdag innebär spinning med mamma. Oh yes! Och det är äckelvarmt ute så detta kommer bli rejält tufft och tungt! :)
Ps. Jag inbillar mig att jag börjar få lite färg trots att jag mest spenderar dagarna instängd på ett kontor...
Söndag och jag har tillbringat i stort sett hela dagen ute i solen. Antingens slappandes i en solstol eller gåendes en promenad med mamma och syrran, eller grillandes lite fläsk- och oxfilé (det blev kvällens middag tillsammans med lite färskpotatis och rostade grönsaker).
Lagom till grillningen blandade mamma ihop en varsin somrig drink till oss. En variant av strawberry daiquiri. Annorlunda men god!
Efter middagen bestämde jag mig för att det var dags att röra på fläsket så jag tog på mig löparskorna och lånade syrrans MP3-spelare och gav mig av ut på en 30 minuters intervallträning. Varvade 2 minuters rask gång med 2 minuters löpning. Skönt och verkligen tidseffektivt!
Jag tänker försöka köra denna intervallträning imorgon måndag och sedan på onsdagkväll, fast då får det bli ganska sent då jag och syrran först ska hem till mormor och morfar på middag. Tisdag blir det ingen intervallträning då jag ska till gymmet för 45 minuters spinning och samma sak gäller torsdagen. Fredag blir en vilodag då jag efter jobbet ska sätta mig i bilen och köra till Karlstad. Jag längtar till Karlstad (eller snarare till/efter Mr Right) samtidigt som jag inte vill lämna varken jobbet, kollegorna eller familjen här hemma i Stockholm. Dilemma deluxe!
Nyss hemkommen från veckans andra spinningpass så kan jag bara konstatera. Vissa människor är äckliga.
Eftersom det är kvavt ute så har vi på extra många fläktar inne i spinningsalen, så att luften ska vispas runt och invagga oss i en falsk förhoppning om att det är "svalt". I själva verket är det precis lika varmt som innan, bara det att det drar lite. Hur som helst, tack vare, eller snarare pga dessa fläktar kände jag idag under andra uppvärmningslåten en äcklig doft som spred sig från någon av dom tre tjejerna/kvinnorna som satt framför mig.
Det luktade prutt. ÄCKLIG prutt. (Inte för att någon prutt luktar gott, men ändå...)
Herregud jag förstår att man kan lassa på motstånd som gör att man nästan tar i så man spricker, men prutta, inte bara en gång utan flera under ett spinningpass är... osmakligt.
Bild lånad från google.se
Den här veckan har det blivit två spinningpass. Två är bra, men tre hade varit ännu bättre.
Natten till tisdag landar syrran på svensk mark efter en vecka i Turkiet. Jag hoppas verkligen att hon har lite ork över efter allt festande så att vi tillsammans kan dra igång träningen. Jag har satt upp ett hemligt mål, med ett delmål och dit hoppas jag kunna nå innan vi når augusti. Alltså delmålet ska vara färdigt sista juli och slutmålet ska vara färdigt innan oktober.
Igår efter spinningen kunde jag bara ana hur det skulle kännas idag då jag vaknade och faktum är att imorse gjorde det inte så ont i benen som jag hade trott. Trots detta fegade jag och bestämde mig för att unna mig en busstur ner till jobbet och eftersom jag inte har någon som helst aning om när bussarna går så stod jag redan 07:30 vid busshållplatsen för att konstatera att bussen inte skulle komma förrän om 5 minuter.
5 minuter vid en busshållplats är för mig dötid och så ont gjorde inte benen så jag bestämde mig för att gå. Halvvägs till jobbet blev jag omkörd av bussen men kände ändå att jag fattat helt rätt beslut. Både motion och att jag sparade pengarna till något roligare!
Väl framme på jobbet gjorde det fortfarande inte jätteont i kroppen men när förmiddagsfikat kom vid 09:45, ja då började stelheten komma och stel är just vad jag känner mig. Stel och otymplig på något märkligt sätt. Jag börjar nu ana hur jag kommer må imorgon och kanske håller träningsvärken(?) i sig även i övermorgon.
Det är en skön obekväm känsla som jag lärt mig att älska :)
Så kom då dagen som jag med skräckblandad förtjusning lite smått fruktat för. Dagen då Vasaloppet skulle gå av stapeln. Klockan ringde första gången vid 06 men jag bad Mr Right stänga av den, tok för tidigt att kliva upp på en söndag om man inte måste och måste, jag det behövde vi faktiskt inte.
Jag hade ställt min väckarklocka på 06:45 men gick självmant upp ur sängen redan 06:17 efter att ha försökt somna om men inte lyckats. Satte äggen på spisen och började fixa frukost innan jag väckte Mr Right. Klockan 07:30 klev vi ombytta och faktiskt rätt taggade, in på gymmet. Vi valde med omsorg ut en varsin spinningcykel och ställde in alla inställningar i god tid innan själva spinningpasset började. Instruktören hade med omsorg valt ut 4 timmars musik som spelades på hög volym under hela passet samtidigt som vi såg på Vasaloppet på projektor.
30 minuter kändes som knappt en kvart och allt såg ljust ut men så efter ca 1,5 timme började både jag och Mr Right få rejält ont i rumpan (Varför gör dom spinningcyklar/sadlar så obekväma?!) och det tog helt enkelt emot. Redan innan vi kom till gymmet så hade vi sagt till oss själva att 2 timmar borde vi orka med och klara men att allt över det bara var en bonus. När vi cyklat exakt 2 timmar så klev jag och Mr Right av cyklarna för att snabbt fylla på vattenflaskorna med vatten, få i oss en varsin mugg med blåbärssoppa och jag plockade även med mig en banan in till cykeln.
När 2,5 timme hade gått bestämde vi oss för att kämpa tills vi nått 3 timmar men då tiden var inne så frågade jag Mr Right och vi skulle kliva av eller fortsätta dom ca 45 minuter som vi fått höra att det skulle ta för den troliga vinnaren av Vasaloppet att ta sig i mål, då sa Mr Right "Nu kör vi!" och det var precis vad vi gjorde! :)
Efter 3 timmar och 38 minuter gick så äntligen vinnaren av Vasaloppet 2012 i mål och vi applåderade och nu trodde Mr Right och jag att vi äntligen skulle få kliva av den obekväma sadeln men precis då vi började släppa upp motstånd på cykeln så sa instruktören att han gjort en speciallåt på 5 minuter som han undrade om vi alla ville avsluta med. Alla skrek i kör JAAA!!! varpå ja och Mr Right blev kvar på spinningcykeln i ytterligare 5 minuter.
Då vi 12-nånting kom hem från gymmet var vi rejält ömma framför allt i rumpan. Då vi båda duschat bestämde vi oss för att vi var för trötta för att laga lunch och bestämde oss istället för att åka till Heron City för lunch/middag och bio. Så sagt å gjort, vid 13-tiden åkte vi och åt en jättegod och rätt så nyttig lunch på Amazonas och vid 15:00 började filmen "Hamilton i nationens intresse".
Nu ligger vi i en varsin ände av soffan och känner oss nöjda med dagen. Det ska bli spännande å se hur man mår imorgon ;)
Något stort har skett! Mr Right följer med på söndagens Vasaloppsspinning!
I fredags bestämde sig Mr Right för att följa med mig på Vasaloppsspinningen men då jag i söndags var på gymmet fanns det ingen ledig plats på spinningen så Mr Right fick helt enkelt se Vasaloppet hemifrån. Men så idag fick jag ett sms från gymmet där det stod att alla som inte tänkte komma på Vasaloppsspinningen var tvugna att lämna återbud senast imorgon fredag, annars skulle gymmet debitera en avgift på 150 kronor för uteblivet besök.
Direkt då smset nådde mig tog jag upp telefonen och slog numret till gymmet, med tanken att någon kanske bestämt sig för att fega ur och lämna återbud. Mycket riktigt, en ledig plats fanns det och jag frågade genast om jag kunde få boka den till Mr Right. Det lät mycket tveksamt i andra änden av telefonluren tills jag sa att jag skulle till gymmet bara ett par timmar senare för ett bodypump pass, då gick det bra att boka platsen förutsatt att jag betalade den idag.
Sagt å gjort, då jag nu ikväll besökte gymmet så betalade jag 150 kronor och så var Mr Right´s plats till söndagens Vasaloppsspinning säkrad! :)
Okej så här var det...
Jag och Mr Right slappade hela förmiddagen och större delen av eftermiddagen, tills jag klockan 16:20 blev hämtad av mamma för färd till gymmet. Där hämtade jag ut mitt kort till body pumpen och sedan anmälade jag mig till Vasaloppsspinning söndagen den 4 mars klockan 08:00. FYRA hela timmar ska jag sitta på spinningcykeln och jag som aldrig suttit längre än 60 minuter.
Om jag är förberedd? Näe. Men jag antar att jag måste börja träna inför spinningpasset nu :)
Imorse innan natten ens blivit till dag, åkte Mr Right på kurs. Ledarskaps utbildning i Roslagen. Lyxigt, nyttigt och så värt Mr Right. Själv sov jag tills väckarklockan ringde vid kvart i sju och då gick jag efter en stund motvilligt upp. Det tog tid att lämna sängen, att ta mig till duschen och att där inse att jag inte bara hade migrän-liknande huvudvärk utan även var rejält täppt i näsa och svalj.
När duschen var avklarad och jag var klädd så var det dags att ta bussen (för ovanlighetens skull) ner till det lokala centrumet där jag bytte till pendeltåg Årstaberg. Förmiddagen tillbringades med nöd och näppe vid Globen och jag försökte som bäst bli av med huvudvärken, illamåendet och känslan av att något är på gång att bryta ut i kroppen. Jag klarade förmiddagens möte men fick inte i mig någon lunch förrän jag var tillbaka på jobbet vid halv två tiden.
På jobbet kändes allt en smula bättre. Kanske för att jag känneer mig hemma där, på jobbet, och för att jag där har tillgång till både huvudvärkstabletter, massa frukt (C-vitamin boost!) och vatten/té.
När jag framåt sista timmarna på jobbet började känna en hjälplöshets-dipp så var jag tvungen att maila mamma för att få en pushning i rätt riktning. Det gick så där. Jag berättade läget, hur jag kände mig och ville höra hennes åsikt angående hurvida det var bra att träna eller om jag istället skulle gå hem och lägga mig. Kroppen skrek "Gå hem och lägg dig!" men hjärnan och hjärtat sa något helt annat. Mamma sa att jag själv fick bestämma vilket är farligt då man känner sig hjälplös.
Behöver jag ens säga att jag för ganska exakt en timme sedan kom hem från gymmet efter 60 minuters spinning? ;)
Det gäller bara att bestämma sig. Allt handlar om det. Att ha ett jävla anamma och att tro på sig själv. Att man kan och framför allt, att man vill lyckas.
Jag bestämde mig i tisdags. Då gick jag till gymmet och köpte mig ett årskort till kraftigt rabatterat pris (tack vare jobbets förmåner). Så för 2990 kronor kommer jag nu kunna träna hur mycket jag vill, vad jag vill, i ett år framöver. Dessutom får jag 1500 kronor i friskvårdsbidrag av jobbet så helt plötsligt blev årskortet ännu billigare vilket inte gjorde direkt saken sämre ;)
Mamma och jag tränar ju som allmänt känt body pump på torsdagar och söndagar men i tisdags provade vi på att boxas tillsammans och det var en upplevelse! Första gången i mitt liv som jag fick puckla på mamma och hon gav igen ska ni veta! :)
60 minuters boxning som började med en uppvärmning utan dess like. Herregud vad Monika kan köra med en och jisses vad skönt ont jag hade i magen både i onsdags, torsdags och fredags. Mamma tyckte dock att tiden för passet inte passade henne och det förstår jag. Passet börjar 18:00 och då gäller det att man har fått lite mat i magen annars hungrar man ihjäl. Jag slutar 16:30 på dagarna så jag hinner hem och få i mig middag innan men mamma slutar 17:00 och då passar det inte riktigt.
Så redan efter tisdagens pass började jag övertala Mr Right att han och jag ska boxas på tisdagarna. Jag måste ha med mig en boxningskamrat annars tvingas jag möta Monika (instruktören) och det vill jag inte :)
Vi får väl se om jag lyckas, Mr Right har i alla fall lovat mig att vi ska till gymmet på tisdag och provträna lite kondition och styrka ihop. SÅ KUL! :)
Trots att det är mellan en och tre veckor kvar tills jag ens får börja tänka på att återuppta träningen igen så mjukstartade Mr Right och jag idag kommande hårdträning med en rask promenad direkt efter jobbet. Direkt då vi kom hem så bytte vi om till träningskor och gav oss av ut i mörkret. En 40 min rask promenad runt närområdet och ner till Centrum blev det innan vi hemma i hallen pustade ut.
Nu har vi lovat varandra högt (allt man säger högt måste man hålla!) att vi ska gå minst tre raska promenader i veckan för att få igång flåset och förhoppningsvis förbränna lite samtidigt. Sedan om tre veckor tänker jag gå till gymmet och lösa ut ett årskort! Det finns inget annat nu för jag behöver träna, inte bara för konditionen och för att hålla vikten i chakt utan även för att hålla mig frisk och hel. Så fort jag blev tvungen att ha ett uppehåll i träningen så kom både ryggproblemet och hostan. Det är helt klart ett tecken!
Från och med den dagen jag hämtar ut årskortet så ska jag köra spinning på tisdagar (jag saknar syrrans sällskap!), box med Mr Right då han vill, body pump med mamma på torsdagar och söndagar och där emellan får vi se om jag inte lyckas klämma in något mer pass. Den enda vardagen i veckan som träningen blir lidande är måndagar då jag slutar först halv sju. Då är jag alltid vrålhungrig och blir helt darrig jag inte får mat rätt tätt inpå att jag slutar jobba.
Vad tror ni, kan schemat hålla?
Måndag - vila.
Tisdag - spinning och eventuellt box.
Onsdag - box?
Torsdag - body pump
Fredag - vila, eventuellt promenad.
Lördag - vila, eventuellt promenad.
Söndag - body pump.
Jag vill inte gå ut för hårt för då finns risken att jag antingen skadar mig eller tröttnar direkt...
Dagarna rullar på och jag inser med blandad förtjusning att det är fredag imorgon. För en gångs skulle innebär fredag samma sak som "back in the days", dvs en tripp till Karlstad! Jag har inte varit i Karlstad på ett par veckor nu och känner faktiskt både en längtan och en saknad. Det ska bli mysigt att träffa svärföräldrarna och kul att snacka lite med syrran.
Snart har jag ätit enligt fas 1 i en vecka och jag märker väll ingen direkt skillnad. Möjligtvis att både smoothien- och ägg och bacon frukosten håller mig mätt hela vägen fram till lunch. Inte en endaste dag har jag fuskat - duktiga jag! Men fortfarande är jag inte igång och springer och det beror på foten. Högerfoten. Jag stukade den på något mystiskt sätt då vi hjälpte syrran att flytta och sedan dess har den inte velat bli bra. Det gör oftast inte ont när jag går men ibland vaknar jag och känner att något inte står rätt till, vilket oftast innebär att jag har ont i foten resten av dagen.
Ikväll om exakt en timme, ska jag träffa mamma på gymmet för en timmes body pump men jag känner ingen som helst motivation till att träna idag. Istället skulle jag gärna umgås med Mr Right och Daniel. Istället skulle jag gärna ligga uppkurad i sängen eller soffan med en fet bok och bara mysa. Istället skulle jag gärna...
Fokus. Jag måste finna fokusen. Fokuserar jag tillräckligt mycket så kommer allt gå bra. Jag kanske skulle ta en 30 min lång springtur på löpbandet innan body pumpen? Så jag riktigt kommer i gång och känner motivationen. Så jag riktigt hittar fokusen. Ja det gör jag!
Ps. Vi får väl se om foten bär eller om jag kommer få halta till jobbet imorgon.
Klockan 19:05 idag så stod jag och mamma laddade i träningssalen, redo för body pump. Lite drygt en timme senare lämnade vi gymmet, båda två helt slut! Jag fick ofrivilligt ta över syrrans plats längst fram i träningssalen med speglar från två vinklar och det var sådär lagom o-charmigt att se hur kroppen förfallit under sommaren.
Det är inte alls samma sak att stå en plats längre bak mot att stå längst fram i salen. Det känns som att alla tittar på en och att dom förväntar sig att man ska vara lite av en proffs och en gärna ett vältränat sådant. Jag är varken proffs eller vältränad och saknade syrran framför mig då hon ger bra tips under passet utan att ens veta om det. Det kändes som jag tappat både teknik och massa muskelmassa. T r i s t .
Nog sagt om det meeen... Syrran jag (vi!) saknade dig under passet och gymbesöken kommer inte bli detsamma utan dig :(
I samband med att jobbet och vardagen börjar igen infinner sig alltid en och samma sak, vardags- och träningsångesten. Ångest över att försöka pussla ihop ett arbete med fritid med träning. Dvs arbetstiderna (som i och för sig är rätt flexibla) bestämmer vilket träningspass som jag kan gå på och dom i sin tur bestämmer hur mycket jag och Mr Right ses på kvällen.
Utan att ha tittat på gymmets träningschemat för hösten så hade jag som plan att fortsätta som jag gjort på våren, dvs spinning på tisdagar, body pump på torsdagar och söndagar. Sen hade jag av någon orsak fått för mig att dom (gymmet) hade box på onsdagar och detta har jag lyckats övertala Mr Right att han och jag ska gå på. Men så häromdagen så var jag inne och tittade på höstens schema och inser att boxen och spinningen är båda två på tisdagar, direkt efter varandra. Jag testade att köra dessa två i kombination men efter 45 minuters hård spinning är man rätt trött och boxpasset visade sig då vara på 75 minuter vilket tog musten ur hela mig!
Hur som helst så får jag försöka pussla ihop passen för boxen ska jag och Mr Right testa tillsammans :)
När jag senast igår, på jobbet, fick lite ångest över att jag inte varit på gymmet på snart evigheter (känns det i alla fall som) så stillade jag snabbt dessa tankar med det faktum att vi, jag, Mr Right och Daniel, hållt på att genomföra den här flytten i drygt en vecka. Det har varit massa spring i trappor (ben- och konditionsträning), massa tunga och lätta lyft (styrketräning) och varje kväll har jag gått till sängs med en aning träningsvärk. Det måste väl ändå betyda något? ;)
Hur som helst, från och med torsdag i veckan som kommer så blir det mjukstart med body pump. Känns skönt och efterlängtat! :)
Gårdagens träning var helt sjuk! Jag hade noll i motivation innan jag kom till gymmet. Jag var trött, orkeslös och kände allmän NEJ TACK känsla, trots det gick jag upp på löpbandet och körde 4,4 km intervallträning där jag gick 400 meter följt av att springa 400 meter och så höll jag på. När jag går tillåter jag mig aldrig att gå långsammare än 6,5 km/h och då jag springer försöker jag ligga runt 9,8-10 km/h vilket nog får anses rätt bra med tanke på mina korta ben (jag är bara 165 cm lång).
Efter intervallträningen fortsatte jag och syrran med nästan 25 minuter magträning och söndagens bodypump kändes både här och där. När vi 18:15 satte oss på en varsin spinningcykel så kände jag mig rejält uppvärmd och under andra uppvärmningslåten skedde det som aldrig tidigare skett, jag började må illa. Först mådde jag bara lite illa och lastade av lite motstånd på cykeln men sekunderna senare började jag må (ursäkta det ofräscha) kräk-illa och la av allt motstånd. Cyklade aningen långsammare samtidigt som jag tog två-tre klunkar vatten och djupandades. Efter ett tag försvann illamåendet och jag kunde lasta på mer motstånd igen. Skönt!
Igår var dessutom den dagen då jag ökade mest i motstånd hittills på spinningen så jag var mer än nöjd då jag imorse knappt höll på att kunna resa mig ur sängen för att benen värkte så mycket!
Hello träningsvärk nu kör vi! :)
Fick en nyss en SMS-avi från Gymgrossisten.com. Undra vad det kan vara? :)
Bild lånad från Google.se
