Imorgon är det en vecka sedan jag blev folkbokförd här, i Värmland. Än så länge känns allt bra, bättre än bra till och med!

Jag ÄLSKAR våran fina, moderna lägenhet. Jag älskar läget mitt i stan samtidigt som vi har lite sjöutsikt över Vänern från våran takterass och närheten till naturen. Mr Right har varit ledig måndag - torsdag och har tillägnat dagarna bland annat med att packa upp flyttkartonger och ställa saker någorlunda tillrätta. Medan Mr Right ägnat dagarna åt hemarbete har jag varit och hälsat på min nya arbetsplats och påbörjat en introduktion för min kommande tjänst.

I måndags fick jag skjuts till nya jobbet av min blivande nya chef - mycket trevligt och i tisdags, onsdags och även idag torsdag har jag själv kört till och från jobbet i V50:in och det har gått bra men jag tycker inte att det gör något att jag imorgon, återigen ska få skjuts av chefen. Imorgon ska jag dessutom få följa med nya jobbet ut på Vänern med en räkkryssare som avgår bara ett par minuters promenad från där jag och Mr Right bor. Trevligt! :)

Igår hade vi en väldigt inofficiell inflyttningsfest i lägenheten. Tanken var egentligen att vi skulle tillbringa kvällen med att montera möbler, packa upp saker ur flyttkartonger och göra det som man gör mest då man precis flyttat in men istället fick vi finfrämmande vid åtta-tiden av Mr Right´s goda vän A, hans flickvän samt Mr Right´s bror och A´s bror.

Det blev en kväll i delvis i soffan framför TV:n och Eurovision song contest och det var givet vem vi alla trodde och hoppades skulle vinna ;) När det började närma sig att Loreen skulle ta hem segern åt Sverige sa A att vi alla skulle gå ut på stan och dricka champagne för att fira men efter två dagar med flytt och släpande orkade varken jag, Mr Right eller Daniel det så vi rundade av kvällen vid 01-nånting.

Bild lånad från Google.se/Trelleborgs tidning

Nu är vi framme i Karlstad. NU börjar jobbet med att packa ut allt ur den 9 kubik stora släpvagnen och bilarna. Än så länge är det "bara" jag, Mr Right och Daniel men snart kommer syrran och Mr Right´s bror och hjälper till.

Ser ni hur sjuuukt mycket saker vi har? Nu är i alla fall allt minutiöst packat i släpet, V50:in, Skruttis och Daniel´s Golf R. NU går flytten till Karlstad efter 17 år i Stockholm...

Vilken morgon! Jag vet inte om det var flyttnerverna eller bara den allmäna stressen över den här dagen som gjorde att jag vaknade redan någon gång innan 04 och klev upp vid 04:30. Tog en dusch och satte så småningom igång. Ingen tid att förspilla i flyttstunder, right?

Vi har sprungit som två (tre) hamstrar upp och ner i trapporna med flyttkartonger, möbler och växter men nu är äntligen hela bohaget i eller utanför släpet och lägenheten är så gott som helt flyttstädad. Lika bra att sätta fart med det lilla som är kvar att göra innan vi sätter oss i bilarna på väg till Karlstad! :)

Vilken dag! Nu har Daniel´s första flyttlass gått och jisses vad smidigt det gick. Daniel och jag fyllde upp R:en och Skruttis en gång och körde en vända och sedan då Mr Right slutat för dagen så åkte vi och hämtade ett stort släp på Statoil och kopplade på Skruttis och sedan blev det en vända med fullproppat släp och en runda med bara lite fotöljer.

Efter att ha burit en massa så tyckte jag och Mr Right att det var mycket trevligt att få runda av kvällen hemma hos mamma och pappa med en kopp kaffe och en varsin munk. Gott och mycket trevligt! :)

Idag hjälper vi (jag) Daniel att flytta från sin 3:a hem till sina föräldrar. Efter att ha hittills kört en vända med två bilar fyllda med flyttkartonger och annat så är det dags för lunch och vad sitter då bättre än en flyttpizza? Min sista pizza på Robbans på väldigt väldigt länge! :)

Ps. Det kanske låter som att jag och Mr Right besöker Robbans pizza ofta vilket självklart inte är fallet, vi har varit där två gånger på 2 år.

Nästa lördag vid den här tiden kommer vi vara i Karlstad och då är jag officiellt Karlstadbo. Adressändringen gjorde jag igår och jag satte datumet för adressändringen till den 25 maj, sen att vi flyttar först den 26 maj, dagen efter, ser jag som en bagatell.

Idag har vi fixat ytterligare saker inför flytten. Mitt riktiga vindsförråd där jag har min riktiga lägenhet, har rensats på "skit". Ett helt fullt släp fylldes med saker innan vi åkte till SRV och sorterade var sak på sin plats och slängde. Innan dess hjälptes stålmännen Mr Right och Daniel åt att bära ner syrrans gigantiska soffa tre trappor och på släpvagnen som vi snällt fått låna. Väl hemma hos m&p, där soffan ska få vara magisinerad två år till så bar killarna upp soffan på övervåningen och stuvade in den i mitt gamla flickrum.

När allt var fixat körde vi ut till Eldtomta café där jag bjöd på lättare lunch och glass. Väl hemma igen blev det lite balkong häng ett par timmar innan Mr Right kläckte idéen att vi skulle flytta madrassen, inte själva sängen, in till vardagrummet för att på så sätt ha ytterligare ett rum (tillsammans med det redan näst in till tomma köket) klart för flyttstädning. Riktig compact living att ha både det lilla cafébordet som i vanliga fall brukar stå ute på balkongen och madrassen i ett och samma rum samtidigt är det rätt perfekt för har man bott en vecka såhär i röran så kan man inte annat än längta tills vi lever ett flyttkartong-packa-upp-liv i Karlstad.

Kvällen har spenderats hos m&p med grillning tillsammans med m&p´s vänner från Småland. Mycket trevligt och gott. Nu ska jag och Mr Right runda av kvällen med en film och imorgon bär det av in till stan för lite stadsvandring, caféhäng och kanske lite shopping! :)

Fail 1: Igår var det så dags för dagen då jag återigen skulle få träffa min favorit Susanna för en lunch på stan. Planeringen hade kanske inte varit den mest noggranna men vi skulle i alla fall ses någonstans i stan för en lunch klockan 13:00. Eftersom Mr Right jobbade igår så drog jag mig inte särskilt länge i sängen utan gick upp i hyfsat god tid och lyckades därför med att ta en promenad hem till m&p innan det var dags för mig att åka in till stan.

När klockan var 12:16 gick jag till busshållplatsen men på vägen dit hör jag ljudet av en buss som närmar sig (detta är i alla fall vad jag tror) så jag springer på små klackar allt vad jag kan och då jag kommer fram till busshållplatsen möts jag av en annan kvinna som sprungit från andra hållet. Vi står båda två och kippar efter andan samtidigt som vi ser hur bussen försvinner runt hörnet. Bussen har alltså avgått innan utsatt tid som egentligen var 12:19. SUCK!

Nästa buss går enligt den digitala tavlan först om 30 minuter då torsdagen är röd dag och räknas som söndag. DUBBEL SUCK! Jag går argt tillbaka hem till m&p och berättar vad som hänt och mamma berättar att det inte tillhör ovanligheterna att bussarna går innan utsatt tid, vilket dom självklart inte får men men. Jag ringer och försöker få tag på Susanna och efter två försök skickar jag iväg ett sms och berättar vad som hänt. Efter en stund ringer Susanna upp mig och vi bestämmer efter lite dividerande att det blir lite väl sent att äta lunch efter klockan 14 och att vi istället ska ses på måndag.

Fail 2: Eftersom Mr Right jobbade även idag och jag varit ensam hemma sedan i onsdags vid 12:00 så bestämde jag mig idag för att vara den söta flickvännen som uppvaktar sin fästman på hans jobb. Sagt å gjort, jag åkte förbi den lokala ICA affären och köpte lite fikabröd plus en godispåse som Mr Right och hans kollega Micke skulle få dela på. Fikabrödet skulle lätt räcka till alla som jobbade. Nöjd med min lilla överraskningsidé satte jag mig i bilen och började köra mot Mr Right´s jobb då han plötsligt ringer och talar om att han stuckit från jobbet och nu alltså sitter i bilen på väg hem till mig.

Hela min överraskning gick alltså till spillo men jag antar att det är tanken som räknas... Någon som är sugen på fikabröd? ;)

Hur fin är inte Olle Eksell´s skapelse. Åååh vad den skulle kunna få bo i vårat kök, på en av väggarna inramad i svart. Så snyggt! Så stilrent!

Söndag och Mr Right lämnade för andra morgonen i rad mig ensam i sängen klockan nånting-innan-nollsex. Tidigt. Alldeles för tidigt för att vara en söndagmorgon. Medans Mr Right tjänar pengar ligger jag i sängen och funderar på att fixa frukost, kanske se ett avsnitt av "Arga snickarn" på Kanal 5 play och sedan göra mig i ordning inför dagens släktkalas. Det är alltid trevligt med släktkalas och nu var det ett rejält tag sedan vi sågs, i alla fall på pappas sida av släkten.

Solen skiner från en klarblå himmel och även om det inte är särskilt varmt ute så kanske jag ska kosta mig på att premiärinviga min marinblå-randiga klänning? Vi får se!

På tal om blått. Våran nya lägenhet, dit vi flyttar om exakt 11 dagar, är väldigt skandinavisk med en omysig känsla av hotell. Hallmöbeln som är fastbyggd känns hotell och likaså tvålkoppen inne i badrummet. Visserligen är det fräscht med hotellkänsla då det för mig står för nytt, fräsch och avkopplande men vi behöver ändå sätta våran Mr Right och Lilla A - touch på lägenheten. Lite färg vore trevligt, något som bryter av. När jag bodde ensam hade jag mycket vitt, ek, bruna och limegröna detaljer så frågan är om det är lättast att köra på det man har eller om det är dags att vidga vyerna och byta färg? Kanske till blått (turkost)?

Mr Right jobbar i helgen, både idag lördag och imorgon söndag. Innan i tisdags kändes det tråkigt att jag ensam skulle få vara hemma hela helgen, men sen vände det. Jag är VRÅÅÅL förkyld-allergisk och tjock i skallen så just nu kvittar det helt och hållet om jag har sällskap eller inte.

I tisdagskväll efter spinningen började det smyga sig inpå. Halsen gjorde lite små ont och på onsdagen då jag vaknade blev jag deppig. Jag anade att lederna gjorde ont och att kinderna kändes varma, detta i kombination med snörvel, nästäppa, rinnandes ögon och alla andra allergi- och förkylningssymtom gjorde att jag vräckte i mig c-vitamin, en zinktablett, en ipren och nässpray. Kände mig aningens bättre efter ett par timmar och lyckades genomföra arbetsdagen. Samma sak torsdags, packade ner allt som jag kunde tänkas behöva ha med mig för att överleva ett dygn borta och igårkväll när jag kom hem var jag stolt över att jag orkat med allt.

Imorse, för snart en timme sedan, då Mr Right pussade mig hej då och åkte till jobbet kändes det som jag var tillbaka på ruta ett. Jag vill inte hamna på ruta ett, jag har inte råd att vara sjuk. Okej att det är lördag och att jag har hela helgen på mig att snörvla och snyta och bara ligga nerbäddad om jag så vill, men jag vill så mycket annat. Jag har planerat att träffa Robban idag - vi har inte setts på evigheter så det vill jag verkligen VERKLIGEN ska bli av.

Nog snackat om eländet med att känna sig krasslig. Jag ska ta en dusch om en timme eller två och hoppas bli som en ny människa då och om inte, ja då drar jag täcket över huvudet för resten av den här dagen...

Hur kommer det sig att vi människor är så himla dåliga på att ge varandra feedback och kritik? Positiv som negativ? Varför vågar vi inte speak out så att säga? Igår på konferensen var detta precis vad vi fick göra. Vi fick i uppgift att ge varandra två minuters positiv feedback och det frågor som vi skulle ha i huvudet under feedbacken var; Vad jag tycker om hos dig, vad jag ser hos dig, vad jag skulle vilja se mer av och ett ord på vägen.

Min feedback var rörande fin och jag fick höra bland annat att jag besitter oerhörd stor social kompetens, att jag är som en limburk på jobbet, jag håller ihop gruppen, kollegorna och alltihopa. Vidare fick jag höra att jag kommer gå långt och att jag är som en c-vitaminbomb, det är svårt att inte le då man möter mig(?). Flera kollegor blev så känslosamma då det kom till "Se mer av" och "Ett ord på vägen", eftersom jag om ca en månad inte kommer finnas kvar på jobbet. En kollega grät nästan vilket i sin tur ledde till att jag nästan började gråta. Jag älskar mitt jobb och mina kollegor men jag vet och känner mig ännu säkrare för varje dag som går att jag, att vi, tagit rätt beslut.

Så var jag hemkommen, efter två ett intensivt dygn med kollegorna på Almåsa konferensanläggning.

Dygnet har bestått av en inspirationsföreläsning av mannen som skrivit boken "Jävla skitsystem" och handlade mest om andra sätt att se på saker och ting, det som för oss är helt självklart, som tex hur ett system fungerar, kanske inte alls är lika självklart för en annan. En kollega sa ett uttryck (ordspråk?) som jag anammande direkt - "Utan spaning ingen aning". Torsdagen handlade även mycket om intryck och framåt kvällen bjöds det på en fördrink innan den kommande svartmiddagen eller "blind daten" som en annan kollega uttryckte det. Samtidigt som vi stod och smuttade på våran fördrink så berättade kvällens värd lite om vad som skulle ske och när det väl var dags för middagen bytte vi byggnad och kom in till svartkrogens hall där vi fick hänga av oss allt vi inte ville riskera att glömma kvar inne i mörkret.

Restaurangen drivs av synskadadesriksförbund så all serveringspersonal, all underhållning och övrig personal (dock ej kocken) saknar syn vilket gjorde upplevelsen om möjligt ännu mer spännande. Mellan hallen och själva matsalen gick vi genom en upplevelsegång där vi fick känna oss fram på olika saker. Jag och en annan kollega höll ihop hela kvällen och vi hade redan innan pratat om upplevelsen, vad vi trodde, vilka farhågor vi såg osv men när vi cirka 2,5 timme senare lämnade svartkrogen och avnjöt en kopp kaffe på maten ute i ljuset (som då visserligen blivit rätt mörkt) så kändes i alla fall jag att detta skulle jag vilja låta Mr Right vara med om då det var en jätte häftig upplevelse :)

Så här stod det om våran kväll på svartkrogen på Facebook. Sidan tillhör värden och tillika trubaduren som underhöll oss hela kvällen.

Ps. jag fick i mig hela trerättersmiddagen, två glas vin och en mineralvatten utan att spilla en endaste gång - stolt! :)

Länk till svartkrogen som än så länge enbart finns på Almåsa konferensanläggning men som snart även kommer finnas mitt inne på Söder i Stockholm! http://almasakonferens.se/svartkrogen/

Åkte till Karlstad igår. I svinottan gick vi upp, Mr Right och jag. Fixade det sista och en stund efter klockan åtta kom våran gemensamma vän Daniel. Då packade vi in nio flyttkartonger i bilarna och körde mot Karlstad.

Tanken var att vi skulle komma fram till Karlstad, bära upp alla flyttkartongerna och sedan åka på en bilutställning där Mr Right´s bror och pappa skulle ställa ut sina två bilar. Då vi kom fram hade vi precis mötts av lite lätt duggregn så bilutställnings-suget infann sig aldrig. Istället bar vi upp alla flyttkartonger och började montera köksbordet som vi köpt på IKEA då senast vi var i Karlstad.

När bordet var monterat så fortsatte vi hem till svärföräldrarna och presenterade Daniel för min svärmor som var hemma med Milou och sedan var det dags för Daniel och Milou att återförenas. Senast dom sågs var Milou bara en mini-me, men nu, snart 9 månader gammal har han lämnat det "värsta" valpstadiet och istället blivit en unghund :) När vi både klappat, pussat, kramat och lekt med Milou så tog jag och Mr Right med Daniel på en Karlstad sightseeing innan det var dags för svärföräldrarna att tända grillen. Kvällen tillbringades tillsammans med svärföräldrarna och Milou som var mysigare än på mycket mycket länge.

Det var riktigt tungt att åka tillbaka till Stockholm idag med vetskapen om att vi inte får träffa våran lilla älsklings Milou förrän flytten går den 26 maj. Men men... nu börjar nedräkningen!

Idag är det 9 arbetsdagar kvar tills jag har två veckors semester. Egentligen är det mer dagar kvar än 9 men då jag kommer vara borta på bland annat en kursgård 2 arbetsdagar nästa vecka och sitta i intervjuer i ytterligare 2 dagar så försvinner det tid och dagar rätt snabbt. Om 9 arbetsdagar så har jag två hela veckors semester som jag ska tillbringa i Karlstad med att packa upp allt i nya lägenheten. Men jag ska även till nya jobbet och skolas in ;)

L ä n g t a r ! :)

Vårat, mitt och Mr Right´s liv, börjar bli mer och mer flyttredo. Allt vi väntar på nu är att få flytta. Att få packa upp och att få komma i ordning. Just nu lever vi i ett flyttkartong-kaos. Vart vi än blickar så står en eller flera flyttkartonger där. Saknar vi en extra kaffekopp, så är en nedpackad i någon flyttkartong märkt KÖK. Saknar vi en tröja, så finns den i en sopsäck någonstans i något rum.

Tre veckor kvar till flytt. 26 maj går 9 kubiks släpet från Stockholm till Karlstad och vi är snart redo. Inte helt ännu, för det finns fortfarande en del att packa ner, rensa bort och slå in. Men snart så. Släpet är till och med bokat.

Vilken konstig vecka denna vecka har varit och är. Eftersom vi var lediga både måndag och tisdag så förstod jag inte i igår att jag skulle gå till jobbet, då det kändes som söndag. Men vi tar allt i rätt ordning.

I fredags hämtade mamma upp mig utanför jobbet i sällskap av mormor och morfar (m&m). Vi åkte direkt hem till lägenheten och medan jag skramlade fram något som i alla fall skulle kunna likna kaffekoppar ur skåpen så började mormor öppna det ena fönstret i vardagsrummet. Orsaken till besöket var dels att jag skulle få bjuda på en kopp kaffe och mina hemgjorda chokladbollar men även att mormor och jag tillsammans skulle laga persiennerna i vardagsrummet. När kaffet var uppdrucket och chokladbollarna ätna så satte vi igång. Första fönstret gick galant - (vilken persienn-expert mormor är!) så vi fortsatte med nästa och vips så hade vi fixat så gott som varenda persienn i hela lägenheten. Fräscht!

När allt var fixat så fick jag chansen att visa mormor min och Mr Right´s blivande lägenhet på iPaden och mormor verkade tycka att lägenheten var fin. Kvällen gick sedan i lugnets tecken och på lördagen vaknade Mr Right och jag i svinottan då Mr Right var tvungen att arbeta och jag lovat att köra honom till jobbet. 07:05 satt jag trött men vaken i m&p´s kök och läste DN och efter en stund vaknade mamma och vi åt frukost tillsammans. Förmiddagen tillbringades sedan med att åka och slänga sopor på SRV-stationen och väl hemma igen tog mamma och jag en promenad innan det var dags för lunch.

Mr Right skulle bli inofficiellt avtackad av sina kollegor efter jobbet så jag hade lovat att hämta honom på kvällen och m&p hade bokat bord på Oyster bar och då tyckte jag att det var synd att en av dom skulle vara tvungen att köra, varpå jag bestämde att jag både skulle köra dom till restaurangen och hämta dom när dom önskade. Sagt å gjort, eftermiddagen slappade jag och mamma till en Arne Dahl-film och sen var det dags för m&p att dressa om inför kvällens middag. När jag kört in och lämnat m&p utanför restaurangen återvände jag hemåt och hann inte mycket mer än att få i mig några tuggor mat och se första frågan i "Smartare än en 5:e klassare" innan mobilen pep till och det var dags för mig att vända om in till stan och hämta m&p.

På tillbaka vägen, hemåt, bestämdes det att jag skulle följa med m&p hem och vänta där på att Mr Right skulle höra av sig. Vid 23-tiden åkte jag åter in till stan och hämtade Mr Right och en kvinnlig kollega som vi körde hem.

Söndagen sniglade sig fram och Mr Right och jag bestämde oss för att åka till Bauhaus och Hornbach för att titta på någonting, vad som helst, för att få tiden att gå. Orsaken till rastlösheten och tristessen berodde nog delvis, eller i rätt hög utsträckning på att vi på måndagen skulle åka till Bilia Haga Norra och hämta nya bilen! På söndageftermiddag kom Daniel förbi och hjälpte oss bygga upp våran nya lägenhet i ett 3D-program som vi har på MacBooken och tillslut blev det äntligen måndag och det var dags att åka och hämta nya bilen.

Klockan 10:00 var det bestämt att vi skulle möta säljaren på Bilia men eftersom vi var osäkra på köerna så kom vi dit redan 09:30. Vi möttes direkt av säljaren och fick följa med ner till leveranshallen där våran bil inte syntes till. När alla formaliteter var avklarade och vi fått en "Lycka till med nya bilen" -påse innehållandes en söt blomma så gick vi mot alla nya parkerade bilar och säljaren frågade om jag kunde tänka mig att hjälpa till att täcka av bilen. Då förstod jag att våran bil stod inslagen i ett skynke och jag hjälpte jättegärna till att klä av bilen sitt rekondtäcke. När bilens alla finesser var visade och vi inte hade några fler frågor påbörjade vi resan hem och väl hemma parkerade vi Skruttis då vi ansåg att det var onödigt att åka runt i en varsin bil, och fortsatte sedan hem till m&p med några vaniljbullar för att över en fika visa upp den nya familjemedlemmen.

När bilen var både visad och provsutten så fortsatte vi hem och började bära ner flyttkartonger, sopsäckar fulla med diverse lakarn, kläder m.m och då bilen var så pass full att något mer inte fick plats så satte vi av mot Karlstad och nya lägenheten.