Förkyld-allergisk och tjock i skallen.
Mr Right jobbar i helgen, både idag lördag och imorgon söndag. Innan i tisdags kändes det tråkigt att jag ensam skulle få vara hemma hela helgen, men sen vände det. Jag är VRÅÅÅL förkyld-allergisk och tjock i skallen så just nu kvittar det helt och hållet om jag har sällskap eller inte.
I tisdagskväll efter spinningen började det smyga sig inpå. Halsen gjorde lite små ont och på onsdagen då jag vaknade blev jag deppig. Jag anade att lederna gjorde ont och att kinderna kändes varma, detta i kombination med snörvel, nästäppa, rinnandes ögon och alla andra allergi- och förkylningssymtom gjorde att jag vräckte i mig c-vitamin, en zinktablett, en ipren och nässpray. Kände mig aningens bättre efter ett par timmar och lyckades genomföra arbetsdagen. Samma sak torsdags, packade ner allt som jag kunde tänkas behöva ha med mig för att överleva ett dygn borta och igårkväll när jag kom hem var jag stolt över att jag orkat med allt.
Imorse, för snart en timme sedan, då Mr Right pussade mig hej då och åkte till jobbet kändes det som jag var tillbaka på ruta ett. Jag vill inte hamna på ruta ett, jag har inte råd att vara sjuk. Okej att det är lördag och att jag har hela helgen på mig att snörvla och snyta och bara ligga nerbäddad om jag så vill, men jag vill så mycket annat. Jag har planerat att träffa Robban idag - vi har inte setts på evigheter så det vill jag verkligen VERKLIGEN ska bli av.
Nog snackat om eländet med att känna sig krasslig. Jag ska ta en dusch om en timme eller två och hoppas bli som en ny människa då och om inte, ja då drar jag täcket över huvudet för resten av den här dagen...
I tisdagskväll efter spinningen började det smyga sig inpå. Halsen gjorde lite små ont och på onsdagen då jag vaknade blev jag deppig. Jag anade att lederna gjorde ont och att kinderna kändes varma, detta i kombination med snörvel, nästäppa, rinnandes ögon och alla andra allergi- och förkylningssymtom gjorde att jag vräckte i mig c-vitamin, en zinktablett, en ipren och nässpray. Kände mig aningens bättre efter ett par timmar och lyckades genomföra arbetsdagen. Samma sak torsdags, packade ner allt som jag kunde tänkas behöva ha med mig för att överleva ett dygn borta och igårkväll när jag kom hem var jag stolt över att jag orkat med allt.
Imorse, för snart en timme sedan, då Mr Right pussade mig hej då och åkte till jobbet kändes det som jag var tillbaka på ruta ett. Jag vill inte hamna på ruta ett, jag har inte råd att vara sjuk. Okej att det är lördag och att jag har hela helgen på mig att snörvla och snyta och bara ligga nerbäddad om jag så vill, men jag vill så mycket annat. Jag har planerat att träffa Robban idag - vi har inte setts på evigheter så det vill jag verkligen VERKLIGEN ska bli av.
Nog snackat om eländet med att känna sig krasslig. Jag ska ta en dusch om en timme eller två och hoppas bli som en ny människa då och om inte, ja då drar jag täcket över huvudet för resten av den här dagen...