C-vitaminbomb.

Hur kommer det sig att vi människor är så himla dåliga på att ge varandra feedback och kritik? Positiv som negativ? Varför vågar vi inte speak out så att säga? Igår på konferensen var detta precis vad vi fick göra. Vi fick i uppgift att ge varandra två minuters positiv feedback och det frågor som vi skulle ha i huvudet under feedbacken var; Vad jag tycker om hos dig, vad jag ser hos dig, vad jag skulle vilja se mer av och ett ord på vägen.

Min feedback var rörande fin och jag fick höra bland annat att jag besitter oerhörd stor social kompetens, att jag är som en limburk på jobbet, jag håller ihop gruppen, kollegorna och alltihopa. Vidare fick jag höra att jag kommer gå långt och att jag är som en c-vitaminbomb, det är svårt att inte le då man möter mig(?). Flera kollegor blev så känslosamma då det kom till "Se mer av" och "Ett ord på vägen", eftersom jag om ca en månad inte kommer finnas kvar på jobbet. En kollega grät nästan vilket i sin tur ledde till att jag nästan började gråta. Jag älskar mitt jobb och mina kollegor men jag vet och känner mig ännu säkrare för varje dag som går att jag, att vi, tagit rätt beslut.