Det tog 7 månader men nu är jag nyklippt!
Idag slog jag slag i saken och bestämde mig för att det var dags för mig att besöka en frisör. Senast jag besökte en frisör var under semestern då jag besökte en manlig frisör i Karlstad. Sju månader och en hel del användning av plattången har minst sagt tagit ut sin rätt på framför allt mina hårtoppar.
Orsaken till mina glesa besök hos frisören beror främst på att jag vill spara ut mitt hår på längden, men även att jag aldrig riktigt i vuxen ålder hittat en frisör som jag tycker förstår vad jag vill ha och hur jag vill ha det. Det var därför jag idag motvilligt började titta runt på nätet efter utbudet frisörer i närområdet. Den ena frisörsalongen gick bort då dom klippt mitt hår snett en gång. Den andra salongen gick bort pga min inställning till personalen som jag uppfattar som slarvig och skvallrig och den tredje salongen slog jag till på.
Av alla salonger så valde jag en hyfsat nyöppnad salong och jag bestämde mig för att det bästa var att ringa och boka en klipptid så att jag inte kunde backa ur och ångra mig. Sagt å gjort, jag slog numret och hamnade hos en kvinna. Jag frågade om dom hade en klipptid ledig inom 1,5 timme (i vanliga fall inbillar jag mig att det är svårt att få en tid så snabbt) vilket dom hade, ett litet varningstecken ringde i mina öron men har man väl ringt till en salong för att höra om dom har en tid kan man inte riktigt fega ur. Jag tog tiden.
Prick klockan 16:30 klev jag ensam in på salongen. Mr Right som kört mig dit ville hellre tanka- och tvätta bilen än sitta och titta på mig när jag blev klippt. Inne på salongen befann sig förutom en manlig och en kvinnlig frisör, två killar som satt i en varsin stol och fick en varsin snaggning. Jag slog mig ner i den klassiska IKEA skinnsoffan som alla frisörsalonger har och slö bläddrade i en av dom sönderlästa tidningarna som låg på bordet.
När det var min tur att ta plats i stolen så hade jag min bild av hur jag ville bli klippt färdig. Den kvinnliga frisören skulle få klippa det som ansågs nödvändigt för att mitt sju månaders slitna hår skulle må bra igen. Jag ville även ha håret uppklippt och detta fick jag. Frisören frågade om jag brukade föna håret och jag svarade ja, varpå hon tog upp en hårfön och med bara händerna kammade hon igenom mitt hår innan hon visade mig klippningen i den runda spegeln.
Klippningen blev som jag förväntat mig. Varken mer eller mindre. Till skillnad från alla andra salonger jag besökt så fick jag här ingen som helst styling av mitt hår (de allra flesta frisörer vill annars använda en massa kletiga hårprodukter (i ett försöka att sälja in dom?) och en rund borste som dom sedan fönar på så att jag får hårtopparna lätt inåt vända).
För 240 kronor får jag anse mig vara nöjd och nu kan jag vänta sju månader till ;)
Orsaken till mina glesa besök hos frisören beror främst på att jag vill spara ut mitt hår på längden, men även att jag aldrig riktigt i vuxen ålder hittat en frisör som jag tycker förstår vad jag vill ha och hur jag vill ha det. Det var därför jag idag motvilligt började titta runt på nätet efter utbudet frisörer i närområdet. Den ena frisörsalongen gick bort då dom klippt mitt hår snett en gång. Den andra salongen gick bort pga min inställning till personalen som jag uppfattar som slarvig och skvallrig och den tredje salongen slog jag till på.
Av alla salonger så valde jag en hyfsat nyöppnad salong och jag bestämde mig för att det bästa var att ringa och boka en klipptid så att jag inte kunde backa ur och ångra mig. Sagt å gjort, jag slog numret och hamnade hos en kvinna. Jag frågade om dom hade en klipptid ledig inom 1,5 timme (i vanliga fall inbillar jag mig att det är svårt att få en tid så snabbt) vilket dom hade, ett litet varningstecken ringde i mina öron men har man väl ringt till en salong för att höra om dom har en tid kan man inte riktigt fega ur. Jag tog tiden.
Prick klockan 16:30 klev jag ensam in på salongen. Mr Right som kört mig dit ville hellre tanka- och tvätta bilen än sitta och titta på mig när jag blev klippt. Inne på salongen befann sig förutom en manlig och en kvinnlig frisör, två killar som satt i en varsin stol och fick en varsin snaggning. Jag slog mig ner i den klassiska IKEA skinnsoffan som alla frisörsalonger har och slö bläddrade i en av dom sönderlästa tidningarna som låg på bordet.
När det var min tur att ta plats i stolen så hade jag min bild av hur jag ville bli klippt färdig. Den kvinnliga frisören skulle få klippa det som ansågs nödvändigt för att mitt sju månaders slitna hår skulle må bra igen. Jag ville även ha håret uppklippt och detta fick jag. Frisören frågade om jag brukade föna håret och jag svarade ja, varpå hon tog upp en hårfön och med bara händerna kammade hon igenom mitt hår innan hon visade mig klippningen i den runda spegeln.
Klippningen blev som jag förväntat mig. Varken mer eller mindre. Till skillnad från alla andra salonger jag besökt så fick jag här ingen som helst styling av mitt hår (de allra flesta frisörer vill annars använda en massa kletiga hårprodukter (i ett försöka att sälja in dom?) och en rund borste som dom sedan fönar på så att jag får hårtopparna lätt inåt vända).
För 240 kronor får jag anse mig vara nöjd och nu kan jag vänta sju månader till ;)