Is i magen.

B frågade om jag var nervös då vi sågs utanför möteslokalen nu i eftermiddag. "Nervös?" frågade jag. Inte då. Och sanningen är den att jag inte hann bli det eller också hade jag inte förstånd att förstå att jag borde ha varit det? :)

Mina intryck var i alla fall bättre än bäst. Hela mötet var strukturerat, väl förberett och upplagt på ett sätt som passade mig mer än väl, sen hur det hela visar sig falla ut är ju en helt annan femma. Men med en stor skopa is i magen håller jag alla mina tummar och tår och inväntar snällt "slutet av veckan". För då mina vänner har jag förhoppningsvis fått ett besked!