Disk... bråck?
Lördagen höll på att sluta i katastrof. Jag vaknade på morgonen och trodde inte min... rygg. Jag höll bokstavligt talat inte på att ta mig upp ur sängen. Smärtan i ryggen kan närmast jämföras med... En nerv i klämm?
Jag beklagade mig både högt och tyst för mig själv hela lördagen och med Mr Right och syrrans stöd hoppades jag innerligt att obehaget och smärtan skulle vara över till söndagen som var min riktiga födelsedag men icke. Jag vaknade på söndagen om ännu mer mörbultad. Skit.
Igår gav jag efter för smärtorna. På vägen till jobbet bestämde jag mig att det var onormalt och tog en omväg förbi vårdcentralen. Idiotiskt gjort. 150 kronor fattigare och ett stick i fingret rikare så lämnade jag vårdcentralen utan något direkt besked.
Då jag träffade läkaren så beskrev jag det jag kände och upplevde men tillade snabbt att jag en gång i tiden jobbat på en nack- och ryggklinik och att jag inte skulle åma mig om det verkligen inte gjorde ONT. Läkaren tycktes tro på mig då jag fortsatte och berättade att jag under söndagen och även måndag morgon börjat märka att armarna och benen domnade av till och från. Min egna slutsats; en nerv i klämm.
Ungefär här delades mina och läkarens åsikten och han bestämde sig för att jag var A) förkyld B) hade dubbelsidig lunginflammation, vilket enligt honom mycket väl kunde förklara min smärta i rygg, bröst och då jag svalde/lutade mig framåt. Därför skickades jag till labbet för ett stick-i-finger-prov (även kallad sänka). Behöver jag säga att detta såklart inte gav något som helst utslag och att läkaren då fick backa en aning och hålla med mig om att min smärta kunde vara rörelserelaterad.
Ordinationen? Vila. Och 5-7 en grams ipren om dagen i fem dagar. Naaajs. NOTE!
Och ja, det kunde vara början till ett diskbråck så lyfta tungt och blaha blaha var inte att tänka på.
Jag beklagade mig både högt och tyst för mig själv hela lördagen och med Mr Right och syrrans stöd hoppades jag innerligt att obehaget och smärtan skulle vara över till söndagen som var min riktiga födelsedag men icke. Jag vaknade på söndagen om ännu mer mörbultad. Skit.
Igår gav jag efter för smärtorna. På vägen till jobbet bestämde jag mig att det var onormalt och tog en omväg förbi vårdcentralen. Idiotiskt gjort. 150 kronor fattigare och ett stick i fingret rikare så lämnade jag vårdcentralen utan något direkt besked.
Då jag träffade läkaren så beskrev jag det jag kände och upplevde men tillade snabbt att jag en gång i tiden jobbat på en nack- och ryggklinik och att jag inte skulle åma mig om det verkligen inte gjorde ONT. Läkaren tycktes tro på mig då jag fortsatte och berättade att jag under söndagen och även måndag morgon börjat märka att armarna och benen domnade av till och från. Min egna slutsats; en nerv i klämm.
Ungefär här delades mina och läkarens åsikten och han bestämde sig för att jag var A) förkyld B) hade dubbelsidig lunginflammation, vilket enligt honom mycket väl kunde förklara min smärta i rygg, bröst och då jag svalde/lutade mig framåt. Därför skickades jag till labbet för ett stick-i-finger-prov (även kallad sänka). Behöver jag säga att detta såklart inte gav något som helst utslag och att läkaren då fick backa en aning och hålla med mig om att min smärta kunde vara rörelserelaterad.
Ordinationen? Vila. Och 5-7 en grams ipren om dagen i fem dagar. Naaajs. NOTE!
Och ja, det kunde vara början till ett diskbråck så lyfta tungt och blaha blaha var inte att tänka på.