Aldrig mer att jag åker kommunalt, eller?
Igår träffade jag världens finaste Susanna inne på söder. Vi åt middag på Tiffany´s och jag fick i mig en halstrad röding med pressad potatis och persiljesmör. När det var dags att säga vända hemåt så gjorde vi sällskap till Södra station där jag tog pendeln hem och det var när jag klev på pendeln som jag kom på varför jag aldrig åker kommunalt.
Pendeln var halv full med människor och jag gick vagn efter vagn för att ta mig längre fram i tåget. När jag kommer in i en vagn rätt långt fram så ser jag en kille som kanske är ett par år äldre än mig sittandes på en sådan plats där man åker åt "rätt håll" och enbart är två stycken som sitter bredvid varandra. Platsen bredvid honom är ledig och jag tänker "Perfekt! Han ser hel och ren och rätt trevlig ut. Ingen fulgubbe med andra ord. Den platsen tar jag!". Jag har mamma på telefon och precis då jag sätter mig ner så lägger denna "trevliga" kille världens mök!
Inte en högljudd prutt eller en illaluktande fjärt utan en mök! För er som inte vet vad en mök är så det den absolut värsta sorten av alla gaser som kommer från där bak... En mök avtar inte efter en stund i lukt utan den liksom absorberas i brallan. Kort sagt. Då jag satt mig ner och känner att han lagt världens mök så borde jag direkt flyttat mig men dom två som sitter på sätena framför mig vrider sig förargat om och tittar på mig som att det är jag som mökat, varpå jag stirrar på mök-killen som för att be honom bekänna sin handling. Icke! Han stirrar tillbaka på mig med exakt samma min som jag givit honom och sekunderna senare ringer han upp sin mamma för att torrprata. Jag gissar att han känner sig aningen obekväm med att jag vet att det är han som lagt möken.
När vi är en station från min harklar sig möken (fortfarande pratandes om helt meningslösa saker med sin mamma) som i ett sätt att säga "Ursäkta jag ska av här" och kliver av. Nu kan jag knappt hålla mig och fnissar till för mig själv. När vi börjar närma oss min station så reser jag på mig och börjar gå mot dörren. Då reser sig en man upp som jag vet jobbar på Samhall och bland annat städar trapphusen i mitt och Mr Right´s område. Jag vet inte exakt vilken diagnos han har men han är nog rätt ofarlig. När jag står och väntar på att vi ska åka in till pendeltågstationen så jag ska kunna få gå av denna äckliga pendeltågsfärd så hör jag "Tuuuuumbo. Tumbo. Va? Va sa du? Va?". Jag behöver inte ens vrida på huvudet för att förstå vem som står precis bakom mig och pratar med sig själv. Jag ignorerar honom precis som resten qav mina medpassagerare som ska av på samma station när han plötsligt fortsätter "Tuuuumbo. Tumbo! VA? Hallå? Ursäkta.... är det där... är det.... äkta päls? Va? Hallå? Va?". Jag inser att han, eftersom han står närmare mig än en normal Svensson skulle göra, lagt märke till min fuskpälskrage men fortsätter att ignorera honom.
När jag väl klivit av pendeln och istället klivit in i Daniel´s Golf där Daniel och Mr Right sitter så berättar jag om hemfärden och infliker snabbt "Aldrig mer kommunalt!" samtidigt som jag kommer på att jag ska åka kommunalt redan dagen därpå...
Pendeln var halv full med människor och jag gick vagn efter vagn för att ta mig längre fram i tåget. När jag kommer in i en vagn rätt långt fram så ser jag en kille som kanske är ett par år äldre än mig sittandes på en sådan plats där man åker åt "rätt håll" och enbart är två stycken som sitter bredvid varandra. Platsen bredvid honom är ledig och jag tänker "Perfekt! Han ser hel och ren och rätt trevlig ut. Ingen fulgubbe med andra ord. Den platsen tar jag!". Jag har mamma på telefon och precis då jag sätter mig ner så lägger denna "trevliga" kille världens mök!
Inte en högljudd prutt eller en illaluktande fjärt utan en mök! För er som inte vet vad en mök är så det den absolut värsta sorten av alla gaser som kommer från där bak... En mök avtar inte efter en stund i lukt utan den liksom absorberas i brallan. Kort sagt. Då jag satt mig ner och känner att han lagt världens mök så borde jag direkt flyttat mig men dom två som sitter på sätena framför mig vrider sig förargat om och tittar på mig som att det är jag som mökat, varpå jag stirrar på mök-killen som för att be honom bekänna sin handling. Icke! Han stirrar tillbaka på mig med exakt samma min som jag givit honom och sekunderna senare ringer han upp sin mamma för att torrprata. Jag gissar att han känner sig aningen obekväm med att jag vet att det är han som lagt möken.
När vi är en station från min harklar sig möken (fortfarande pratandes om helt meningslösa saker med sin mamma) som i ett sätt att säga "Ursäkta jag ska av här" och kliver av. Nu kan jag knappt hålla mig och fnissar till för mig själv. När vi börjar närma oss min station så reser jag på mig och börjar gå mot dörren. Då reser sig en man upp som jag vet jobbar på Samhall och bland annat städar trapphusen i mitt och Mr Right´s område. Jag vet inte exakt vilken diagnos han har men han är nog rätt ofarlig. När jag står och väntar på att vi ska åka in till pendeltågstationen så jag ska kunna få gå av denna äckliga pendeltågsfärd så hör jag "Tuuuuumbo. Tumbo. Va? Va sa du? Va?". Jag behöver inte ens vrida på huvudet för att förstå vem som står precis bakom mig och pratar med sig själv. Jag ignorerar honom precis som resten qav mina medpassagerare som ska av på samma station när han plötsligt fortsätter "Tuuuumbo. Tumbo! VA? Hallå? Ursäkta.... är det där... är det.... äkta päls? Va? Hallå? Va?". Jag inser att han, eftersom han står närmare mig än en normal Svensson skulle göra, lagt märke till min fuskpälskrage men fortsätter att ignorera honom.
När jag väl klivit av pendeln och istället klivit in i Daniel´s Golf där Daniel och Mr Right sitter så berättar jag om hemfärden och infliker snabbt "Aldrig mer kommunalt!" samtidigt som jag kommer på att jag ska åka kommunalt redan dagen därpå...