Från kvälls- till morgonmänniska.

Hur kommer det sig att människan ändras med åren? Vad är det som gör att jag som tex tidigare var en kvällsmänniska nu somnar i soffan framför en film innan klockan ens har hunnit slå om till halv tio? Visserligen oftast på en fredag då jag trots allt jobbat till halv tre, men ändå.

När jag var mindre var jag definitivt mer en kvällsmänniska än en morgonmänniska. Jag kunde utan problem hålla mig vaken till långt efter midnatt, om jag bara fick och visste att jag skulle orka med nästkommande dag. Någon gång mellan det att jag flyttade till min första egna lägenhet där jag bodde ensam, så kom detta att ändras. Jag vet inte om det berodde på att jag var ovan vid att bo själv och vaknade av minsta lilla ljud från den ganska så stora ettan eller om jag helt enkelt bytt från att vara kväll- till morgonpigg?

Sedan jag träffat Mr Right har mitt pigga morgonhumör bara accelererat. Nu vaknar jag ungefär samtidigt på helgerna, som väckarklockan ringer på vardagarna och ibland ännu tidigare. Som idag. Roligt att vakna halv sju och inse att det är försent att ens försöka somna om och det enda som går på TV:n vid den här tiden är "Fråga Doktorn" på SVT 1 och det har jag inte något som helst intresse av att se.

Fördel med hela jag-är-vaken-i-svinottan-scenariot; jag kan se en av alla filmer jag har sparade på datorn och ett par timmar innan gästerna till dagens födelesedagskalas kommer, ta en tupplur. Nackdel; jag betvivlar starkt att jag, när jag väl kommit upp i varv inför födelsedagsfirandet kommer ha ro i kroppen att ta denna tupplur.