Jag har nog inte riktigt förstått det än.

Hur är detta möjligt? Hur kan allt rusa på så snabbt? Jag har nog inte riktigt förstått det än.

Helt plötsligt var tjänsten jag sökte min. Jag har således fått en tjänst i Värmland! Känslorna började bubbla inom mig direkt. Massa positivt men även lite nyfikenhet blandat med nervositet. Jag har trots allt bott 27 år i en och samma stad, i ett och samma län och allt jag känner till, finns här. Nu ska jag flytta 30 mil bort till en annan del av Sverige.

Inte nog med att jag ska börja på ett nytt jobb så ska jag lämna en (två) lägenhet(er) där jag med åren gjort mig hemmastadd. Jag har själv rollat dom äckliga nikotindrabbade väggarna vita, jag har själv inrett lägenheten och lagat min egna mat. Jag har klarat mig 100% själv. Visserligen är det snart 2 år sedan jag blev tillsammans med Mr Right men vi har bara bott och levt som sambos sedan augusti 2011, så detta känns ändå nytt och spännande!

Min andra tanke då jag fick jobbet var "Vart ska vi bo?" men denna tanke visade sig lösa sig snabbare än någon av oss hade kunnat ana. I onsdags förra veckan var Mr Right och tittade på en lägenhet i Karlstad och bara ett par dagar senare skrev vi båda två under kontraktet. Så nu väntar packning av allt vi äger, flyttstädning, flytt och uppackning. Dessutom måste massa praktiskt ske. Uppsägning av diverse tjänster samtidigt som nya ska tecknas. Det är kort sagt hur mycket som helst på gång redan nu och flytten går inte än på ett par månader...

Skriv en kommentar