Sjumilakliv.

Jag vill kasta loss och lära mig slåss
Raka av mitt hår och bäras ut på bår
Ta tjuren vid hornen och hålla dom hårt
Lita på sanningen och kväva all gråt

Börja sluta tro och låta vansinnet gro
Jag vill sparka bakut och göra nåt sjukt
Släcka fyren på berget som räddade liv
och smita från smällen med sjumilakliv

Är människan ett vanedjur? Är det så att människan är fast i ett särskilt mönster och att vi efter detta mönster reagerar, agerar och utvecklas? Om det är så, vad händer då om vi tvingas lämna detta mönsters förbestämda, utmålade linjer? Faller hela vårat liv ihop då eller utvecklas vi till någon annan, någon ny?

Jag tror att förändringar är bra så länge dom sker på ens egna initiativ. Jag står inför en stor förändring. Kanske inte den största jag kommer ha i mitt liv men i alla fall en av dom större. Jag är beredd. Låt det ske.