Jobbig dag.

Vilken vecka. Tuff på många sätt, inte minst för att det var sista veckan med "gänget". Förra fredagen hade vi sushimys. Jag och dom bästa av kollegorna. Vi lämnade jobbet och begav oss till en närliggande sjö för att i gräset sitta med en varsin take away sushi och mumsa. Kvalitetstid med kollegorna.

 

Den här fredagen var min absolut sista arbetsdag på jobbet. Det var med blandade känslor jag redan på morgonen satte mig i bilen tillsammans med syrran för att köra dit. Ju längre in i dagen vi kom, ju tyngre kändes det. Inte enbart för att det körde ihop sig rejält på jobbet med massa saker som behövdes göra innan jag kunde lämna, utan även för att det var sista gången jag skulle få förmiddagsfika och luncha med kollegorna.

 

Aldrig hade jag kunnat tro att det skulle ta emot så mycket att lämna kontoret. Aldrig hade jag trott att jag skulle sitta i bilen, på väg hem till mamma och pappa med en rejäl klump i halsen och gråten precis innanför ögonlocken. Aldrig hade jag trott att det skulle vara så svårt...

 

För att klara av det har jag inbillat mig själv att jag kommer träffa dom igen. Snart. Kanske privat, eller att jag kommer på besök då Mr Right och jag är "hemma" i Stockholm och hälsar på. Och om jag kommer till Stockholm så ska jag till jobbet och säga hej. För att plåga mig själv lite extra.

 

Vissa kollegor kommer jag sakna lite mer än andra av den enkla anledningen att jag kommit dom närmre. Jag ser dom som vänner/kollegor för livet.