Idag är det sju månader (åtta månader om du frågar Mr Right, men det beror på att han räknar från första dagen vi sågs) sedan jag och Mr Right blev ett par och min kärlek till Mr Right växer sig starkare och starkare för varje dag som går. Jag trodde inte det var möjligt att sakna någon så mycket som jag saknat Mr Right den senaste veckan så jag är upp över öronen lycklig att ikväll efter jobbet få sätta mig i bilen och köra till honom. Sen att det råkar vara våran sju månaders dag idag gör ju inte direkt saken sämre ;)
Mr Right, älskling... Jag älskar dig så himla mycket!
A ♥ R = SANT!
Idag fick jag en lite annorlunda kärleksförklaring från Mr Right, han sa nämligen
"Älskling jag saknar dig... och grillen!".
SÅ bäst!
Egentligen borde kanske rubriken varit "Ett förhållande, två liv" men faktum är att mitt liv inte skiljer sig särskilt mycket från Mr Rights. Vi strävar efter samma mål, vi har väldigt lika värderingar och tycke/smak. Den största skillnaden mellan oss två är att han bor i Karlstad och jag i Stockholm. Vi har båda två en varsin etta högst upp i huset. Båda lägenheterna är hyreslägenheter och går i ljusa färger. Min har, av mig, vitmålade väggar, Mr Rights har ljusgula. Jag har ett riktigt kök, han har ett trinettkök.
Med ett distansförhållande får man vare sig man vill det eller ej, inte en utan två bostäder. Två hem. Jag ser det inte bara som en förmån utan även en lyx att få bo i två helt olika städer. Stockholm med sin storstadspuls och Karlstad med sin slogan "Solen skiner alltid i Karlstad", vilket i mång och mycket stämmer.
Eftersom jag jobbar i Stockholm så kan jag för det mesta bara besöka Karlstad fredagkväll till söndag eftermiddag och den oskrivna regeln är att vi ska försöka åka varannan helg. Så om jag är i Karlstad ena helgen (som tex. helgen som var), så kommer Mr Right till Stockholm helgen därpå. Med några få undantag har det varit så sedan dag ett. Visst helgdagar och semestertider kan det skilja stort, det beror helt enkelt på vad vi vill göra och vart vi vill göra det.
I helgen som var tog jag och Mr Right ett stort steg för att förbättra vårat boende i Karlstad. Mr Right investerade i en 120 cm säng. Tidigare (läs; de senaste 6 månaderna) har vi samsas i en 90 cm säng som Mr Right haft sedan tonåren. Märkligt nog ryms två vuxna personer i en 90 cm säng om man bara vill, så när 120 cm sängen väl var på plats så kändes den JÄTTESTOR! Vilket i sig är rätt lustigt eftersom hos mig i Stockholm delar vi på en 160 cm säng.
Förresten skulle ni vara intresserade av en ett "hemma hos mig"-inlägg där jag visar hur jag bor? :)
I veckan gav Mr Right (som den sanna romantiker han är) mig en bukett med vita tulpaner och idag då jag kom hem från Karlstad så hade tulpanerna börjat slå ut. En bukett tulpaner fräschar upp varje hem och vardagsromantik är den absolut bästa romantiken, då den sker spontant och utan massa tvång.
Imorgon är det Alla hjärtans dag och jag tycker att det finns flera andra, bättre dagar att uppvakta och visa sin kärlek till sin käresta än den 14 februari. Det jag egentligen har emot Alla hjärtans dag är först och främst att det känns som ett tvång att man måste vara extra söt eller visa sin kärlek på just en utsatt dag i kalendern istället för att vara söt då man själv vill och känner för det. Vidare tycker jag att Alla hjärtans dag blivit en dag som butikerna utnyttjar maximalt. Om det inte är röda rosor så är det gelehjärtan eller chokladaskar. Eller tavlor med hjärtan, eller bakelser eller söta nallebjörnar.
Är den som inte uppvaktar sin partner på Alla hjärtans dag, en dålig pojk- eller flickvän? Är han eller hon oromantisk och tråkig som inte tar tillfället och dagen i akt att köpa något och uppvakta? Eller är det fler som jag, som Mr Right, som inser att det finns 364 andra dagar på året att vara romantisk och visa sin kärlek på?
"Jag vill inte sätta världen i brand, bara tända en liten eld i ditt hjärta..."
Idag firar jag sex månader med Mr Right. Idag är det sex månader sedan vi gick hand i hand (eller rättare sagt arm i arm) längs med Stora torgets uteserveringsrad. Sex månader sedan vi på väg till restaurangen Blå bestämde att vi var ett officeillt par. Idag är det sex månader och jag är fortfarande
världens lyckligaste! ♥
"Det handlar inte om att finna den man vill gå till sängs med,
det handlar om att finna den man vill vakna med.
Det handla inte om att finna den man vill dela livet med,
det handlar om att finna den man inte kan leva utan.
I världen är du bara någon, men för någon är du hela världen..."
"J'ai perdu mes repères, je nage en eaux troubles.
Prends-moi dans la mesure du possible,
Les rouleaux de paysage et de dissiper la brume,
Merci à vous je peux respirer à nouveau. "
Bild lånad från Google.se
Läste idag en blogg om en tjej vid namnet Frida, som liksom jag har ett distansförhållande som hon kämpar med att få det att fungera. Till skillnad från mig och Mr Right så träffar hon sin kille mer sällan och nu var det nästan 2,5 månad sedan de senast sågs. Det är då jag inser hur lyckligt lottad jag är som får träffa Mr Right så gott som varje helg och att det "enbart" är nästan 30 mil mellan oss. För trotts 30 mil och det faktum att vi inte kan ses varje dag eller bara har någon timmes resväg för att ses så får vi vårat förhållande att fungera bättre än många "vanliga" förhållanden där de (kan) ses dagligen och jag är lyckligare än någonsin!
Så vad beror våran lycka på? Och hur gör man egentligen för att få ett lyckat distansförhållande? Här nedan listar jag mina tips till hur man får det att fungera och vad man bör tänka på.
1. Svartsjuka funkar inte. Inte en sekund. Om du går runt med en järntrea i handen och funderar på vad för sms den andra personen får, lägg ner. Du kommer få magsår på mindre än en månad.
2. Prata varje dag. Under stora delar av året, finns inget annat än ord er emellan. Tröst, glädje, längtan - allt måste kunna uttryckas i ord. Tycker du inte om att prata? Aj då. Tystnaden funkar inte. Ni glider snabbt isär. Vi pratar en timme om dagen. Minst. Varje dag.
3. Njut av ensamheten. Du kan inte gå runt och vänta på den andre, räkna ner dagarna tills ni ska träffas igen. Att vara tillsammans ska vara underbart, men livet måste vara underbart även då ni inte är tillsammans. Annars blir det olidligt. Har du svårt att umgås med dig själv, försök inte ens ett distansförhållande.
Jag dyrkar min ensamhet. Och efter att ha varit tillsammans ett tag, njuter jag av att vara själv ibland.
4. Ni måste veta när ni ska träffas nästa gång! Ovissheten kan också vara olidlig. En månad, två eller sex - det är alltid bättre att veta än att gå runt i ovisshet. Vi har varit ifrån varandra (enbart) 1,5 vecka som mest. Det gick (fungerade). Man hittar sin smärtgräns. 3 veckor (tror jag) är lugnt. Mer blir jobbigt.
5. Sätt ord på känslorna. Det är så viktigt! Vi är vana att uttrycka känslor i handlingar - vi älskar, vi tänder ljus, lagar en god middag eller tittar på Bonde söker fru. Inget sånt existerar. Och det räcker inte med ett "Jag älskar dig" då och då. Var intensiva! När ni är glada, stapla orden på varandra. Bilda ett torn med dom, ett litet lutande torn i Pisa, för att uttrycka er kärlek.
När ni är ledsna, lägg försiktigt ut orden efter varandra som en konvoj, en hjälpsändning full med tröst. Var lyhörda, pejla stämningen. Ord kommer inte alltid lätt, ibland måste man locka fram dem.
6. Glöm inte detaljerna. Vad åt jag till frukost? Vem bråkade jag med på jobbet? Hur är vädret? Den andres vardag får inte kännas främmande, vi får inte tro "det här är för oviktigt" bara för att man är 30 mil från varandra. Vare sig man sover tillsammans eller inte, de små detaljerna är byggstenarna i vardagen.
7. Satsa. Pengar och tid. Mr Right och jag turas om, i stort sett är det varannan gång som gäller. En helg i Karlstad följt av en helg i Stockholm. Att pendla fram och tillbaka med tåg eller bil varje helg kräver ett yrke och inkomst som tillåter detta "extravaganta" liv.
8. Var organiserad. Det är inte som man gärna tror, att man måste vara impulsiv för att ge sig in i något sånt här. Eller kanske till en början. Sen gäller det att ha hjärtat varmt men huvudet kallt. Det blir en väldig massa planering, sitta med kalender, göra om planer, anpassa och se över. För att kunna bryta rutinen så systematiskt måste man vara organiserad och strukturerad.
9. Det måste vara värt det. När du aldrig är fången i vardagens trista upprepning, får du också många möjligheter att omvärdera förhållandet, titta på det på avstånd. Mitt sista och viktigaste råd: Personen måste vara något alldeles exceptionellt. Ditt hjärta måste skrika efter honom (eller henne). Du måste känna med versaler och älska med utropstecken - hur gör du annars för att vakna varje morgon och välja någon som inte ligger bredvid dig?
Nu när jag läser listan igen, blir jag ändå lite osäker för gäller inte det här alla förhållanden? :)
I could look at that smile all day.
It's the kind of smile that could easily sweep me away... ♥
Det var en av de varmaste sommardagarna i juli 2010 och jag hade bestämt mig för att åka till Svensk Bilprovning i Sätra. Inte för att besiktiga bilen, utan för att träffa han som bara cirka fyra veckor senare skulle komma att visa sig vara Mr Right.
Men vi tar det från början. Allt började drygt åtta månader innan. Mr Right satt framför sin dator hemma och sökte på internet efter en av Svensk Bilprovnings absolut största skandaler, då dom kraschade en bekant till mig´s Ferrari F40. Google.se gav då Mr Right en länk till den då ganska så privata och anrika bilsajten Autolife.se och då Mr Right som bäst var i fullfärd och läsa om den kraschade F40:in så dök en bild av mig upp ute i högra sidan. Jag antar att det var bilden som först fångade Mr Rights intresse och jag antar att det är som talesättet säger "En bild säger mer än tusen ord".
Jag vet inte om Mr Right tog mod till sig samma dag eller dagen efter men jag som då inte var särskilt aktiv anhängare av communityt Facebook loggade in ett par veckor senare så låg där ett mail, från Mr Right. Detta mail har tyvärr dock försvunnit men jag fann ett mail där jag skrev något i stil med "Känner vi varandra?" varpå Mr Right svarade såhär:
Hej Anna. Vi känner inte varandra än.
Ser att du är bil intresserad :)
Mvh Robert
Det mailet var början till inte bara dagar utan även veckor och månader av prat via datorn och då främst i mailform. Vi pratade om allt och inget men eftersom vi höll kontakten genom mail så gick det stundvis lång tid mellan svaren. Det näst sista mailet som jag hittade var daterat någon gång i början av februari 2010 och sedan hördes vi inte av förän jag i slutet av juni 2010 såg att Mr Right hade skrivit "Stockholm" som sin status på Facebook. Det visade sig att Mr Right skulle till Stockholm och jobba över helgen och han undrade om jag inte ville titta förbi och i alla fall säga hej. Just den helgen hade jag annat för mig, men redan helgen därpå kom han tillbaka till Stockholm och då sågs vi.