Väskorna (en handväska, en weekendbag och en ryggsäck) är packade med allt från middag-med-vännerna-kläder till träningskläder och träningsskor. Imorgon redan tänker jag ta med Mr Right på en morgonpromenad innan frukost och på lördag ska vi springa två varv runt den närliggande travbanan som två riktiga travhästar :)

Varför går tiden alltid så fort då man har roligt? Varför vill jag alltid hinna med mer än tiden tillåter? I helgen vill jag i alla fall umgås så mycket som möjligt med Mr Right. Göra saker, vad som helst och bara mysa. En påskmiddag med Mr Right´s bror och deras gemensamma vänner vore också trevligt. Kanske grilla lite och bara vara.

Klockan 12 signar jag ut idag. Kanske ett par minuter innan eftersom jag kom till jobbet redan halv åtta imorse. Funderade först på att åka direkt till Karlstad men bestämde mig sen för att det är dumt. Då är jag där flera flera timmar innan Mr Right slutar jobba. Istället tar jag det lugnt, kanske äter jag lunch med/hos mamma. Jag har med mig en GI-sallad men har ingen som helst lust att sitta ensam på jobbet och äta den.

Någon mer än mig som ska tillbringa eftermiddagen i bilen? Det kanske blir lite köer då alla ska röra på sig...

Mr Right och jag var effektiva i helgen. I fredags, direkt då vi kom till Karlstad så åkte vi hem till svärföräldrarna och hämtade upp Saaben och Mr Right´s mammas Volvo för att åka vidare till Mr Right jobb och påbörja däckskiftet av de två bilarna.

Första däcken på Saaben släppte lätt, men dom andra tre satt... rejält.

Efter att ha sparkat, slagit (med en klubba) och dragit för att få loss ena framhjulet så blev både jag och Mr Right, rätt ledsna och trötta. Efter att ha slagit och dragit lite till insåg vi att däcket inte skulle släppa från navet och Mr Right bestämde sig för att testa andra sätt. Sagt å gjort, vi hissade ner bilen från lyften och Mr Right började att köra snabbt fram och tillbaka tills däcket, utan att ha en endaste mutter i, släppte. Då fick vi på nytt hissa upp bilen med domkraft och sätta på sommardäcket. De två vinterhjulen som satt bak bestämde sig för att vara lika envisa dom, men istället för att släppa efter våran ovan nämnda behandling så satt dom om möjligt ännu värre. Efter att ha tillbringat inget mindre än fyra timmar på fredagen med att försöka få loss bakdäcken så gav vi upp pga mörkret och bristen på ork.

På lördagen var det uppstigning i ottan. Två bilar skulle besiktigas och två vinterhjul skulle fortfarande av. Efter att ha besökt Bilprovningen så satte vi av med Saaben i högsta hugg till Mr Right´s vän och tillika fd. kollega där vi tog till ännu mer våld och andra metoder och viiiips, efter ca en timme, var de två vinterdäcken av. Tyvärr (eller kanske tur?) så kommer inte något av vinterdäcken att hamna på Saaben igen då fälgarna blev rejält buckliga av de metoder vi använde för att få av dom från bilen. Men men...

Resten av kvällen tillbringades hos svärföräldrarna där det bjöds på årets första grillmiddag och trevligt umgänge.

Idag påminde syrran mig om att om ca fyra veckor går hon och jag förmodligen utan jacka, istället för som nu då vi tvingas välja mellan höst/vårjackan och ibland, vinterjackan. Men redan idag gjorde sig våren och sommaren påmind. Visserligen var det knappt fyra plusgrader ute då vi imorse gick till jobbet men solen sken värmande mot oss och min tjocka stickade svarta halsduk satt inte helt fel runt halsen.

Jag känner på mig att detta kommer bli en av de bästa helgerna på länge. Inte nog med att jag vaknade på helt rätt sida imorse (trots att jag gick upp tio över sex istället för som i vanliga fall, kvart i sju). Efter morgonens dusch fixade jag frukost, fönade håret och sedan innan jag tog på mig kläderna så diskade jag den lilla disk som uppstod då Mr Right gjorde gårdagens middag, bäddade sängen och packade det lilla som jag inte kunde packa ner redan igår.

Dagens klädsel blev ett par blåjeans, min nya aprikos-korallfärgade blus(?), min vita blomring från Kappahl och mitt vackra Pandora armband (som jag fått av min moster och ingifta morbror) som roligt nog går i samma aprikos-korallfärg som min blus. Över detta har jag, på kontoret, då och då, min svarta kavaj som är sådär "slarvigt" uppkavlad över armarna så man ser leopardmönstret som är på fodret. Det enda jag saknar är ett par fina vårskor så jag slipper mina svarta, till knät-höga skinnstövlar.

Jag var på Din sko häromdagen och hittade ett par fake(?) skinnloafers som jag trivdes i, men dilemmat var att storlek 37 var för stort och 36 kändes... obekvämt. Men skamm den som ger sig, jag ska nog finna ett par loafers till slut. För det trivs jag allra bäst i på våren!

Ingen bodypump idag heller. Jag snörvlar fortfarande och näsan rinner. Aningens bättre är jag men fortfarande helt öm och matt. Efter kvällens promenad runt den närliggande sjön frågade Mr Right hur det var med mig då jag flåsade. Men så länge jag bara flåsar och snörvlar så är det OK. Jag har ju trots allt varit med om värre...

Istället för att stå och svettas framför en spegel i träningssalen så sitter jag, bredvid Mr Right, uppkrupen i soffan framför Färjestad VS Skellefteå i ishockey. Jag leker intresserad. Visst det kan väl vara kul någon gång ibland och framför allt om det är de lokala laget som spelar, men på tv tappar i alla fall jag känslan. Mr Right leker nog han minst lika intresserad, det är ju trots allt han som bestämt att vi för andra gången den här veckan ska se en FBK-match. Om någon av oss hänger med i matchen? Nä, vi sitter framför en varsin laptop och surfar.

Jag bloggar och Mr Right letar... ny bil? Cab eller coupé. Dags att göra något vettigt. Jag måste packa för imorgon direkt efter jobbet sticker vi till Karlstad :)

Fredag och idag är det på pricken en vecka sedan jag började må dåligt och så småningom (läs; måndag) blev sängliggandes med feber, Niagarafall snor, migränhuvudvärk (säkert orsakad av allt snor som låg som bomull runt min hjärna) och ont-i-halsen-och-resten-av-kroppen symtom.

Illa? Japp. Självömkan? Oh yes! Jag har självömkat som bara den och det bästa av allt, ingen har tyckt synd om mig och varför borde dom? Jag åkte på influensan som alla andra MEN nu räcker det. Nu har jag fått nog. Ingen mer självömkan. Inget mer Niagarafall snor, knappt någon huvudvärk (första dagen denna vecka som jag orkade starta Spotify och njuta av min nya favoritlåt LMFAO - Party Rock Anthem) och värken i kroppen är så gott som borta. Jag misstänker att den lilla värk jag känner beror på att jag mer eller mindre knappt rört på mig de senaste fem dagarna utan mest legat i sängen och sovit.

Så gissa om jag blev glad då Mr Right för snart en timme sedan ringde och beordrade mig att A) Ta mig upp ur sängen B) Ta en dusch, fräscha till mig och ta på mig något "snyggt". För jag ska för andra gången den här veckan få komma utanför lägenhetens väggar och handla något gott att äta till kvällen. Och känner jag mig så här bra idag så ser det hoppfullt ut inför morgondagens släktkalaset och jag lovar att hålla mig på behörigt avstånd :)

Efter att nästan ha sovit bort ett dygn så börjar jag sakta men säkert ta tillbaka rätten över min kropp och över mitt liv. Faktum är att jag mådde bra så gott som hela helgen. Då var det mest bara ryggen som spökade och i söndags drog jag ett wildcard och gick till gymmet med mamma. 60 minuters underbar bodypump. Vem hade kunnat ana att det förmodligen skulle vara startskottet för det här?

Igår vaknade jag och mådde konstigt. Varken dåligt eller bra, så jag chansade tog en promenad till jobbet. Promenaden tog längre tid än normalt och då jag kom dit flåsade jag som om jag sprungit till jobbet istället för att ha gått i pensionärs-fart. Stack in huvudet till chefen som sa att jag såg blek och sjuk ut och mer eller mindre beordrade mig att gå hem. So I did. Och tur var nog det för jag sov som sagt var från det att jag kom hem (med lite undantag för ibumetin för att få ner febern) till dess att Mr Right kom hem från jobbet, då lagade Mr Right lite kycklingsoppa som jag åt innan jag kröp ner i sängen igen.

Jag tror inte detta är en vanlig förkylning för jag har ont i precis varenda led i hela kroppen. Det värker. Mycket. Och allt jag vill göra är att sova. Osocialt som få, men Mr Right tycker som jag, att det är det bästa. Att vila, att läka och att bli frisk tills på torsdag. Det är mitt mål. Jobba torsdag och fredag och orka med släktkalaset på lördag!

Hoppas verkligen att jag är frisk tills dess.

Någon som har tips på hur man snabbare blir frisk? Just nu sover jag mest hela tiden, använder min nässpray, ibumetin och dricker honungsvatten och c-vitaminbrus. Det hjälper sådär...

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Är det inte så? Om vi i Sverige var drabbade hade jag önskat att andra länder ställde upp på samma sätt som jag hoppas att vi kommer göra för Japan. Det är fruktansvärt det som hänt där. En jordbävning/tsunami som ledde till att ett kärnkraftverk kollapsade! 

PAY FOR JAPAN är en sida där du kan köpa kändisdesignade prylar och genom sitt köp skänker man samtidigt en slant till krisdrabbade Japan. Smart va? :)